Staten är stor ägare i Stora Enso. I den rollen har staten precis samma rättigheter och skyldigheter som andra ägare. Det är helt legitimt att en ägare visar intresse för vad företagsledningen sysslar med, liksom att företagsledningen håller sig informerad om vad ägare förväntar sig. Och så sker förvisso också.

"Tror nån att
t.ex. en Björn Wahlroos inte vet
vad det sker i de bolag
där han är storägare?"

Det som inte är tillbörligt är att en stor delägare dikterar enskilda beslut; i synnerhet beslut som favoriserar en ägare eller ägargrupp. Företagsledningen skall ha fria händer och förtroende att handla utgående från företagets intresse enligt de allmänna riktlinjer bolagsstämman angett. En frihet och ett förtroende som är förknippat med ansvar som ägarna kan utkräva.

Att lägga ner en hel produktionsanläggning är inte något alldagligt beslut som fattas i förbigående vid ledningens morgonkaffe medan man i övrigt diskuterar konstellationerna i hockeyligan eller väderutsikterna inför eftermiddagens golfrunda. Det är ett beslut som föregås av grundliga analyser, överväganden och meningsutbyten. Det förs helt säkert en hel del samtal i kulisserna innan ett sådant beslut mognat fram. En ägare som inte är medveten om vad som är på gång är en dålig ägare. Eller tror nån att t.ex. en Björn Wahlroos inte vet vad det sker i de bolag där han är storägare?

Man måste därför utgå ifrån att regeringen kände till, om inte exakt vad Stora Enso tänkte besluta, så i varje fall att åtgärder var på gång och av vilken typ. Att regeringen valde att inte agera är liktydigt med att den i tysthet accepterade Stora Ensos åtgärder. Den som tiger samtycker och är delaktig i ansvaret.

Den enda rimliga slutsatsen är att regeringen i själva verket med Stora Enso anser att pappersindustrins kapacitet måste skäras ned och att nedläggningarna i Kemijärvi och Summa därför är oundvikliga. Då bör ansvariga ministrar stå upp för den åsikten; förklara, motivera och argumentera för sin ståndpunkt, som det ankommer på politiska beslutsfattare. Det kallas att ta ansvar och det brukar väcka respekt. Genom att slingra sig och framställa sig själv som maktlös undergräver regeringen bara tilltron till det demokratiska beslutsfattandet.

HANS JERN