Riktlinjerna för nästa års statsbudget ger föga hopp. Hurtfriskheten som präglat
finansminister Katainens offentliga uppträdanden var som bortblåst när han trädde ut
från regeringens överläggningar om budgetramarna. Krutet är förbrukat och modet
sviktar. Nu när det skulle gälla att stöda kommunerna, stimulera byggandet och
befrämja sysselsättningen har regeringen mycket litet att komma med. Det är veligt och
alarmerande håglöst.
I regionerna sitter kommunledarna och våndas över alla nedskärningar de tvingas
göra. Och mycket värre lär det bli. De är tvingade till beslut som direkt inverkar på
servicenivå och sysselsättning. Att som regeringen i den situationen villkora hjälpen
till kommunerna med krav på ökad produktivitet läs personalminskningar och
inbesparingar samtidigt som man slår sig för bröstet och säger att staten inte
nu har sparlistor på gång är helt ohemult. Det är att fösa över ansvaret på dem som
inte har makten att bestämma.
Kommunerna kan bara verkställa vad regeringen kräver av dem. Det är något alla som
drabbas av skolindragningar, höjda taxor, växande vårdköer, möglande offentliga
byggnader, sämre kommunikationer mm, mm, borde begrunda. Erfarenheterna av
nittiotalskrisen berättar att då kommunerna tvingas dra ner servicenivån uppstår
skador i välfärdssystemet som senare kostar samhället mångfalt i ökade sociala
kostnader.
Därför är det ansvarslöst av regeringen att nu vänta med höjningen av bidragen
till kommunerna. Det borde ske genast och det borde ske rejält; både av mänskliga och
ekonomiska skäl.
HANS JERN