Men nu då? "Numera är det omöjligt att veta vilka som är prostituerade", sade en man vid gränsbevakningen på en konferens om trafficing av människor förra hösten. Horan har kamouflerat sig och blivit en av oss, eller, egentligen, så har vi blivit som hon. De skyhöga klackarna, de kortkorta kjolarna och jackorna, nätstrumpbyxorna och hotpantsen, allt detta ingår i moderepertoaren. En höst ska vi klä oss som domina, rida häst i trosor och strumpeband, nästa vår är det urringning ända ner till naveln som gäller.

Jag har inget emot mode, men är det egentligen någon som reflekterar över vad och vem som är förebilden för våra trender just nu? Allt ska vara kortare, spändare och mindre. Den som inte passar in måste pressa sig in ändå, med horribla följder på det rent estetiska planet. Den som höjer en röst och frågar om det här verkligen är hälsosamt, dels för hur vi ser på våra egna kroppar, dels för unga kvinnors, små flickors självkänsla, får nådlöst moralist-stämpeln pressad i pannan. För det är ju bara på skoj! Flirtiga kjolar och roliga stövlar, lite fräckt och lite sexigt. Inget fel i det. Men budskapet då? vill man ju ropa. Varför ska den kvinnliga kroppen kläs av till allas beskådande på den offentliga platsen? Varför ska allt som säljs just nu säljas med hjälp av kvinnokroppen? Varför ska kvinnokroppen säljas och exploateras in i minsta skrymsle och vrå, precis som man hängde upp häxor nakna på offentliga platser under inkvisitionen? Och varför anpassar sig kvinnan till de här normerna och reducerar sig till ett objekt, fritt fram för var och en att kritisera, bedöma, drägla över och … förkasta? Ett sätt att tillskansa sig makt över en individ är att låta henne tro att hon frivilligt tar initiativet till något som är uppgjort på förhand. Till den som hävdar att kvinnan kan utnyttja sin sexualitet för att komma dit hon vill i en värld som drivs av männen kan jag svara: förvisso, men varför är man tvungen att göra det så? Räcker det inte med en hjärna, som för männen?

Marknadsmaskineriet är mäktigt, de flesta av oss går i dess ledband. Det går inte att sälja återhållsamhet lika väl som det går att sälja frosseri och överflöd. Samtidigt verkar det hela gå alltmera överstyr. För vad är nästa steg? Kvinnokroppen är nu så avklädd och sexualiserad som den bara kan bli, utan att det övergår i ren pornografi. Höjer en annan person rösten och frågar på vilket sätt det här ska påverka barnen som kanske behöver ett sunt och friskt intryck av kvinnan som förebild (ja, någon annan än mamma, då), så blir denne snabbt stämplad som tråkmåns. Med beaktande av den risken förbehåller jag mig rätten att fråga när horan blev standard i stället för undantag, och hur länge det ska anses vara roligt att åttaåriga flickor anser sig behöva en stoppad bh och stringtrosor. För att imponera på vem? Vem är det som ska se dessa underplagg? Hur tänker man där? På det sättet är jag är en riktig, äkta, tråkig tjugosjuårig moraltant.