Både FFC och Finlands Näringsliv EK är ense om att arbetet skall vara den primära utkomstkällan och socialskyddet orsaksbaserat.

FFC:s programchef Sinikka Näätsaari, som sitter med i regeringens reformkommitté för socialskyddet, menar att inkomsttryggheten är en fungerande morot för att arbeta och ta emot arbete, eftersom tiden i arbetet ökar storleken på socialskyddet och socialskyddet därför är något man själv har förtjänat.

Näätsaari säger att det finländska socialskyddet är uppbyggt kring inkomsttryggheten och att den är det effektivaste botemedlet mot fattigdom.

– Man kan väl säga att det inkomstrelaterade socialskyddet hindrade många familjer från att råka i djup fattigdom under recessionen. För en stor del av dem som blev utan jobb under recessionen erbjöd det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet en rimlig utkomst. Utan detta hade många familjer varit i verkligt trångmål. Just recessionen visade så väl vilka fördelar det är med det inkomstrelaterade socialskyddet. Utan det hade många fler familjer varit i nöd, påminner Sinikka Näätsaari.

Måste kunna reda sig

Näätsaari betonar att nivån på socialskyddet – alltså också arbetsmarknadsstödet – måste vara sådant att man inte utöver det behöver utkomststöd. Att kunna reda sig på det allra minsta grundskyddet är sedan en verklig konst.

– I mitt tidigare arbete inom socialvården mötte jag nog kunder som skulle reda sig på grundskydd, men deras ekonomi rasade direkt om t.ex. kylskåpet gick sönder. Det kunde också vara så att en person som tog emot en praktikplats betalade mer för den i resekostnader och arbetskläder än han fick i lön. Det vore väldigt viktigt att se till att stöden inte upphör med detsamma då en person blir sysselsatt.

Också i övrigt måste socialskyddet förenklas. Man borde höja nivån på förstahandsförmånerna, och t.ex. bostadsbidraget borde läggas på helt andra boliner, för det är alltför komplicerat i dagens läge.

Man har sagt att det är förnedrande att söka utkomststöd, men Sinikka Näätsaari menar att stödet ändå är helt fungerande, även det inte är avsett att vara en bestående stödform.

– För många människor kan socialbyrån öppna vägen till andra tjänster och stöd som de inte har varit medvetna om tidigare. Många kunder behöver hjälp för att klara sig igenom byråkratins labyrinter och t.ex. folkpensionsanstaltens blanketter kan vara mycket svåra att fylla i.

Upprätthåll yrkeskunskaperna

Det är möjligt att leva på sin lön och samtidigt bygga på sin inkomsttrygghet genom att arbeta och snabbt bli sysselsatt och om hindren för sysselsättande slopas. Därför är det FFC:s önskan att man utan dröjsmål inleder försöken att sysselsätta dem som blir arbetslösa.

– Vi har en hel hop äldre människor som behöver fortbildning och fördjupning av sina yrkeskunskaper då de har förlorat sitt arbete. Omställningsskyddet är till en viss hjälp, men vi borde kunna satsa på bättre förutsättningar för vuxenstudier, i synnerhet om det leder till, att en människa som lever på arbetslöshetsunderstöd, genom utbildning kan bli en arbetande skattebetalare på nytt, betonar Näätsaari.

Hon säger att det normala studiestödet inte räcker till, och inte gör det möjligt för t.ex. en barnfamilj som betalar av på sin bostad att studera till ett nytt yrke.

Omställningsskyddet är till viss hjälp, men inte alls tillräckligt för att t.ex. avhjälpa sådana problem som finns i Kemijärvi. Därifrån är det ytterst komplicerat att ta sig till södra Finland för att söka jobb där. Man finner knappast köpare till sina bostäder och prisnivån i södra Finland gör det helt omöjligt att plötsligt skaffa en familjebostad på den nya orten. Är man arbetslös i Kemijärvi är det ganska svårt att lösa sin situation genom att flytta till annan ort för att få jobb.

Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT:s nya rapport om stöd och hinder för en regionalt mobil arbetskraft visar att en arbetslös från inlandet tjänar ytterst lite på att söka jobb i huvudstadsregionen, på grund av de höga boende- och resekostnaderna där.

Lättare byråkrati

Den kommitté som skall reformera socialskyddet arbetar ännu i två år, men Vanhanens regering förväntar sig att kommittén lägger fram sina första reformförslag redan till hösten. Sinikka Näätsaari, som är FFC:s representant i kommittén, nämner några frågor som kunde avgöras redan i höst.

– Man kunde genast slopa maximitiden för jämkad dagpenning. Nu har lagen förlängts ett år i sänder. Också alterneringsledigheten kunde göras bestående genast.

– Under recessionen infördes en så kallad procentminskning av arbetslöshetsskyddet, och den borde man slopa genast. Jag anser också att det är brådskande att slopa de hinder som byråkratin ställer upp. Till exempel uppstår det stora problem för en människa som skall ta emot ett kortvarigt jobb, då t.ex. sysselsättningsstödet dröjer, eller stöden upphör och skall sökas på nytt.

Råd med förbättringar

Många frågor är så stora att de inte kan lösas snabbt. Sinikka Näätsaari menar att det finns behov för att höja nivån på de sociala förmånerna och att vi också har råd med det.

– Totalreformen har nog en prislapp, men då människors tid i arbetslivet förlängs och arbetslöshetens sjunker, såsom trenden är nu, så kommer vi att ha råd.

– För FFC är det viktigt att bevara den orsaksbaserade inkomsttryggheten. Dagpenningen betalas då bara för särskilda behov: vid arbetslöshet, sjukdom eller moderskap. Och eftersom stödets nivå bestäms av inkomsterna kan man leva ett rimligt liv på det stödet. Viktigt vore ändå att arbetslöshetsskyddet höjdes till nordisk nivå, t.ex. i riktning mot den danska nivån.

Näätsaari vill också att man effektivare använde alla tillbuds stående medel inom arbetskraftspolitiken. Hon vill framför allt se till att unga människor utbildar sig och får jobb. Själv vore hon t.ex. redo att höja läropliktsåldern, om detta hjälpte unga som riskerar att bli utslagna, att finna vägen till ett yrke.

– Man borde betrakta också äldre människor som en resurs. Det händer alltför ofta att en 53-åring inte erbjuds nya möjligheter, om företaget där han jobbar läggs ner, trots att han praktiskt taget borde ha femton år framför sig i arbetslivet. Världen förändras. Inte köper man några gungstolar längre till någon som fyller femtio. Han får en golfsemester istället.

Omställningsskyddet kräver finslipning och för de svårast sysselsatta borde man skapa en fungerande övergångsarbetsmarknad.

Näätsaari vill också förbättra föräldraledigheten och förlänga utbetalningen tills barnet fyller ett år. Hon vill också förbättra den partiella vårdledigheten, för då kunde arbetstagare vara hemma med sitt barn och ändå samtidigt bevara sin yrkesskicklighet. Det kräver att arbetsgivaren är beredd att erbjuda deltidsarbete. En snuttarbetare kunde visserligen få svårigheter att återkomma till arbetet, eftersom anställningen tar slut innan mammaledigheten gör det. Det är ändå viktigt att hålla kontakten med arbetslivet för att kunna bevara yrkesskickligheten och möjligheten att bli sysselsatt.

FFC:s ordförande Lauri Ihalainen har föreslagit att man i framtiden intimare skulle fläta samman utbildning och arbete. PAM:s ordförande Ann Selin önskade för sin del nyligen att den jämkade dagpenningen kunde tillämpas också på studier. På så vis skulle en arbetstagare lättare bli sysselsatt på heltid efter att ha förbättrat sin yrkeskompetens.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA