– Inget hade då ännu gjorts inom den offentliga sektorn för att
mildra följderna då folk går i pension. Ändå var vi alla medvetna om att medelåldern
var relativt hög och att de stora, efterkrigstida årsklasserna med stormsteg närmade
sig 60, säger personalchef Tuula Lehtinen.
Nådendal bekantade sig med metallföretaget Oras flotta
åldersprogram men insåg snabbt att varken arbetstidsförkortning eller lediga dagar
kunde lånas in i det kommunala systemet av resursskäl. Staden byggde i stället upp en
egen modell, Nådendalsmodellen, i samarbete med läraren Pirkko Kantola vid Åbo
yrkeshögskola.
Resultatet blev ett åldersprogram som i dag inkluderar 312 anställda som fyllt 55.
Ja, också de som i år fyller 55 är med redan från första januari. Rätt unikt är att
få en förmån så här i förskott.
Frivilligt i pension
Ett seniorteam, som lyder under samarbetskommittén, har verkat fullt ut från år
2005. Medlemmarna utses på förslag av de fackliga organisationerna. Tuula Lehtinen,
också arbetarskyddschef, är enda arbetsgivarrepresentant.
Seniorteamet är i dag ett välsammansvetsat gäng — alla har varit med från
starten — och det märks då Löntagaren får sig programmet serverat i stadshuset.
Klart är att entusiasmen ingalunda falnat, medlemmarna närmast tävlar om att berätta
om alla fördelar med Nådendalsmodellen.
Målet är att personalen stöds så att folk väljer att förlänga arbetskarriären,
men också att de den dag de går i pension är i ett gott fysiskt och psykiskt skick. En
hälsokontroll erbjuds alla som fyller 55, och uppföljningar görs vartannat år. Det
här avrundas med en slutkoll inför pensioneringen.
– Allt bygger på frivillighet, också valet när var och en går i pension,
understryker seniorteamets ordförande Marja-Terttu Paju. Hon, liksom de andra i
teamet, säger ett klart nej till en lagstadgad högre pensionsålder, än dagens flytande
63–68.
– Hemska tanke, att jag skulle jobba som ungdoms- och fritidsledare vid fyllda 70,
ryser Marja-Terttu.
Äldreanpassat
De fastanställda är i dag knappt 1200, inklusive visstidsanställda cirka 1500.
Personalen fick ett tillskott på 35 procent i början av år 2009, då grannkommunerna
Rimito, Merimasku och Velkua anslöt sig till Nådendal. I samma veva mer än tiodubblades
arealen. En småstad är staden ändå vad invånarantalet beträffar, 18 300.
Ifjol avgick 21 personer med egentlig pension. Åren 2010–2014 har 201 personer
möjlighet att göra det samma.
Samtliga i seniorteamet är själva med i åldersprogrammet, med undantag av
arbetarskyddsfullmäktige Juha Takanen, 52, också ordförande för JHL 246, och Juha
Ovaska, 47, huvudförtroendeman för timavlönade JHL:are.
– Men oundvikligen är jag också med en dag, säger Juha Ovaska, utan att låta
speciellt bedrövad.
Varken han, eller de andra yngre, hyser avundsjuka mot att 55-plussare månas om lite
extra med program som fysikalisk vård, rekreation som ett visst antal besök i sim- och
konditionssal och teaterbesök. Ett årligt rekreationsevenemang tillåts på arbetstid.
Förmännen har skolats för speciella utvecklingssamtal anpassade för äldre. Snart
har 90 procent av förmännen också fått ledarskapsskolning.
Möjlighet finns till omplacering, om arbetsuppgifter eller -miljö känns tunga.
– Lösningar hittas alltid, bara viljan finns och man gör sig lite besvär,
försäkrar personalchefen.
Värt varenda cent
Farhågor om att sjukfrånvaron ökar om arbetstagarna stannar längre i jobbet har
kommit på skam. Efter att ha ökat en aning har en utplaning skett, och tyngdpunkten i
företagshälsovården förskjutits mot de yngre.
– Nu vänder sig de äldre mer till företagshälsovården, med frågor om pension
och hälsa med mera, sådant som jag som arbetarskyddsfullmäktige fick svara på
tidigare. Mitt jobb har blivit lättare, säger Juha Takanen.
De 24 som fyller 55 under nästa år ansluts automatiskt till den epostgrupp som
startades upp i januari.
– Vi har också funderat på om vi borde åka ut till de nya kommundelarna och
informera, inflikar Eliisa Ansamaa, huvudförtroendeman för månadsavlönade
JHL:are
Vad kostar åldersprogrammet? För rekreation har summorna per år varierat mellan
9 000 och 12 000 euro. Någon totalsumma har personalchef Tuula Lehtinen inte,
men hon tycker åldersprogrammet är värt varenda cent.
– Arbetsgivaren inbillar sig att programmet är dyrt, men vad är till exempel 40
euro per dag för upprätthållande av arbetsförmågan (TYKY) mot de 150–200 euro
som man betalar utan knot för sjukfrånvaro? frågar hon, fortfarande förvånad över
att inte bara arbetsgivarna men också arbetstagarna på många håll motsätter sig ett
åldersprogram typ Nådendals.
Seniorteamet sluter upp kring sitt program, till 100 procent.
– Det enda vi är oroade över är om sparåtgärderna slår också här, säger
nån. Ett instämmande mummel hörs kring bordet.
Samarbet fungerar än, på den stabila grund som lades under de hårda åren med
permitteringar.
INGEGERD EKSTRAND
Foto TUULIKKI HOLOPAINEN
