Kreosotets återtåg förde stolparbetet 50 år tillbaka i tiden. Hälsoriskerna är uppenbara. Elförbundet vill nu ha bort kreosot, och också EU har vaknat.

Nätverksmontörernas vita engångshalare har fläckats bruna av närkontakten med den kreosotimpregnerade stolpen. Andningsskydden förhindrar den fräna lukten och kreosotdammet att tränga in i näs och mun. Också plasthandskarna är engångs.

Skyddsutrustningen, i vilken också ingår skyddssele, hjälm, ögon- och hörselskydd, ska garantera duon en trygg arbetsdag här i skogen öster om Kajana.

Temperaturen ligger någon grad under noll, och då uppför sig kreosotet hyfsat. Torkar gör det aldrig. Vid temperaturväxlingar på vårvintern och i sommarvärme är stolpen klibbig och kreosotet rinner ned i marken.

– I somras var jag tvungen att avbryta arbetet, då montörerna som byggde en ny linje fick förgiftningssymptom, trots alla skydd, berättar arbetarskyddsfullmäktige Lauri Järvinen.

– Ansiktet blev rött och svullet, och huvud värkte, kväll efter kväll, säger Jarno Haataja.

– Det var precis samma med mig. Vi mådde också illa, magen var i uppror, fick svindel och huden sved, tillägger Juha Happo.

Företagshälsovården kopplades in, och tester gjordes. Mannarna byttes ut, så jobbet kunde slutföras.

Hälsorisker erkänns

Det brunsvarta kreosot, utvunnet ur stenkols- eller träkolstjära, användes både på stolpar och järnvägssyllar i Finland ännu en bit in på 60-talet. Då ersattes det på stolpar av grönt CCA (koppar, krom, arsen), vilket EU förbjöd pga miljörisker den 1.9.2006.

– Arbetsmiljön brydde sig EU inte om, säger Lauri Järvinen, som liksom Juha Happo, under många år arbetade uppe i CCA-behandlade stolpar utan att hälsan tog stryk.

Redan EU:s kritik av CCA gjorde att impregneringsföretagen blev överlupna av kreosotbeställningar från hela Finland. Markkablar används endast i tätorter, inte i glesbygden.

Härom sommaren gick första larmet i Kajanaland. Lauri Järvinen kontaktades av två montörer.

– Den ena hade ett svårt utslag, den andra blödde ur näsan. Killarna var svarta som morianer och företagshälsovårdens tester visade att bl.a. PAH-värdet mångdubblats.

Impregneringsföretagen, nätbyggarna och beställarna, dvs el- och telefonbolagen, reagerade, men tyckte att skydd borde räcka. Elfacket tillsatte en kreosotarbetsgrupp — där Lauri Järvinen sitter med — och kontaktade EK och sin motpart TIKLI. År 2007 gav så Energiindustrin direktiv för kreosotoimpregnerade trästolpar.

I det sägs att sakligt skydd och god hygien ger gott skydd mot de hälsorisker kresot medför. Undvik att andas in, röra vid, använda skydd och skyddskläder, solkräm, och sköt hygienen. Arbetskläder ska förvaras separat och kemtvättas, engångskläder är problemavfall.

– Savetter får killarna med, men hur ska de tvätta händer vid mat, tobak eller wc-besök mitt i skogen, frågar Järvinen torrt.

Cancerrisk vid exponering

Arbetarskyddsfullmäktige Lauri Järvinen betonar att arbetsgivaren, Eltel Networks, nog gett både skydd och råd. Men det räcker inte. Varken här eller på områden där andra bolag bygger ledningar för beställarna. I Finland finns kring tio miljoner el- och telefonstolpar, dock ingalunda alla impregnerade med kreosot.

– Kreosotet måste vi få bort, ju förr dess bättre. Exponering ger risk för cancer och kan påverka arvsanlagen, plus ge andra skador i hud och andningsorgan. Jag tror att vi en dag tvingas plocka bort alla kreosotstolpar ur naturen. Ämnet rinner ju också ned i marken, och vill markägarna faktiskt ha det så, frågar Järvinen som menar att ett möjligt ersättande ämne kunde vara Wolmanit CX 8, saltimpregnering på kopparbas.*

I många länder, t.ex. i Sverige, har kreosotstolpar använts också de senaste decennierna. Där har riskerna minimerats genom att arbetet sker från korg, med minimal närkontakt.

Eero Maanoja, ansvarig arbetsmiljöombudsman på Elförbundet, säger också han att kreosot är ett ytterst besvärligt ämne ur arbetsmiljösynpunkt. I dag impregneras 100 000 stolpar årligen i Finland, men hela 70 procent går på export.

– Vi tog ett steg 50 år tillbaka i tiden då kreosot togs i bruk igen. Några större nätverksföretag har inte gått tillbaka till kreosot, utan använder stolpar som impregnerats med koppar. Om de håller lika länge, 30–50 år, är något oklart, säger han.

Maanoja menar att Energiindustrins direktiv är i sig bra, men där tas endast upp hur man ska skydda sig. Inget sägs om hur kreosot kan ersättas, hur arbetsmetoder kan utvecklas så närkontakt undviks.

– Inget sägs heller om regelbunden hälsouppföljning. Kreosot har gett allvarliga symptom, men lyckligt nog har vi ännu inga fall av konstaterad yrkessjukdom, säger han.

Att kreosotets risker nu debatteras hoppas Maanoja leder till att stolparbetet överlag minskar i framtiden.

– Arbetet är ytterst tungt fysiskt, i klass med rökdykarens. Pulsen hålls på över 100 i flera timmar varje dag. Risken för olycksfall är hög, både människor och stolpar faller.

Elförbundet vill ha kreosotavtal

Och just då Löntagaren ska gå i tryck kommer så beskedet. Elförbundets styrelse pekar på de risker kreosotoljan ställer arbetstagarna inför och vill att användningen av kreosotstolpar upphör. Elförbundet föreslår att nätverksinnehavare snabbt utreder hur man kan ta i bruk ersättande impregneringsmedel, som är mindre skadliga för arbetstagarnas hälsa och lättare att övervaka för arbetarskyddet.

Sauli Väntti, ansvarig kollektivavtalsombudsman, understryker att detta inte ska ses som kritik mot något enskilt nätverksföretag. Beställaren avgör vilka stolpar som används.

– Men arbetsgivaren bör ta sitt ansvar för extra skydd och övervakning, se till att vilopauser ges, att varmt vatten finns med tvättmöjlighet före måltid. Det tar mer tid, blir dyrare och ökar kostnaderna vid bygget. Det får förhoppningsvis beställaren att överväga alternativ, säger han.

Elförbundet hoppas få en tidtabell för kreosoteliminering fastslagen redan detta år.

Också EU tycks tänka om. Kreosotet är ett s.k. tillåtet ämne, men mot bakgrunden av en första utredning i slutet av fjolåret rekommenderar EU att kreosot inte används.

INGEGERD EKSTRAND

Kreosoten, som i en del andra länder kontinuerligt använts i stor utsträckning, gjorde då comeback i Finland. Utvinns ur sten- eller träkolstjära. Torkar aldrig, klibbig i värme, hal i köld. Får ej användas privat. Behandlas som problemavfall. Ger kännspak lukt, tex från järnvägssyllar.

Kreosot bör ej andas in, vidröras. Skydd bör användas. Arbetskläder ska hållas separat och kemtvättas. Engångskläder bra.

Kreosot irriterar hud, ögon och andningsorgan. Sannolikhet för cancer och förändringar i arvsanlagen vid långvarig exponering. Exponering syns bl.a. i förhöjt PAH-värde (polcykliska aromatiska kolväten som kan vara cancerframkallande).

IE