Den största delen av olyckorna i arbetstrafiken drabbar dessutom fotgängare och cyklister. Bland fotgängarna inträffar mera än hälften av alla olyckor under arbetsresan, trots att det vanligaste fortskaffningsmedlet trots allt är personbil. Bland fotgängare och cyklister är kvinnor över femtio speciellt olycksdrabbade.

– Det här beror helt enkelt på att kvinnor rör sig mera till fots och med cykel. De använder också den kollektiva trafiken oftare än män. Det verkar gå så att om det finns en bil i familjen så är den mannens privilegium, förklarar Aulikki Schrey, planerare vid trafiksäkerhetsorganisationen Trafikskyddet.

Speciellt vintern är en riskabel årstid för både fotgängare och cyklister eftersom de normalt skadar sig då de halkar och faller, men följderna är ofta bara lindriga skador. Det kan röra sig om en stukad fot eller en bruten arm. I arbetstrafiken leder kollisioner mellan personbilar betydligt oftare till döden, och då blir också kostnaderna också omfattande för arbetsgivaren.

– Men ofta kan också lindrigare olyckor bli en dyr affär, säger Aulikki Schrey. – I regel blir trafikolyckor över lag upp till sex gånger dyrare för arbetsgivaren än olyckor på själva arbetsplatsen.

Det bekanta är inte alltid tryggt

Det finns flera olika faktorer som utgör en risk under arbetstrafiken, berättar Aulikki Schrey, och också den bekanta vägen kan i värsta fall utgöra en dödsfälla.

– Jag anser att just den bekanta vägen är ytterst bedräglig. Den kör man på rutin, nästan i sömnen, och man är inte lika uppmärksam som på en obekant väg. En förändring i vägen, ett vägarbete eller till och med en fotgängare kan komma som en obehaglig överraskning.

Andra faktorer som utgör en risk är mobiltelefonsamtal under körningen, trötthet, bristande koncentration, brådska och dålig planering.

– Vissa personer kan inte låta arbetet vara på kontoret utan de tar det med sig i bilen och förvandlar den till en slags liten arbetshörna. De pratar i telefonen och samtidigt har de bråttom, eftersom de inte har reserverat tillräckligt med tid för resan. Det är riskabelt att prata i telefonen också då man promenerar, eftersom man då koncentrerar sig på något annat än trafiken, säger Aulikki Schrey.

Hon anser att det delvis är arbetsledningens uppgift att informera och påminna sina arbetstagare om trafikens risker.

Skyddsutrustning i arbetet och på fritiden

Vid Itella har man inlett ett samarbete med Trafikskyddet, i trafikfostrande syfte. Mika Roos, arbetsmiljösekreterare vid Finlands post- och logistikunion PAU, anser att en dylik handlingsplan inte kommer en dag för tidigt.

– Man pratar skrämmande lite om de här sakerna. Bland PAUs medlemmar, som rör sig i trafiken dagligen, inträffar det nästan en olycka per dag, och på grund av de här olyckorna förlorar arbetsgivaren i medeltal tio arbetsdagar per person. Det är en stor utgift.

Arbetsgivarna försöker därför lobba för att arbetsresorna inte längre skulle lyda under olycksfallsförsäkringen, berättar Mika Roos, men tillägger att inställningen trots allt inte är sådan på Itella. En sådan förändring skulle troligen ytterligare minska arbetsgivarnas intresse för trafiksäkerhet.

Under de fyrtio år som Mika Roos har arbetat i branschen, först som postutdelare och sedan med andra uppgifter, har säkerheten förbättrats märkbart.

– Postutdelarna har till exempel halkskydd och kärrorna är eldrivna. Det finns också eldrivna cyklar för den äldre personalen. Vi planerar också rutterna så att de största riskerna ska elimineras, berättar han.

Han anser att man borde uppmuntra personalen att använda den skyddsutrustning de har till sitt förfogande också på fritiden. Om den behövs i arbetet så kan man ju utgå från att den också behövs på fritiden, resonerar han.

En del av olyckorna som drabbar PAUs medlemmar beror helt enkelt på att arbetet utförs alltför snabbt.

– Våra utdelare anser att ju tidigare kunderna får posten desto bättre, och det här uppskattas också av den som väntar på posten, men det driver också upp arbetstempot så att det ibland blir farlig, säger Mika Roos.

Också mörker och dåligt plogade vägar utgör en risk för de tidningsutdelare som är tidigt i rörelse ofta innan plogbilens ens hinner skrida till verket.

Vart annat år dör någon av personalen i en plankorsning som leder över ett obevakat järnvägsspår. I Finland finns det hundratals sådana platser och en utdelare kan vara tvungen att korsa det flera gånger om dagen. De allvarligaste olyckorna sker också för övrigt ute på landsbygden där hastigheterna är högre. Dödsfallen är trots allt få, bara en eller ett par i året, och de inträffar inte ens varje år.

Mika Roos anser ändå att det är logistikpersonalen, de som tillbringar största delen av arbetstiden vid ratten eller i lagerutrymmet, som allra mest riskerar att råka ut för olyckor.

Att bibehålla lugnet bakom ratten

Marko Neva kom till Itella som ung kille för att jobba där en tid. Nu är han fyrtio år gammal och har jobbat vid posten i tjugo år. Han levererar tunga paket och föremål till företagskunder med en liten lastbil, och under jobbigare dagar kör han upp till hundra kilometer.

– Jag upplever inte mitt arbete som speciellt farligt eller stressigt på ett negativt sätt. Jag gillar att det är fart på och att man inte behöver sitta på en plats, säger han och tillägger att han under åren bakom ratten har lärt sig att ta trafiken med ro.

Under de år han har levererat paket i centrala Helsingfors anser han att trafiken har ökat, och det märks speciellt om morgnarna och eftermiddagarna. Om det snöar eller regnar är stockningen ett faktum, och han tror att finländarna har glömt lite hur man kör på vintern. Speciellt farligt tycker han att det blir i rondellerna då folk inte verkar vara medvetna om trafikreglerna, och på motorvägarna då en del vill visa vad deras bilar går för.

– Unga killar som just har fått körkort är nog den största faran. Jag vet hur de kör för jag var sådan själv en gång. Men också de överförsiktiga, de som aktar sig så mycket att man inte längre vet vad de kommer att göra, de är farliga.

Trots att Marko Neva har ett arbete där bilkörning upptar en stor del av tiden upplever han inte att man skulle prata så mycket om trafiksäkerhet eller fästa någon större uppmärksamhet vid ämnet. De nya förarna testas innan de får börja köra och det ordnas kurser i förutseende körande med jämna mellanrum, men den senaste kursen han gick på var för flera år sedan. För tillfället har Itella utlyst en tävling där den förare som krockar minst under en viss tidsperiod vinner. Marko Neva tvivlar på att han kommer att få det priset.

– Jag vet inte hur många plåtolyckor det händer per dag, men om man utgår från det man hör och ser så kan man utgå från att det rör sig om en hel del, säger han.

Itella har i år inlett kurser i förutseende körande med en del av postutdelningspersonalen, och gruppdiskussioner om trafiksäkerhet med en annan del, och om resultatet är gott kommer projektet möjligen att omfatta också den övriga personalen. Projektet utförs i samband med Trafikskyddet. Till det här förhåller sig Marko Neva skeptiskt.

– Jag vet inte hur mycket effekt diskussioner kan ha på själva körandet, men kurser i förutseende körande har man alltid nytta av, säger han.

JOHANNA HOLMSTRÖM

• Olyckor i arbetstrafiken
• Olyckor per år: 1–20 000
• Döda per år: 20–40
• Mest drabbade område: Nylands län
• Största riskgruppen: Personer inom kommunala sektorn och förvaltning
• Jämförelse:
  år 2001: 15 564 olyckor, omkomna: 42
  år 2006: 18 282 olyckor, omkomna: 16