. vane.jpg (302 bytes)

Stadens anställda i Nådendal har skjutit upp pensioneringen bit för bit de senaste fem åren. Ifjol gick folk här i pension vid 62,4 år mot 60 för kommunsektorn i hela landet.

Seniorerna som inte sidsteppas

pune.gif (67 bytes)  Millenniumskiftet blev en vattendelare för den åboländska skärgårdsstaden Nådendal. Stadens ledning och beslutsfattare väcktes med ens till insikt om att utan en behärskad övergång till pensionering skulle åldersstrukturen hos stadens personal – med många äldre trotjänare – inom en snar framtid skapa ett verkligt problem.

– Inget hade då ännu gjorts inom den offentliga sektorn för att mildra följderna då folk går i pension. Ändå var vi alla medvetna om att medelåldern var relativt hög och att de stora, efterkrigstida årsklasserna med stormsteg närmade sig 60, säger personalchef Tuula Lehtinen.

Gänget som håller i åldersprogrammet är väl sammansvetsat. Till vänster JHL:arna Juha Ovaska, 47 och Juha Takanen, 52, som får vänta några år innan de kommer med i Nådendals åldersprogram. De andra i seniorteamets ledning har redan personliga erfarenheter: stadens personalchef Tuula Lehtinen, Esa Anttila STTK/KTN, teamets ordförande Marja-Terttu Paju JHL, Eliisa Ansamaa JHL och Markku Leivo STTK/Jyty längst till höger. Akavas representant hade förhinder. Foto. TUULIKKI HOLOPAINENNådendal bekantade sig med metallföretaget Oras flotta åldersprogram men insåg snabbt att varken arbetstidsförkortning eller lediga dagar kunde lånas in i det kommunala systemet av resursskäl. Staden byggde i stället upp en egen modell, Nådendalsmodellen, i samarbete med läraren Pirkko Kantola vid Åbo yrkeshögskola.

Resultatet blev ett åldersprogram som i dag inkluderar 312 anställda som fyllt 55. Ja, också de som i år fyller 55 är med redan från första januari. Rätt unikt är att få en förmån så här i förskott.

Frivilligt i pension

Ett seniorteam, som lyder under samarbetskommittén, har verkat fullt ut från år 2005. Medlemmarna utses på förslag av de fackliga organisationerna. Tuula Lehtinen, också arbetarskyddschef, är enda arbetsgivarrepresentant.

Seniorteamet är i dag ett välsammansvetsat gäng — alla har varit med från starten — och det märks då Löntagaren får sig programmet serverat i stadshuset. Klart är att entusiasmen ingalunda falnat, medlemmarna närmast tävlar om att berätta om alla fördelar med Nådendalsmodellen.

Målet är att personalen stöds så att folk väljer att förlänga arbetskarriären, men också att de den dag de går i pension är i ett gott fysiskt och psykiskt skick. En hälsokontroll erbjuds alla som fyller 55, och uppföljningar görs vartannat år. Det här avrundas med en slutkoll inför pensioneringen.

– Allt bygger på frivillighet, också valet när var och en går i pension, understryker seniorteamets ordförande Marja-Terttu Paju. Hon, liksom de andra i teamet, säger ett klart nej till en lagstadgad högre pensionsålder, än dagens flytande 63–68.

– Hemska tanke, att jag skulle jobba som ungdoms- och fritidsledare vid fyllda 70, ryser Marja-Terttu.

Äldreanpassat

De fastanställda är i dag knappt 1200, inklusive visstidsanställda cirka 1500. Personalen fick ett tillskott på 35 procent i början av år 2009, då grannkommunerna Rimito, Merimasku och Velkua anslöt sig till Nådendal. I samma veva mer än tiodubblades arealen. En småstad är staden ändå vad invånarantalet beträffar, 18 300.

Ifjol avgick 21 personer med egentlig pension. Åren 2010–2014 har 201 personer möjlighet att göra det samma.

Samtliga i seniorteamet är själva med i åldersprogrammet, med undantag av arbetarskyddsfullmäktige Juha Takanen, 52, också ordförande för JHL 246, och Juha Ovaska, 47, huvudförtroendeman för timavlönade JHL:are.

– Men oundvikligen är jag också med en dag, säger Juha Ovaska, utan att låta speciellt bedrövad.

Varken han, eller de andra yngre, hyser avundsjuka mot att 55-plussare månas om lite extra med program som fysikalisk vård, rekreation som ett visst antal besök i sim- och konditionssal och teaterbesök. Ett årligt rekreationsevenemang tillåts på arbetstid.

Förmännen har skolats för speciella utvecklingssamtal anpassade för äldre. Snart har 90 procent av förmännen också fått ledarskapsskolning.

Möjlighet finns till omplacering, om arbetsuppgifter eller -miljö känns tunga.

– Lösningar hittas alltid, bara viljan finns och man gör sig lite besvär, försäkrar personalchefen.

Värt varenda cent

Farhågor om att sjukfrånvaron ökar om arbetstagarna stannar längre i jobbet har kommit på skam. Efter att ha ökat en aning har en utplaning skett, och tyngdpunkten i företagshälsovården förskjutits mot de yngre.

– Nu vänder sig de äldre mer till företagshälsovården, med frågor om pension och hälsa med mera, sådant som jag som arbetarskyddsfullmäktige fick svara på tidigare. Mitt jobb har blivit lättare, säger Juha Takanen.

De 24 som fyller 55 under nästa år ansluts automatiskt till den epostgrupp som startades upp i januari.

– Vi har också funderat på om vi borde åka ut till de nya kommundelarna och informera, inflikar Eliisa Ansamaa, huvudförtroendeman för månadsavlönade JHL:are

Vad kostar åldersprogrammet? För rekreation har summorna per år varierat mellan 9 000 och 12 000 euro. Någon totalsumma har personalchef Tuula Lehtinen inte, men hon tycker åldersprogrammet är värt varenda cent.

– Arbetsgivaren inbillar sig att programmet är dyrt, men vad är till exempel 40 euro per dag för upprätthållande av arbetsförmågan (TYKY) mot de 150–200 euro som man betalar utan knot för sjukfrånvaro? frågar hon, fortfarande förvånad över att inte bara arbetsgivarna men också arbetstagarna på många håll motsätter sig ett åldersprogram typ Nådendals.

Seniorteamet sluter upp kring sitt program, till 100 procent.

– Det enda vi är oroade över är om sparåtgärderna slår också här, säger nån. Ett instämmande mummel hörs kring bordet.

Samarbet fungerar än, på den stabila grund som lades under de hårda åren med permitteringar.

INGEGERD EKSTRAND
Foto TUULIKKI HOLOPAINEN

 

Löntagaren 30.9.2010 nr 8/10

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)