Också jag är här för att köpa julklappar. Jag har en känsla av att mitt uppdrag inte blir särskilt lätt för jag vill köpa etiskt högststående gåvor. Visst finns det mycket att välja mellan men på var och varannan leksak står det Made in China. Inte kan väl en leksak tillverkad i Kina vara etiskt högtstående?

Jag blir påmind om skandalen nyligen som gällde leksaksjätten Mattel. Det visade sig att en del av företagets leksaker tillverkade i Kina innehöll alltför stora mängder bly. Tidningarna rapporterade också om den kinesiska leksakstillverkaren Wanqi som hårdnackat fortsatte med sin produktion trots att man hade funnit stora gifthalter i bolagets leksaker. De kinesiska myndigheterna grep in till slut och förbjöd företaget att exportera leksaker till utlandet.

Jag tummar på olika leksaker och söker efter märkning som skulle hjälpa mig att välja. Men tomhänt får jag lov att gå från min första uppköpsrunda. Mitt uppdrag var svårare än väntat. Bara en handfull finsktillverkade leksaker hade jag stött på — några spel och klassiska träleksaker. Vid min vandring längsmed hyllraderna blev det helt klart att 80 procent av alla världens leksaker verkligen är Made in China.

Vad jag har råd med

Jag surfar på nätet och stöter på Juha Beurling, projektchef för etisk konsumtion på Finlands konsumentförbund. Jag ringer Juha och han lovar att hjälpa mig. Jag har nämligen också annat än leksaker på min lista. Jag vill gärna ge min man och min tonårsdotter mjuka paket med kläder.

Juha återger mig tron. Etisk konsumtion kräver lite mer tid och besvär men är helt möjlig. I etisk konsumtion handlar det inte om att hålla sig med en svartvit attityd: att vara helt renlärigt etisk eller att ägna sig åt ignorant skrytkonsumtion.

– Utgångspunkten är människans egen livssituation. Vad har jag råd med och vad tycker jag är allra viktigast. Är det viktigaste för mig att produkten är miljövänlig eller det att den är så inhemsk som möjligt.

Juha ger exempel: om jag inte har råd med en ny, utsläppssnål bil försöker jag minska min bilanvändning och skaffar en blockvärmare till bilen. Om jag inte vill avstå från julskinkan, fastän köttproduktionen belastar miljön, kan jag köpa en naturenligt framställd eller åtminstone närproducerad julskinka. Dessutom köper jag bara så mycket jag uppskattar att det går åt. I ganska många finländska hem åker en stor del av julskinkan ut med soporna, påpekar Juha.

Konsumentförbundet öppnar vid årsskiftet en telefonrådgivning för etisk konsumtion. Den erbjuder hjälp till konsumenter som, i likhet med mig, upplever att de inte har tillräckligt med kunskap för att kunna välja etiskt rätt.

Väl hemma vid datorn skriver jag in www.eettinenvalinta.fi i sökfältet, klickar och kommer till Konsumentförbundets webbplats för etisk konsumtion. Sidorna innehåller mängder av tips och bl.a. en förteckning över vad som kännetecknar en etiskt framställd leksak. Sådana egenskaper är t.ex. hållbarhet och att materialet och framställningsprocessen är miljövänlig. I slutet på listan uppmanas konsumenten att fundera över vad leksakens pris består av. Är den största kostnadsfaktorn global massmarknadsföring eller är den andelen inhemskt hantverk.

Var och hur den är gjord

Mina gåvoproblem är ännu inte överståndna. Jag börjar studera innehållet på klädavdelningarna. Jag kommer att tänka på de tråkiga nyheterna om långa underleverantörskedjor, om dystra arbetsförhållanden och om barnarbete.

Jag bläddrar mig igenom klädstängerna och söker ursprungsmärkning. Den finns inte alltid där, för det är inte obligatoriskt. Hilkka Savolainen på Anttila i Östra Centrum berättar att jag inte är den enda kunden som vill veta var kläderna har tillverkats.

– Man frågar efter det ganska ofta, men tyvärr kan ju inte vi försäljare hjälpa till med den saken, säger Hilkka som har jobbat med försäljning i fyrtio år. Hon basar för Anttilas beklädnads- och kosmetikavdelningar i Östra Centrum.

På andra sidan disken har man noterat kundernas ökade medvetenhet. Anttilas marknadschef Anu Pihlaja säger att kunderna ofta reagerar öppet om varorna saknar ursprungsmärkning. Anu tror att det finns en beställning på etiskt framställda varor.

– Det har blivit vanligare att tänka att man inte vill konsumera på någon annans bekostnad. Också debatten om klimatförändringen kommer till uttryck i konsumenternas attityder.

Anttila har i höst tagit fram en kollektion etiskt tillverkade fritidskläder. I alla plagg i kollektionen finns en kod, med vars hjälp man via internet kan spåra varans ursprung hela vägen tillbaka till bomullsfältet.

En utredning från konsumentverket visar att största delen av klädkedjorna använder sig av något slags system för att övervaka sina underleverantörer. Men det finns luckor i kontrollen och många företag vägrar uppge hur kontrollen går till.

Kan jag påverka

Mina gåvouppköp trampar på stället för jag står och funderar över konsumentens roll. Jag känner mig så liten och mina påverkningsmöjligheter är så små. Jag bestämmer mig för att fråga professor Johanna Moisander om det ändå finns något jag kan göra. Hon har forskat i konsumtion och konsumentbeteende.

Vinterns första snö faller över huvudstaden då jag kliver in på Helsingfors finska handelshögskola och knackar på professorns dörr. Johanna suckar djupt vid min fråga. Hon menar att man lätt överdriver den enskilda konsumentens påverkningsmöjligheter, ekvationen är betydligt mer komplicerad. När det t.ex. gäller kampen mot klimatförändringen spelar det betydligt större roll hur företagen agerar än hur enskilda människor handlar.

Johanna säger att det står många hinder i vägen för en etisk konsumtion: i en värld som är byggd för konsumtion har de etiska valen gjorts ytterst svåra och förutsätter i förlängningen radikala förändringar i människors levnadsvanor. Hur många vore i praktiken redo att ta ett sådant steg, ens om de har besvarat en förfrågan med att de är etiska konsumenter?

Börsbolagens huvuduppgift är att ge aktieägarna vinst. Vinsterna krymper om bolagets rykte befläckas.

– Det är här konsumenternas möjligheter kommer in men det lyckas bara om de slår sig samman, säger Johanna.

Efter påtryckning från konsumentorganisationer informerar nu t.ex. den stora brittiska minuthandelskedjan TESCO om sina kolvärden, det vill säga hur mycket kedjan genom sin verksamhet påskyndar klimatförändringen.

Mina julinköp står kvar i hyllorn, för jag plågas av ännu en fråga. Föredrar en etisk konsument alltid en inhemsk produkt? Jag ställer frågan till Marjaana Valkonen, chef för FFC:s internationella avdelning,. Hon har besökt arbetsplatser runtom i världen och sett många slags arbetsförhållandena.

– Det är i fackets intresse att människor har jobb överallt i världen. Arbetet ger utkomst åt människorna i utvecklingsländerna. D finns ingen orsak att lämna kvar de produkter de har skapat på butikernas hyllor om produkterna bara har kommit till under anständiga förhållanden.

Marjaana påminner om att svenska textilföretag i tiderna kom till Finland i jakten på billigare arbetskraft. De gav oss arbete och utkomst och hjälpte oss på fötter. Nu är beklädnadsföretagen i Asien.

Det är dags att gå från ord till handling. En blek vintersol lyser där ute när jag äntligen beger mig på uppköp.

PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA

Ett nytt fenomen är att företagens intresse har vaknat.

– Tidigare var det föreningen för främjandet av rättvis handel som erbjöd företagen sina produkter men i år har situationen blivit den omvända och det är företagen som tar kontakt, berättar verksamhetsledare Tuulia Syvänen.

Mängden rättvisemärkta produkter har fördubblats i år till 300. Nya produkter är nejlika, kosmetika, nötter och glass och hemtextiler och kläder tillverkade av rättvismärkt bomull.

Var femte finländare säger sig ha utrett varans framställningsförhållanden då de har fattat ett köpbeslut.

Men om gåvans givare vill hålla sig till inhemska gåvor måste han ge penninggåvorna i slantar, för det finländska sedeltryckeriet har upphört.

Istället präglar Myntverket alla euroslantar som kommer ut på den finländska marknaden. Slovenien som gick över till euron i början av året fick sina euroslantar från Finland. Cypern, som övergår till den gemensamma valutan nästa år, får också sina mynt härifrån. Myntverket har ytterligare präglat euromynten för Irland, Luxemburg och Grekland.