En annan sak som inte heller tycks gå fram är att det på svenska heter fatta beslut, ta beslut eller besluta, när det på finska heter tehdä päätös eller päättää. Det går knappt en dag utan att man hör — eller läser — en direktöversättning av tehdä päätös. Mest ledsen blir jag då det är lärare och redaktörer som direktöversätter. Oberoende om vi vill eller inte så är vi förebilder för andra när det gäller språkbehandlingen.

x x x

Min rubrik har dock inget med ovanstående påminnelser att göra. Den har sitt upphov i en av de böcker jag läst. I Per-Erik Lönnfors barn- och ungdomsskildring från 1940- och 1950-talets Helsingfors "Svenska talande sämre folk" berättar han att familjens underhyresgäst — i Sverige talar de om inneboende för samma fenomen — var på trekvarten.

Trekvarten? Jag misstänker att många ställer sig frågande till ordet. Men det är ett ord med så många synonymer att jag började fundera på hur många de riktigt kan vara. Det betyder alltså att vara berusad. Detta neutrala "vara berusad" har sedan en massa omskrivningar, eufemismer, när man antingen vill försköna eller förfula företeelsen.

Vad sägs om pickalurven, på fyllan, i fyllan, ha runda fötter, vara på gott humör, ha fått en tår på tand, vara beskänkt? Ibland hör man att någon har smakat lite, underförstått på alkoholhaltiga drycker.

Ett kapitel för sig är alla ord vi har för personer som tagit sig en styrketår för mycket. En sådan person kan vara plakat, ett ord som kanske är mindre känt hos oss, men mer vanligt i vårt västra grannland. Andra är asfull, asberusad, stupfull.Så kommer alla ord som beskriver denna person: fyllkaja, fyllesvin, fyllhund (varför ska djuren få lida för mänskligt beteende?), suput, alkoholist, alkis. När supandet gått riktigt långt har vi också flera ord för beteendet, en del genuint finlandssvenska eller födda i Helsingforsslangen: a-lagare, parkkemist, poligubbe, polityrgubbe, doku. Det finns förstås också klasser i supandet. Har man en tillräckligt hög ställning så har man "personliga problem", där man om en vanlig arbetare säger att han super, eller på Helsingforsslag att han dokar (kort å-ljud).

Många läsare har säkert några ord till som saknas i denna förteckning av ord och uttryck som föll mig i hågen då jag funderade på vad jag ska skriva om i lådan denna gång och medan jag satt framför datorn en stund. Frågan är förstås, om det är så att kärt barn har många namn, eller om denna förteckning är undantaget för regeln — att vi kan ha många namn också på en mindre trevig företeelse.