Oskar Ahos arbetsdag börjar med en inspektionsrunda i Vanda. Målet för hans inspektion är logistikfirman Etelä-Suomen Logistiikkapalvelu som erbjuder bevakningstjänster, och syftet med inspektionen är lagen om beställarens ansvar. Lagen har varit i kraft drygt ett år och den håller Aho och elva kolleger fullt sysselsatta. Målet för i år är att göra tusen inspektioner.

Oskar Aho har kommit till logistikföretaget för att kontrollera om företaget uppfyller förpliktelserna i lagen om beställarens ansvar.

Nylands arbetarskyddsdistrikt inledde sina inspektioner förra hösten. Tolv inspektörer skall resa runt i landet för att utröna hur den nya lagen uppfylls. Inspektörerna har besökt bland annat varvsindustrin, byggnadsarbetsplatser, hotell och restauranger och kommuner. Detta år granskas särskilt handeln och fastighetsskötseln liksom statsförvaltningen och statens affärsverk.

Inspektör Eveliina Forssell gör en sammanställning av de inspektioner gruppen utförde ifjol. En av slutledningarna hittills är att företagen känner dåligt till lagen om beställarens ansvar. Mest frapperande är okunskapen i den offentliga sektorn.

– Många små kommuner har överhuvudtaget inte hört talas om lagen, berättar Mirva Peiponen som inspekterar den offentliga sektorn.

I kommunerna har speciellt den tekniska sektorn och social- och hälsovårdstjänsterna synats.

En majoritet av de objekt som inspekterades ifjol, 65 procent, uppvisade brister gällande de rapporter lagen förutsätter. De mest typiska bristerna gällde vilket kollektivavtal underentreprenören eller rekryteringsbolaget tillämpar på sin arbetskraft och företagens handelsregisterutdrag saknas ofta.

Eveliina Forssell säger att uppdragsgivaren, dvs. beställaren, ofta undrade varför just de ska rapportera om vilka kollektivavtal underleverantörer och rekryteringsbolag tillämpar eftersom de inte betalar lönerna.

– Man har inte förstått att lönedumpning ger en underleverantör eller ett rekryteringsbolag konkurrensfördelar. Lagen syfte är helt tydligt inte uppenbart för alla beställare, fastän man i sig anser det viktigt att bekämpa den grå ekonomin.

Hyrarbete vanligt

I Vanda inleds inspektionen med en diskussion om hur inspektionen skall avgränsas. Etelä-Suomen Logistiikkatalo är ett dotterbolag till Suomen Logistiikkatalo som i sin tur ägs av svenska Postens dotterbolag Posten Logistik. Oskar Aho kommer överens om att inspektionen skall beröra bara Etelä-Suomen Logistiikkatalo.

Logistikhuset hyr upp arbetstagare via fyra olika rekryteringsbolag. Hyrarbetarna arbetar i lagret, bland annat lossar de godscontainers. Arbetstagarnas mängd varierar från dag till dag. En del av arbetarna är engagerade bara för ett par dagar men flertalet är långvariga.

Lagret sysselsätter dagligen i genomsnitt 40–60 personer i två skift. Cirka trettio av dem är anställda av Logistikhuset.

Vice arbetarskyddsfullmäktige Sami Keskinen säger att alla lagerarbetare har samma arbetsvillkor, oavsett om de är husets eget folk eller hyrarbetare. Keskinen är dock osäker på vilket kollektivavtal som tillämpas.

Logistikhuset använder hyrarbetskraft för att jämna ut arbetstoppar och ge verksamheten en flexibilitet som är nödvändig. Ett annat skäl är den rådande bristen på arbetskraft.

– Personalomsättningen är stor och vi har en stående annons där vi söker nya arbetstagare. Det går ibland så att de som kommer hit som hyrarbetare blir fast anställda i huset, berättar Minna Österberg.

Den stora omsättningen gör det också svårt att finna arbetare som vill ställa upp för förtroendeuppdrag. Sami Keskinen berättar att arbetarna för tillfället saknar förtroendeman sedan den förra bytte arbetsplats.

Lagtolkningen förvånar

Inspektionen fortsätter genom att reda ut hur länge samarbetet med rekryteringsbolagen har varat. Minna Österberg och Antti Anttonen betonar att Logistikhuset samarbetar bara med företag som har gott rykte och att de strävar till ett långvarigt kompanjonskap med företag som sköter sina angelägenheter väl. Samarbetspartnerna konkurrensutsattes ifjol och man ingick nya avtal. I början av detta år ombads de ge de utredningar som beställarlagen förutsätter.

Oskar Aho betonar att lagens tanke är den att beställaren begär in dessa utredningar i samband med offertförfrågan, och inte i efterhand, då parterna redan har ingått ett avtal. Dessutom förklarar Aho vad lagen menar med etablerade samarbetsrelationer.

– Den gällande regeln är att en etablerad verksamhet anses avbruten varje gång företaget byter FO-signum. Också byte av bolagsstyrelse och bolagsledning kan avbryta verksamhetens status som etablerad.

Tolkningen förvånar Antti Aaltonen och Minna Österberg. De anser inte att någon utredning krävs i fall där ett rekryteringsbolags verksamhet fortsätter som tidigare i ett nytt företags namn.

– I sådana fall är det ändå möjligt att det sker förändringar i arbetstagarnas arbetsvillkor, konstaterar Aho.

Obetalda pensioner

Eveliina Forssell granskade förra året företag som förekom inom varvsindustrin. Det är typiskt för branschen att använda ett otal antal underleverantörer och rekryteringsbolag. Inspektionerna avslöjade fall där utländska arbetare saknade pensionsförsäkring.

– Arbetare från EU-länder kan vara pensionsförsäkrade i sitt utgångsland, om de har ett intyg över att de är utkommenderad arbetskraft. Arbetare som kommer från andra än EU-länder måste försäkras i det land där de arbetar. Också sådana EU-medborgare som saknar intyg över att de har kommenderingsuppdrag måste försäkras i Finland. Det här är inte alls klart för alla beställare, säger Eveliina Forssell och berättar som exempel ett fall där arbetare från Ukraina inte var försäkrade enligt den finländska arbetspensionslagen.

Forssell medger att utländska företag är en utmaning för arbetarskyddsinspektionen.

– Vi borde känna till de officiella dokument som används i olika länder för att kunna jämföra med de dokument man visar upp för oss. Med de estniska myndigheterna samarbetar vi och Estlands ambassad har förklarat landets seder för oss.

Varvsindustrin uppvisade brister i hela 80 procent av de mål som inspekterades ifjol. En del av fallen var sådana att beställaren inte kunde uppvisa en enda av de rapporter som krävdes.

Om man inte har bett om utredningar eller utredningarna är bristfälliga kan arbetarskyddsdistriktet ådöma beställaren att betala en försummelseavgift. Avgiften varierar mellan 1 500 och 15 000 euro för varje försummat avtal.

Hittills har man dömt 22 beställare att betala försummelseböter i 32 olika fall. Ytterligare ett tiotal dylika böter prövas som bäst. I 72 fall har man inlett den förhörsprocess som föregår dom till försummelseböter.

– Lagen om beställarens ansvar har brutits om beställaren inte har skaffat fram utredningarna innan de har ingått avtal med en underleverantör eller ett rekryteringsbolag. Tillsvidare är vi flexibla och har gett beställaren en vecka tid att skaffa fram de utredningar som saknas vid inspektionen, om beställaren hävdar att utredningen finns någonstans, men inte har tagits med till inspektionen, berättar Eveliina Forssell.

Oklara arbetsvillkor

Oskar Aho går till sist igenom en hög med papper, där Minna Österberg har samlat de intyg beställarlagen förutsätter från de rekryteringsbolag man anlitar. Pappersbunten saknar emellertid en del dokument. En del av dem har fastnat i e-posten, och den kommer man inte åt just nu. Aho kommer överens om att de återstående intygen kan levereras till honom per e-post följande dag.

Dokumenten kommer som överenskommet men det finns ett papper som alla rekryteringsbolag saknar. Det finns inga uppgifter om vilket kollektivavtal som tillämpas i arbetstagarnas arbetsavtal.

– Ofta försöker man kvittera med ett konstaterande om att det är allmänt kollektivavtal som tillämpas. Det räcker inte för oss, man måste kunna påvisa vilket kollektivavtal som gäller, understryker Oskar Aho.

PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA