Förr kunde krig och farsoter rasera ut hela byar och städer också i Europa. Frost och torka kunde leda till omfattande hungersnöd, och så vidare. Allt detta har vi ju sluppit under de drygt sextio år av så gott som oavbruten tillväxt som den kapitalistiska marknadsekonomin skänkt västvärlden.

Ändå omfattar Becks analys i högsta grad också Europa och Nordamerika. Det är framför allt två saker som är viktiga i hans analys. För det första har vi det faktum att riskerna har blivit globala och kan i princip drabba vem som helst när och var som helst. Ingen kan helt undandra sig konsekvenserna av dem.

För det andra är det så att riskerna blivit så komplicerade att det är allt svårare förutse och genomskåda dem och därmed också att skydda sig mot dem på ett traditionellt sätt, t.ex. genom att idka förebyggande åtgärder eller försäkra sig. Det här gör att individerna inte kan gömma sig bakom ett kollektiv på samma sätt som förr och att de därmed blir allt mera skyddslösa och utsatta. Den senaste tidens händelser har på ett mycket obehagligt sätt bekräftat Becks tankegångar.

De moderna hoten innefattar miljöförstöring av alla de slag. Dessa hot drabbar människor direkt i form av den luft de andas, den mat de äter, det buller de utsätts för osv. Därtill kommer de mera smygande hoten i form av genetiska förändringar och klimatförändringar vars konsekvenser även de lärda tvistar om. Algblomningen och oljeutsläpp vid våra kuster och vattenkatastrofen i Nokia är exempel som tyvärr tenderar att upprepa sig allt oftare.

Den andra stora gruppen av problem har att göra med säkerhet. Hotet om ond bråd död verkade under slutet av 1900-talet rätt avlägset och begränsat till vissa grupper och vissa geografiska områden. Angreppen på WTC-tornen i New York hösten 2001 fick västvärlden att inse att något har förändrats. De flesta upplever denna förändring konkret, om inte förr så när de febrilt samlar ihop skor och bälten efter en säkerhetskontroll inför familjens flygresa. Tragedierna i Jokela och några år tidigare i köpcentret Myyrmanni visar att våldet kan drabba vem som helst också här hos oss. Det som fortfarande lätt glöms bort är att självmord, drunkningar, alkohol, droger, biltrafik och bränder sammanlagt förorsakar en ordentlig storolycka varje månad hos oss i Finland. Allt sådant som borde kunna undvikas.

En tredje grupp av risker som är svåra att bedöma har att göra med hela vår konsumtions- och nöjesfixerade livsföring. Stressen i arbetslivet, den hektiska livsföringen, de ökande sociala och mentala problemen och de i många fall ytterst ohälsosamma levnadsvanorna i kombination med en stor åldrande befolkning är en ekvation som inte är lätt att få ihop. Om en betydande del av den minskande yngre befolkningen slås ut redan i yngre år kan den knappast klara av att ta hand om de många äldre på ett värdigt sätt. Det tål att tänka på.

Till all lycka börjar enskilda viktiga beslutsfattare inse att något måste göras. Allt flera beslut motiveras och bedöms mot miljökonsekvenser och andra risker, men det är en lång väg att gå. Och någon verklig förändring bort från risksamhället mot tryggheten kan inte ske om vi inte klarar av att i grunden ändra vår livsföring.