Det är som ett gammaldags, trevligt lapptäcke, Sari Kankalas liv. Studier, snuttjobb, mammaledigheter, vårdledigheter, vikariat och arbetslöshetsperioder.
   Utkomst av lön, grunddagpenning och inkomstrelaterat, arbetslöshetsdagpenning och inkomsttrygghet – också de brokiga som rutorna i ett lapptäcke.
   Och slutligen någon gång pension — den rutan blir nog riktigt liten.

På samma sätt som en moders händer alltid är beredda att stötta och stödja, förhindrar också det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet människor från att trilla in i fattigdom. På bara grunddagpenning lever man inte — åtminstone inte utan en arbetande make, bostadsstöd, utkomststöd och rentav brödkö. Den inkomstrelaterade dagpenningen bär ännu upp, men den som har trillat ur det systemet måste på allvar sticka ihop sina rutor i lapptäcket av många olika garnändar, för att kunna leva ett någorlunda rimligt liv.

Bakgrunden till Sari Kankalas snuttifierade anställningar är recessionen. När hon studerade till sitt första yrke, till marknadsföringsmerkonom på 1990-talet, hade man ännu allmänt föreställningen att det efter studierna bara gällde att promenera raka vägen in på sitt första jobb. Så slog alltså den ekonomiska depressionen till.

Redan under studietiden jobbade Sari i butik. Efter studierna kunde hon fortsätta jobba där, men så gick butiken i konkurs.

– Då började snuttarbetandet. Och jag inledde studier för ett helt annat yrke. Jag började studera till närvårdare för jag tänkte då att den branschen åtminstone alltid skulle erbjuda jobb. Och visst fanns det jobb, men bara olika långa vikariat och snuttar.

– Jag gillade jobbet, men att gå från en jobbsnutt till en annan, genomleva nattarbete och allmän oregelbundenhet, det var tungt. Lyckligtvis har min man hela tiden haft arbete på ett företag i metallbranschen.

Sari Kankala började uppgradera sin merkonomexamen för att bli tradenom och hon bekostade sina studier genom att vårdarbeta. Så föddes Oskari. Och eftersom Sari hade snuttarbetat och varit studerande fick hon ingen egentlig mammaledighet. Moderskapspenningen var den lägsta möjliga. Ersättningen förblev minimal också efter mammaledigheten, då Sari valde att vara vårdledig med Oskari ytterligare ett år. Oskari började på daghem som tvååring och Sari fick ett tidsbundet jobb på arbetskraftsbyrån.

Vid slutet av 2005 föddes så Ilari. Eftersom jobbet på arbetskraftsbyrån var ett vikariat fick inte Sari den här gången heller någon avlönad mammaledighet, men nu fick hon ändå en moderskapsdagpenning som var relaterad till hennes lön. Hon ville också ta hand om den yngre sonen hemma efter mammaledigheten, så det blev ny vårdledighet. Efter den inkomstrelaterade dagpenningen krymptes familjens kassa radikalt av det lilla vårdbidraget.

Mot slutet av förra året började Sari söka jobb igen och samtidigt dagvårdsplats för Oskari och Ilari.

Sari önskar sig kontorsarbete, för den yrkeskunskapen har hon byggt på, och regelbundna arbetstider känns vettigast när man har små barn i familjen. Hittills har jobbsökandet inte tagit skruv men Sari är optimist.

– Lyckligtvis får jag inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning eftersom jag före mammaledigheten hade ett tillräckligt långvarigt jobb. Det betyder väldigt mycket, säger Sari.

Sari är hoppfull när det gäller möjligheterna att få jobb, men också realist.

– Det är klart att jag önskar få en fast anställning. Men jag är beredd också på andra alternativ. Kontorsjobb är det jag söker och jag hoppas att allt ordnas på bästa sätt. Helst skulle jag föra Oskari och Ilari till dagiset här invid. Jag hoppas de kan få vårdplats där.

Sari Kankala betonar hur viktigt det inkomstrelaterade skyddet är. Hon har erfarenhet av både grunddagpenning och inkomstrelaterat. Hemvårdsstödet vill hon höja, för hon menar att det är en ganska liten kompensation för att man vårdar riktigt små barn hemma. Ersättningen utgör ju bara en bråkdel av vad en daghemsplats kostar kommunen så hon menar att det finns råd på att höja, i synnerhet som sakkunniga numera rekommenderar att de minsta vårdas hemma.

– Om man vill ha barn i det här samhället är det inte ändamålsenligt att pressa barnfamiljernas ekonomi orimligt hårt. Därför är den inkomstrelaterade mammapenningen en bra sak. Men det är inte heller bra om familjens ekonomi rasar vid arbetslöshet. Det är helt nödvändigt att bevara också den inkomstrelaterade arbetslöshetsdagpenningen, säger Sari Kankala.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA