Det där med generationsklyftan är i princip en profetia som uppfyller sig själv. Den ska finnas där, och då ska vi skapa den genom att stirra oss blinda på olikheter i stället för att försöka leta efter likheter. Men eftersom det ofta är svårt för unga människor att bli hörda, och ännu svårare att bli tagna på allvar, så är det den äldre generationen som hugger upp klyftan. Och hur går det till? Jo, den äldre generationen mognar och fjärmar sig från de åsikter och ställningstaganden den hade som yngre. Man kunde också kalla det utveckling.

Min tes är att ungdomen alltid har varit sig ganska lik. På sextiotalet förfasade sig föräldrarna över att deras barn lyssnade på Beatles. Nu förfasar sig föräldrar över heavy metal. Nu säger ni säkert att man inte kan jämföra Beatles med heavy, men då hakar ni upp er på genrer. Det är musiken det handlar om, eller kläderna eller håret eller… Unga följer de trender som marknadsmaskineriet på ett eller annat sätt lanserar. Och nu generaliserar jag, naturligtvis. Det här gäller inte alla, det har alltid funnits unga som går sina egna vägar, ja, och det här hör också till trenden som marknadsmaskineriet lanserar.

Personligen har jag inte upplevt någon generationsklyfta, skulle jag säga om jag inte tänkte efter. Jag anser inte att jag inte förstår mina föräldrars generation eller att den inte förstår mig. Det är i min egen generation jag hittar klyftan. Den ligger mellan mig, som är väldigt orolig över det tillstånd vi och generationerna före min har försatt världen i. Mellan mig, som verkligen försöker minska min konsumtion, mitt resande, mitt bilkörande, och de ungdomar som köper nya mobiltelefoner varje månad, Gucci-väskor, och kläder som de bara använder en gång. Men samtidigt börjar jag också närma mig generationsklyftan. För vem är det som har lanserat konsumtionskulturen om inte generationen som kommer före min? Det är knappast ungdomarna själv som har hittat på den. Nej. De äldre leder och de yngre följer. Marken spricker upp och jag ser framför mig min pappa som inte kan förstå hur jag kan ta bussen om jag har tillgång till bil. Där ligger klyftan. Om man bortser från några få Paris Hilton kopior i det här landet så kanske det är den yngsta generationen som blir den mest medvetna, den mest ekologiska och den mest ansvarskännande ändå. Då är generationsklyftan något bra. Ge mig yxan, jag hugger upp den själv.