Låt oss för det första slå fast att det inte rör sig om stora summor (några hundra tusen euro) vare sig för mottagare eller givare. Betydligt större belopp lär nog röra sig inom andra delar av partifältet. Inte minst om enskilda kandidaters valfinansiering skärskådas.

För det tredje har stödbesluten fattats i god demokratisk ordning. Facket följer den representativa demokratins regler. Medlemmarna väljer i allmänna val representanter som på olika nivåer utövar den makt organisationens stadgar ger dem. Stödpengarna det här handlar om har i normal ordning budgeterats och godkänts i vederbörande organ. Märkligare än så är det inte.

"Medlemmarna har inte tillfrågats" är ett bestickande argument. Men om tanken är att varje medlem enskilt borde ge tillstånd till just partistödet handlar det om ett kvalificerat struntargument. Facket har ett vidsträckt verksamhetsfält, helt baserat på principprogram och stadgar. Förutom till kärnverksamheterna, intressebevakning och organisationsarbete, använder facket också pengar för biståndsarbete, kulturella aktiviteter, rekreationsverksamhet, osv. Aktiviteter fackliga medlemmar deltar i liksom i politiskt arbete. Borde varje medlem öronmärka sin medlemsavgift för godkända syften?

Innerst handlar det givetvis om fackets relation till den politiska vänstern. Den har alltid varit en nagel i ögat på borgerligheten. För facket är sambandet dock klart. Principprogrammet (FFC:s) deklarerar oberoende av politiska partier samtidigt som samarbetstraditionen och värdegemenskapen med den politiska arbetarrörelsen konstateras. Självständighet och vänskap, med andra ord.

Stödet till vänsterpartierna har inte försetts med villkor. Så vad är problemet?

HANS JERN