Ekonomin sackar allt värre medan konkreta åtgärder låter vänta på sig. När prognoserna för den ekonomiska utvecklingen talar om en nedgång på fem procent eller mer och en arbetslöshet som närmar sig tio procent mot slutet av året, betyder det i klartext att ekonomin befinner sig i fritt fall. När det bär utför släpar prognoserna efter. Tyvärr måste vi bereda oss på att arbetslöshetskurvan spränger tioprocentsnivån redan i höst. Hur läget ser ut nästa år vågar man knappt tänka på. Priset för experimentet med fri marknadsekonomi kommer att stå oss dyrt.

Riktlinjerna för nästa års statsbudget ger föga hopp. Hurtfriskheten som präglat finansminister Katainens offentliga uppträdanden var som bortblåst när han trädde ut från regeringens överläggningar om budgetramarna. Krutet är förbrukat och modet sviktar. Nu när det skulle gälla att stöda kommunerna, stimulera byggandet och befrämja sysselsättningen har regeringen mycket litet att komma med. Det är veligt och alarmerande håglöst.

I regionerna sitter kommunledarna och våndas över alla nedskärningar de tvingas göra. Och mycket värre lär det bli. De är tvingade till beslut som direkt inverkar på servicenivå och sysselsättning. Att som regeringen i den situationen villkora hjälpen till kommunerna med krav på ökad produktivitet — läs personalminskningar och inbesparingar — samtidigt som man slår sig för bröstet och säger att staten inte nu har sparlistor på gång är helt ohemult. Det är att fösa över ansvaret på dem som inte har makten att bestämma.

Kommunerna kan bara verkställa vad regeringen kräver av dem. Det är något alla som drabbas av skolindragningar, höjda taxor, växande vårdköer, möglande offentliga byggnader, sämre kommunikationer mm, mm, borde begrunda. Erfarenheterna av nittiotalskrisen berättar att då kommunerna tvingas dra ner servicenivån uppstår skador i välfärdssystemet som senare kostar samhället mångfalt i ökade sociala kostnader.

Därför är det ansvarslöst av regeringen att nu vänta med höjningen av bidragen till kommunerna. Det borde ske genast och det borde ske rejält; både av mänskliga och ekonomiska skäl.

HANS JERN