När den första chocken över uppsägningen hade lagt sig sökte Maija sig redan under uppsägningstiden till arbetskraftspolitisk utbildning. I höst blir hon utexaminerad närvårdare. Redan som liten ville hon bli sköterska.

En närvårdarexamen tar två år. Man visar sin kompetens vid yrkesprov på olika arbetsplatser. Studierna förutsätter också hemuppgifter och de skriftliga uppgifterna kändes till en början krävande; det var trots allt tjugo år sedan Maijas skolgång.

En arbetskraftspolitisk utbildning är avgiftsfri. Man betalar för studiematerialet, likaså avgifterna för yrkesproven. Under studietiden får man inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa och utbildningsstöd. Dessutom betalas en ersättning för uppehälle på åtta euro per vardag.

– Ekonomiskt är det lönsammare att studera än att vara arbetslös med inkomstrelaterat. Att gå arbetslös var inget alternativ för mig, säger Maija.

– Utbildningen öppnar en ny väg i livet för mig. Jag har nästan lika många arbetsår framför mig som bakom.

En bro till en ny arbetsplats

Den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen riktar sig i första hand till vuxna som är arbetslösa eller hotas av arbetslöshet. Utbildningen är avgiftsfri för den studerande. Arbets- och näringsförvaltningen köper in utbildning bland annat av de yrkesinriktade vuxenutbildningscentren och av andra producenter av utbildningstjänster.

Huvuddelen av den yrkesinriktade arbetskraftsutbildningen inriktas på examen: Man kan ta yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen eller en examensdel. I studierna ingår vanligen en period för inlärning i arbetet.

Inom förberedande arbetskraftsutbildning inriktar man sig t.ex. på att söka arbete och utbildning eller planera en yrkesinriktning.

Den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen har fått tilläggsfinansiering ur regeringens pott för sysselsättande åtgärder på 22 miljoner euro. Man beräknar att tio miljoner euro går till utbildning.

Regeringen reserverade fyra miljoner euro för yrkesinriktad påbyggnadsutbildning, vilket betyder 200 studieplatser. Antalet platser borde i dagens sysselsättningsläge vara tio gånger fler, för att ha någon effekt, säger Saana Siekkinen, FFC:s utbildnings- och arbetskraftspolitiska expert.

– Så sent som i höstas var tanken att man under recessionen satsar kraftigt på utbildning, och insatserna skulle uttryckligen rikta sig till lågutbildade och personer med föråldrad utbildning, säger Siekkinen som är besviken på de knappa anslagen.

En examen ger yrkesstolthet

Genom frivilliga studier, som arbetsgivaren kan välja att stöda, kan man bättra på sin yrkeskompetens. Petri Pekkarinen, 37, jobbar på Orion. Hans arbetsgivare föreslog att plastmekanikern Pekkarinen tar en specialyrkesexamen i plastteknik vid sidan av arbetet. Petri nappade på erbjudandet.

Studierna tog drygt två år och hela studieperioden innehöll ett tjugotal teoridagar vid AEL. I examen ingick fyra yrkesprov på arbetsplatsen.

Det var tufft men lönade sig, anser Petri: Petris specialyrkesexamen har ökat arbetsmotivationen och gett yrkesstolthet. Petris examen syns också i lönen.

Petri tror att en specialyrkesexamen öppnar nya möjligheter på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren å sin sida får mer kompetens genom hans examen.

Men alla arbetsgivare är inte lika positiva till utbildning som Petris. Saana Siekkinen tycker att frivilliga yrkesinriktade studier borde ha samma förmåner som arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. Om arbetsgivaren inte vill bekosta studier som siktar på en yrkesexamen, bör man kunna studera med samma förmåner som vid arbetskraftspolitisk utbildning.

– Genom reformen av utkomstskyddet för arbetslösa söks en lösning. För den som vill studera är det ingen skillnad om man deltar i en arbetskraftspolitisk eller frivillig yrkesinriktad utbildning, säger Siekkinen.

Utbildningsfrågor kommer också upp i den s.k. Ahtelagruppen där Siekkinen sitter. Gruppen ska fundera på metoder för att förbättra arbetshälsan och förlänga arbetskarriären. Ett av målen är att skjuta fram åldern för pensionering. Arbetet i gruppen har nyss startat och ska vara klart vid årets slut.

Siekkinen anser att man nu snabbt bör sätta in betydande extra insatser i vuxenutbildningen också med tanke på arbetskarriärerna.

– Om en person utan yrkesexamen förlorar sitt jobb blir det i framtiden svårt att få tag på ett nytt jobb.

Tröskeln borde sänkas

Tröskeln att söka sig till utbildning kan vara hög om man har en lång arbetskarriär bakom sig, både när det gäller yrkeskompetenshöjning och omskolning. Saana Siekkinen menar att när man förnyar sin yrkeskompetens borde det ske på arbetsplatserna och ingå i arbetet.

Arbetsgivarna verkar inte så intresserade att inom företagens personalutbildning utbilda folk i arbetstagarställning, vilket skulle vara ett sätt till bättre kompetens i yrket. FFC:s undersökningar visar att majoriteten av dem som har arbetstagaruppgifter inte under året deltar i någon yrkesinriktad utbildning som bekostas av arbetsgivaren. Företagen använder sina personalutbildningspengar till att utbilda tjänstemännen i första hand.

Om man trots alla trösklar känner för studier går det också att få studieledigt, men ledigheten är oavlönad. Till studierna kan man få vuxenutbildningsstöd eller ett yrkesexamensstipendium ur utbildningsfonden.

LEENA SERETIN
Översättning VIOLA EKSTEN

Information om utbildning
www.sak.fi
www.tem.fi
www.koulutusrahasto.fi

Närmast de nordiska länderna kommer Storbritannien, där ungefär varannan deltog i utbildning. Uppgifterna framgår av den europeiska vuxenutbildningsundersökningen (EU-AES), som gjordes åren 2005–2008 i totalt 29 europeiska länder.

Yrkesexamen toppas av Storbritannien

I utbildning som leder till examen var deltagandet störst bland 25–64-åringar som bor i Storbritannien. Av dem deltog ungefär 15 procent i utbildning. På andra plats kom de nordiska länderna: Sverige med 13 procent, Finland och Norge med tre procentenheter lägre.

Utbildning som inte leder till examen (non-formell) är klart vanligare bland 25–64-åringar i Norden än på andra håll i Europa. Sverige är här i en klass för sig med ungefär sju personer av tio som deltar i non-formell utbildning. Också i Finland och Norge deltog mer än varannan. Av de övriga länderna kom bara Tyskland och Slovakien upp till en deltagarandel på mer än 40 procent.

Av de 25–64-åringar som deltog i utbildning fick de som bodde i Ungern mest undervisningstimmar, 220 timmar. I Polen och Spanien var genomsnittet drygt 170. Också i Lettland, Finland och Sverige kom man upp till över 150 timmar. Räknat per person var antalet undervisningstimmar högst i Norden. I Sverige var det allra högst, 114 timmar per person. I Finland deltog en 25–64-åring i utbildning i medeltal i 86 timmar och i Norge tio timmar mindre.

Lägsta självkostnad i Finland

Finländarna betalar minst, i medeltal cirka 300 euro för sin utbildning. Dyrast var det i Grekland och Norge, där utbildningsdeltagarnas kostnader var över 1 500 euro.

Framför allt den formella utbildningen (ar förmånlig för deltagarna i Finland som i snitt betalade bara ungefär 150 euro själva. I de övriga länderna var det bara i Sverige och Lettland där man klarade sig just just under 400 euro.