– Målgruppen är främst arbetsledare, förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige i

företag inom metall- och byggnadsindustrin med brist på arbetskraft. I nätverket ingår också mångkulturella arbetsplatser, berättar lärare invandrarläraren Sari Kinnala på TuAik, Åbo Vuxenutbildningscentral som administrerar projektet.

Både FFC och Finlands Näringsliv EK är med, liksom invandrarorganisationer i Egentliga Finland och Satakunda. Egentliga Finlands TE-central har beviljat ESR-medel för projektet.

– Det gäller att slå hål på fördomar, hos arbetsgivare och arbetskamrater, och försöka undvika framtida kulturkrockar, säger Kinnala som själv medverkat i ett otal seminarier och olika evenemang. Målet, att utbilda 390 personer, har redan överskridits i projektet som avslutas i mars nästa år.

Information för invandrare om det finländska arbetslivet översätts som bäst till estniska, ryska, polska och rumänska. Efter årskiftet finns materialet också i elektronisk form.

Viktor rekryterar till jobb och fack

Sari Kinnala besöker också företag som ett led i informationskampanjen. Löntagaren följer med till JP-Metalli i S:t Karins. Här finns en verklig eldsjäl, Viktor German, ryskspråkig ingermanländare från Kohtla-Järv, nordöstra Estlands industriområde.

– Jag gillar inte bilden av invandrare i massmedierna. Alla är inte arbetslösa, det finns invandrare som jobbar! Varför inte berätta om oss, och visa både infödda finländare och andra invandrare att vi kan göra rätt för oss på arbetsmarknaden, säger Viktor German.

På nästan perfekt finska. Men så var hemspråket också finska, för att bytas till ryska då skolan tog vid.

Viktor German utbildade sig till elektriker i Estland, jobbade som busschaufför men sadlade om till metall då han flyttade till Finland 1994. Under sina fyra år i Tammerfors utbildade han sig till både svetsare och rörläggare. Så blev till metalljobb i Åbo, bland annat på varvet, innan han kom till JP-Metalli.

– Jag läste att här fanns jobb, ringde upp en fredag, kom hit på matrasten och fick börja följande tisdag, säger Viktor.

Då var han enda invandrare här. I dag är de åtta, sex rysktalande från Estland och två från Ukraina. Dem har Viktor rekryterat. En del har han träffat via invandrarföreningen Inlanders.

– Alla har kommit till Finland för att arbeta, och alla har jag också fått med i facket, säger Viktor, ordförande för Metall Ettans invandrarsektion.

För att klara sig i arbetslivet behöver invandrarna kunskap. Inte bara lära sig finska.

– Vi måste lära oss lagstiftningen, spelreglerna på arbetsmarknaden, hur facket fungerar, räknar Viktor upp.

Ett och samma arbetsgäng

Viktor German är teamledare för en helt ryskspråkig produktionslinje vid JP-Metalli, och går en läroavtalsutbildning till arbetstekniker.

Vd Marko Setälä är redo att på fläcken anställa fler invandrare.

– Har människor en så positiv inställning till arbetet, som Viktor och hans kompisar, så självklart tar vi gärna fler. Vi rekryterar främst nya arbetare på rekommendation av dem som redan jobbar här. Bemanningsföretag anlitar vi inte, det är rena utsugningen, säger vd Setälä bestämt.

Bland 60-talet anställda finns både timmermän och restaurangförmän. De har skolats på platsen. För företagets specialitet, högtryckssystemet Hi-Fog finns ingen yrkesutbildning i skola.

Både German och Setälä betygar att andan på arbetsplatsen är god.

– Alla här är ett och samma arbetsgäng. Vi invandrare är inte isolerade, säger Viktor German.

– JP-Metalli har ett gott namn om sig. Andan är god, kemin mellan arbetstagare och ledning fungerar, säger Marko Setälä.

– För den andan får vi nog tacka bägge parter, inskjuter produktionschef Paavo Liukkonen.

INGEGERD EKSTRAND