I en gemensam rekommendation — undertecknad av FFC, FTFC och Akava samt de fyra arbetsgivarorganisationerna med EK i spetsen — betonar nu parterna vikten av att förebygga arbetsrelaterad stress. Ett gnisselfritt samarbete mellan arbetsgivare och personal underlättar och men alla på arbetsplatsen kan göra en insats. Har stressen redan blivit ett problem, krävs snabba åtgärder, som satsning på ledning och information.

Rekommendationen involverar alla parter, arbetsgivaren med sitt lagstadgade ansvar, arbetarskyddsorganisationens möjligheter och sist men inte minst, företagshälsovården.

Direktiv omöjligt, ramavtalet en kompromiss

Bakom rekommendationen ligger det ramavtal som arbetsmarknadsparterna ingick på EU-nivå år 2004. Ett direktiv, på trepartsbasis, ställde sig direkt omöjligt, då Europaarbetsgivarcentralen UNICEs syn på arbetsplatsens andel i stressen skiljde sig totalt från arbetstagarsidans, säger FFC:s arbetsmiljöexpert Raili Perimäki.

– UNICE ville endast pådyvla individen ansvaret. Också ramavtalet är en mycket stor kompromiss, säger Perimäki. – EU-parlamentet säger dock klart ut, i sitt färska betänkande om arbetshälso- och arbetssäkerhetsstrategin för 2007–2012, att det finns vetenskapligt belägg för ett samband mellan ökande arbetsstress och kroniska sjukdomar, som hjärt- och kärlsjukdomar och sjukdomar i stöd- och rörelseorganen.

Rapporter visar att nästan en av fyra arbetstagare i EU-länderna lider av plågas av arbetsrelaterad stress och att upp till 60 procent av förlorade arbetsdagar hänger samman med stress. Redan 2002 uppskattades kostnaderna för arbetsrelaterad stress i EU 15 till hela 20 miljarder euro.

Stress kan leda till fatala fel

I rekommendationen är de finländska parterna för första gången ense om att arbetsrelaterad stress är ett gemensamt bekymmer. Här slås också fast sambandet samband mellan arbete och hälsa, samt identifierbara stressfaktorer som arbetstid, personalresurser, förmän.

– Stress är en fortsatt överhettning av kroppen som alla inte ens är medvetna om. Kan vi i inte släppa taget i arbetet ens under vår fritiden och orkar inte företa oss något, är det en larmsignal, säger Raili Perimäki.

Stress är också en riskfaktor som kan ge upphov till onödiga, fatala och kostsamma fel i jobbet. All stress är dock inte arbetsrelaterad. Problem i privatlivet inverkar på jobbet, och tvärtom. Här är det viktigt att kunna sammanjämka arbets- och familjeliv.

Stressrekommendationen får inte bli en dammsamlare, utan ska tas ned till arbetsplatsnivån. Arbetsklimatundersökningar kan tas till hjälp för att pricka vad som stressar arbetstagarna.

Alternativa karriärvägar och ledarskapsutbildning

En partsgemensam arbetsgrupp, där Arbetarskyddscentralen medverkar, ska före utgången av maj komma med sitt recept för stresshantering. Medlen kan heta information, utbildning men också annat. Med i gruppen är Raili Perimäki, liksom också forskaren Bjarne Andersson från Kommunala arbetsmarknadsverket. Han ser relationen mellan chef och medarbetare som den centrala punkten i stresshantering.

– Chefen har ett stort ansvar för sina medarbetare, och kan göra livet lättare eller svårare för dem. Det avgörande är chefens yrkesskicklighet. Många situationer kan räddas genom att prata, stöda, klappa om, säger Andersson.

Goda yrkesmänniskor tvingas bli chefer om de vill göra karriär.

– Cheferna har själva gillrat en fälla åt sig. Genom att önska hålla kvar sin gamla yrkesroll, som expert, tvingas de kanske sköta chefskapet med vänstra handen. Här blir en konflikt: det går inte att vara både expert och heltidschef, konstaterar Andersson.

Han efterlyser alternativa karriärvägar, som expert eller som chef. Den som väljer chefskapet bör skaffa sig rätta verktyg i sin back: bibliotek, goda kanaler räcker långt, men vissa frågor sköts via ryggmärgen.

– Utbildning är A och O. I kommunerna har vi ca 30 000 enhetschefer. FCG, fd EFECO, utbildar chefer att bli ledare. Men cheferna bör mer gå på ledar- än yrkeskurser.

Skyldig: ej person men situation

Kommunerna befann sig i en nödsituation under krisåren i början av 1990-talet, och personalnedskärningarna var radikala. Arbetsbelastningen är hög, såväl belastning som arbetskrav har ökat, men också utbildning och medbestämmanderätt. Och flexibiliteten. De smala och strikta arbetsrollerna börjar vara ett minne blott, gränser överskrids med positiv följd i t.ex. vården och skolan.

– Stressen är kanske inte daglig, men kommer via arbetskraven. Invånarna kräver mer och bättre av oss. Det har de rätt till, men vi ska klara av det med lite mindre resurser. .Då kan det hända att en arbetstagare kör fast, gör misstag, bygger upp stress, säger Bjarne Andersson.

Då det gäller stress är sällan enskilda människor skyldiga, utan snarare situationen. Andersson menar att det gör det lättare att gripa in, än ifråga om våld och mobbning där skyldighetsfrågan alltid finns med.

För att få rekommendationen att verkligen ha effekt kan Bjarne Andersson tänka sig en inspirationsrunda, där en chef och en personalrepresentant bjuds in, får utbildning och information om var hjälp finns, får material i handen.

– I vår tar vi fram material, i höst blir det dags för en runda i kommunerna, säger han.

INGEGERD EKSTRAND

Sjukfrånvaron bland arbetstagarna rusade i höjden då Helsingfors stad lade om äldreomsorgen för tre år sedan. Vård ska ges i hemliknande förhållanden i 13 servicehem, dygnet runt, samtidigt som kunderna är i sämre skick då de kommer.

– Läget var rent kaotiskt. Personalen var alldeles för liten, och stressad, säger servicehemmets chef Erja Lantinen.

Företagshälsovården slog larm, beslutsfattarna reagerade, och de fyra mest utsatta servicehemmen togs med i projektet PETRA. Genom att utveckla arbetsprocesserna och planera arbetslistorna ergonomiskt, ska personalens välbefinnande stärkas.

En kartläggning visade att personalen främst stressades av brådska, oklara eller motstridiga instruktioner, förmännens ledarstil men också familjemedlemmars sjukdom. Unga arbetstagare visade sig bli lättast utbrända.

För få i för trångt

Enligt projektplaneringen borde personalen vara uppe i 80. I dag är arbetstagarna 43 men fem nya vakanser fås i år. Trots renovering är servicehemmet — med fyra trappuppgångar, många prång och två hissar i vilka sjukhussängar inte ryms in —svårarbetat. De flesta boende rör sig med rollator och rullstol, och bor kvar tills vård på sjukhus blir nödvändigt.

Personalen stressas av trängseln, bullret och hettan, upp till 27 grader sommartid och ingen luftkonditionering, i personalutrymmet på bottenplanet. Här är en renovering på kommande.

I de 115 bostäderna är badrum och wc så knappt tilltagna att storvuxna rullstolsbundna blir svårskötta. Egna sängar får tas med, men är mindre bra ur personalens synpunkt.

– Reformen borde beaktat lagens krav om trygg arbetsmiljö bättre, säger Satu Pikkarainen, arbetarskyddsfullmäktig för 3 500 anställda inom äldreomsorgen och barnfamiljevården i Helsingfors.

Skyddsombudet Teija Dardikin konstaterar att den kvinnliga personalen är van vid att klara sig själv.

– Vi måste bli bättre på att be arbetskamrater om hjälp vid lyft, för kundens och vår egen säkerhet, säger hon. Själv vidkänns Teija ingen stress i jobbet, men då barnen var små kunde det vara stressigt att sammanjämka jobb och hem.

– Är det något, lyfter jag katten på bordet. Det hjälper att få tala ut, säger hon.

Vikariers mångfald och byte stressar

Chefen Eija Lantinen är medveten om sitt ansvar för personalens välbefinnande, och går en kurs i ledarskap vid sidan av jobbet. Hon stressas av att hinna med både kursen och jobbet, men orkar då hon vet att kursen tar slut i sommar.

– Jag kan vakna vid fyratiden och planera för dagen. På jobbet rycker jag in om personalen är för fåtalig, men jag har märkt att yrkeskunskapen snabbt blir förlegad.

Närvårdaren Eija Karonen, med vårdarvakans, blir sällan stressad. Nära är det om tiden är knapp och kunden kan endast få ord på finska. Och det är ett problem som växer, då invandrarna blir äldre. Fler vårdare med kunskap i nyfinländarnas språk behövs, inte bara invandrad arbetskraft med kunskap i finska och svenska.

– Teckenspråk, kundkännedom, patientdagbok hjälper, säger Eija Karonen.

Både chef och personal stressas av de många vikarierna, inte alltid yrkeskunniga och med ständigt nya som måste läras upp. Arbetsturlistorna blir knepiga att få ihop, så kompetenta ingår i varje skift. Värre är det om inte ens vikarier fås.

Vad stressar arbetarskyddsfullmäktige Satu Pikkarainen då?

– Jag stressas inte direkt men är klart översysselsatt. Hela dagsplaneringen kan också omkullkastas av ett telefonsamtal som kräver omedelbara åtgärder, säger hon.

Satsning på personalen

Utvecklingssamtal, ergonomiska arbetsturer de själva kan påverka och som ger tid för återhämtning, förmän kunniga i ledarskap och en öppen atmosfär är vad kvartetten hoppas att PETRA ger. En slant är vikt för personalvård. Kanske blir det terapi, dans eller bantning, eller stavgång. Tobaksavvänjning och vattenlöpning har också kastats fram.

I vår filmas alla arbetsprocesser. Förhoppningen är att arbetet utvecklas så folk mår bättre, men också att arbetsturerna fungerar och alla behandlas jämlikt.

Projektet PETRA startade för ett år sedan och avslutas i slutet av detta år. Sjukfrånvaron i Parkstad har redan börjat svänga svagt nedåt.

– Vi orkar tack vare att det är underbart att jobba med äldre människor, och vi har fina arbetskamrater. Vi gör ett bra jobb, men vi kan göra det ännu bättre, säger skyddsombudet Teija Dardikin.