Vet du vad ett skalkeskjul är? Nej, det visste inte jag heller, men romanförfattaren var så förnuftig att han förklarade det. Det betyder täckmantel. Sedan inställer sig ju frågan om alla förstår det ordet. Täcke kanske man vet vad det är, mantel har väl i alla fall de som gjort värnplikten hört talas om. Ändå tror jag att många yngre personer bättre känner till alias — men varför använda ett lånord när vi har två utmärkta gamla svenska ord? Att skalkeskjul är ett gammalt nordiskt ord visas av att det fortfarande är ett levande ord i norskan.

Författaren som lärde mig ordet skalkeskjul är Jan Guillou, som nämner det i sin nyaste bok Fienden inom oss.

Han använde också uttryckte "journalister i kapprock" — ytterligare ett ord för täckmantel. I dag används det mest i matlagningssammanhang, där maträtten är har ett täcke av deg eller pappersomslag. Men det används också bildlikt, så även i finskan, där det har formen "kaprokki".

En kollega till mig hade snappat upp ett annat gammalt ord och undrade om jag visste vad biltog betyder. Jag fick fundera ett slag, visste att det var medeltida, men fick ge upp. Fredlös betyder det och innebar att den person som förklarades fredlös gick miste om "gods och guld", alltså all sin egendom. Och om nu någon fick för sig att ta livet av honom, så fick han göra det ostraffad. En biltog eller fredlös var helt enkelt landsflykting i sitt eget land.

Man kan alltså få aha-upplevelser när det gäller enskilda ord i en bok. Jag har fått veta att finskans univelka inte ska översättas med sömnskuld till svenska utan att man ska omskriva med "har inte sovit tillräckligt" eller något liknande. Likväl skriver den rikssvenske författaren Stieg Larsson i en av böckerna i Millennium-serien att huvudpersonen hade för avsikt att ta igen sin sömnskuld. Var det ett nyord han själv kom på, eller hade han uppsnappat det i något finlandssvenskt sammanhang?

Vardagsspråket kan ibland ställa till det när man ska översätta. Jag har undrat vad svenskarna riktigt säger när finnarna talar om "vilkkuauto" och de yngre finnarna om "pii-paa-auto". Blåljus verkar det vara — "blåljusen lyser" sjunger Peter Jöback om.

Så här efter julhelgerna har många ingen inlett den ojämna kampen mot kilona, som åtminstone hos mig har en förmåga att samla sig kring midjan. Detta fenomen har ju fått finnarna att hitta på en speciell form av kroppsbyggande "keskikehon rakentaja". Nu hörde jag ett lysande svensk uttryck för samma fenomen. Man växer i färdriktningen!

Jag lär få anledning att återkomma till arbetsmarknadstermer, bara avtalsförhandlingarna kommer igång på allvar inom de branscher vilkas avtal löper ut i vår.

God fortsättning på året!