Och tveklöst är det så att Israel har ett intresse av att omvärldens syn på muslimer präglas av misstänksamhet. Utan den misstänksamheten, eller rädslan, skulle Israels agerande i exempelvis Gaza fördömas än hårdare.

Men Omar går längre än så. I sitt fälttåg mot sionismen tycks han se allt fler av omvärldens katastrofer som direkt styrda av Israel. I februari 2009 åkte han till Skinnskatteberg för att intervjua Jan Myrdal, och Myrdal han pratade självsäkert på om allt från den svenska kulturvärldens stjärtgossar till yttrandefriheten i Europa. Och så kom de in på World Trade Center, det som brukar kallas 9/11.

"Jag tror att det var ett insider jobb", säger Mohamed Omar. "Vad tror du?"

Nu är väl inte Jan Myrdal den som låter sig påverkas, men vilket svar Omar fiskar efter är uppenbart. Han får det också, men troligen något vagare än han önskat.

"Det är möjligt", nöjer sig Myrdal med att säga.

Men om Mohamed Omar i intervjun med Jan Myrdal inte fullt ut fick det svar han önskat, så får han desto bättre utdelning någon månad senare då han intervjuar Lasse Wilhelmsson, en enligt egen utsaga oberoende humanist och sanningssökare som ser sionismen som det största hotet mot mänskligheten. Och inte helt oväntat kan Wilhelmsson ge det besked Myrdal inte levererade.

"Israel var inblandat i 11 september", säger Wilhelmsson. "Den som tjänat mest på 11/9 är Israel."

Och liksom styrkt av framgången kommer Omar med nästa fråga: "Och så har vi 7/7 i London."

Också om detta vet Wilhelmsson besked. De muslimska män ("hyggliga killar och småbarnsföräldrar") som bar med sig sprängmedel på bussar och tunnelbanetåg var bara kanonmat, lurade i en fälla. Bakom allt låg, naturligtvis, Israel.

Och Mohamed Omar traskar vidare. I en bloggkommentar mer eller mindre framtvingad av författaren Carina Rydberg, som kritiserat Mohamed Omars historiesyn, ifrågasätter han i april 2009 den "sionistiska versionen av Förintelsen". Enligt samma Rydberg har ska han på Facebook ha framställt Darfurkonflikten som en sionistisk bluff iscensatt av CIA för att dra bort uppmärksamheten från den palestinska frågan.

Annars har kriget i Darfur enligt FN skördat minst 200 000 offer och tvingat över två miljoner människor på flykt.

Mohamed Omars intervju med Lasse Wilhelmsson har i skrivande stund nästan 400 kommentarer. De flesta övertygade om Israels skuld till det mesta av världens elände, samt minst sagt kritiskt inställda till den officiella förklaringen av Förintelsen.

På sin blogg låter Mohamed Omar kommentarerna hagla utan att blanda sig i. Han säger sig inte ha tid, dessutom låter han sig inte, som han säger, påverkas av läsarna. Han har sig egen agenda. Och vilken den agendan är får vi inte så där omedelbart veta. Men kanske snart, tack vare Carina Rydberg som i stort sett ensam debatterat mot Omars allt vildsintare bloggfölje.

När jag läser Omars blogg och alla kommentarerna kommer jag att tänka på nittiotalets nationalistiska rörelser i Sverige: ledarna, välklädda och välformulerade i bakgrunden, och så gatukämparna i sina bomberjackor och stuprörsjeans i förgrunden.

Men så kan han väl inte ha tänkt. Eller?