Kearney betonade att man inte hjälper någon av att man byter ut en underleverantör mot en annan.

– Nästa underleverantör är knappast bättre än den föregående. Det är bättre att använda bekanta underleverantörer och hjälpa dem att utvecklas till anständiga arbetsgivare.

Kerneys vädjan grundade sig på den internationella fackföreningsrörelsens långvariga erfarenhet av hurudan effekt olika påtryckningsmetoder har. Facket har inte uteslutit bojkotten som metod men den utnyttjas numera sällan av de fackliga organisationerna.

Facket betraktar bojkottandet av vissa produkter eller hela länder som problematiskt, eftersom bojkotterna ofta har drabbat dem hårdast som man hade avsikten att hjälpa.

Den mest kända bojkotten under gångna år — där fackföreningsrörelsen gick i bräschen — var bojkotten mot apartheidsystemet i Sydafrika. Den internationella fackföreningsrörelsen behövde inte tänka två gånger för att delta i den, eftersom den ledande sydafrikanska fackcentralen Cosatu betraktade en internationell bojkott som den rätta metoden att få slut på rasdiskrimineringen.

Upplysta konsumenter i hela världen deltog i påtryckningen mot makthavarna i Sydafrika genom att vägra att köpa sydafrikanska produkter i butikerna.

Militärdiktaturens burmeser lever i dag i en liknande situation som sydafrikanerna gjorde fram till början av 1990-talet. Därför har bland annat Europafacket EFS krävt att EU skärper sin bojkott, vars syfte är att tvinga Burmas makthavare att öppna sitt land för demokrati.

Offentlighet som påtryckningsmedel

Facket har dock aldrig uppmanat till bojkott av den tyska handelskedjan Lidl som i många länder är känd för en tvivelaktig personalpolitik. Istället har facket försökt påverka Lidls beslutsfattare genom att informera offentligheten om hur företaget behandlar sina arbetstagare.

Kampanjen Fair Play 2008, som facket deltar i, satsar på att få offentlighet genom att utnyttja den Internationella Olympiska kommittén. Målet är att få IOK att delta i en verksamhet vars syfte är att förbättra arbetsförhållandena för dem som tillverkar sportprodukter.

En annan bred front som facket i många länder deltar i är kampanjen Rena kläder (Clean Clothes). Också här verkar man främst genom att informera om de etiska problem som är förknippade med textilindustrins underleveranskedjor, såsom orättvis behandling av arbetstagarna.

Lovade resultat i Kambodja

En kampanj för etisk framställning av kläder har fått slående resultat i Kambodja. Fabriken River Rich, som sysselsätter cirka 1 700 arbetare, har nyligen signalerat grönt för facklig verksamhet och återtagit uppsägningen av tiotals fackliga aktivister. Som ett resultat av långvarig påtryckning insåg fabriksledningen till slut att dess huvuduppköpare, den multinationella klädfirman Zara, krävde respekt för de fackliga rättigheterna i hela sin produktionskedja.

Förhandlingarna iscensattes av organisationen Ethical Trading Initiative, ETI, som består av företag, fackförbund och medborgarorganisationer. Framstegen i företaget River Rich stärkte ETI:s uppfattning att det med samma slags vädjan för etisk produktion kan få önskvärd effekt också i andra klädfabriker i Kambodja.

De som ansvar för exportsektorn i Kambodja har inte råd att slå dövörat till för de europeiska och amerikanska konsumenternas växande intresse för att olika varor produceras på ett etiskt försvarbart sätt. Speciellt inom beklädnadsindustrin är det här en verklig utmaning, för beklädnadsindustrin står för hela 80 procent av Kambodjas exportintäkter.

JUHANI ARTTO