– Vi fick aldrig en bra dialog med regeringen.
Arbetsmarknadsministern träffade vi någon gång men statsministern ville överhuvudtaget
inte träffa oss, säger Wanja Lundby-Wedin som skrev till Reinfeldt både som
ordförande för LO och Europafacket.
 Wanja Lundby-Wedin, 58.
Sitt första fackliga uppdrag som arbetsplatsombud och skyddsombud för Kommunal fick hon
som tjugoårig, nyutbildad undersköterska på Danderyds sjukhus 1972. År 1981
anställdes hon som lokalombudsman på Kommunalarbetarförbundet för att 1987 bli chef
för avtalsavdelningen. 1994 blev Wanja LOs vice ordförande och är dess ordförande
sedan 2000. År 2007 valdes hon till ordförande för Europeiska fackliga
samorganisationen EFS. |
Statsministern vägrade också träffa TCO och SACO men också Svenskt
Näringsliv. I stället ville han möta de vanliga medborgarna och de enskilda företagen.
– Det har varit ganska frostiga fyra år och nu blir det ju fyra år till med
samma regering, säger LO-ordföranden och pekar på riksdagsvalet i september. Där
högerpartiet moderaterna kallade sig det enda arbetarpartiet ...
Den här gången ska LO — som har fackligpolitisk samverkan endast med
Socialdemokraterna — försöka påverka den borgerliga politiken konstruktivt så
långt möjligt.
– Men vi måste också opinionsbilda mot en politik som slår mot våra medlemmar.
Nu börjar försämringarna få effekt. Arbetslösa får inte arbetsmarknadsutbildning så
de kan ta de jobb som finns, sjuka ramlar ur sjukförsäkringen och tvingas stå i
arbetslöshetskon.
– Det blir en väldig press på löntagarna att ta jobb på vilka villkor som
helst. Det gör det svårare för oss att upprätthålla lägstlönerna i avtalen därför
att arbetslöshetsförsäkringen är dålig.
LO en samlingsplats för förbunden
Den stora avtalsrörelsen är över och gav förhöjningar på årsbasis på 1,8
procent. LO-ordföranden menar att det är olyckligt att det blev olika avtalsperioder
mellan tjänstemän och arbetare.
Förbunden förhandlar. LO:s uppgift är att samordna förhandlingarna. Efter att
förutsättningarna — som det samhällsekonomiska utrymmet — stakats upp hålls
lokala avtalskonferenser där medlemsförbunden lyfter fram viktiga frågor de vill ha med
i avtalsrörelsen.
Underlagsrapporter mejslas fram och behandlas av ett 15-manna avtalsråd som består av
LO:s och de 14 förbundens avtalssekretare. Styrelsen och slutligen repskapet beslutar om
vilka krav som ska finnas med i de slutliga avtalskraven. Styrelsen tar sedan beslut om
nivån på lönekraven. Förbunden tillfrågas om de vill delta i samordningen, sedan
förhandlar alla förbund själva men avtalsrådet och styrelsen håller täta möten. Det
första avtalet bestämmer vanligtvis nivån för löneutrymmet.
– I dag har vi överhuvudtaget en mycket klarare arbetsfördelning mellan LO och
medlemsförbunden än då jag kom till LO för 16 år sedan. Då var det mycket mer
konkurrens om vem som gör vad. Det tyckte jag var heltokigt! LO är ju inget förbund som
ska konkurrera med övriga, säger Wanja Lundby-Wedin och tillägger:
– Vi har jobbat under många år för att få LO att verkligen bli en
samlingsplats för förbunden. LO är en plats för gemensamt beslutsfattande, där det i
huvudsak handlar om att nå konsensus.
Styrelsen fattar sällan konkreta beslut utan kommer ofta med rekommendationer till
förbunden. Ett undantag är dock gränsdragningskonflikter.
– Vem organiserar när posten inte längre kör bara post? Är det SEKO eller
Transport som organiserar? Och butiksbagerierna, hör personalen till Livs eller Handels?
Styrelsen tar beslut och det kan inte överklagas, men principerna diskuteras på
kongresserna i samband med beslut om organisationsplanen.
Medlemstappet ska vändas
Regeringens a-kassepolitik ledde till att LO under 2007 tappade en halv miljon
medlemmar, och nu är nere i ca 1,5 miljon. Organiseringsgraden är nu 70 procent.
Det gör ordföranden bekymrad. Starka kollektivavtal där arbetsgivaren köper
arbetsfred av oss förutsätter kraft att förhandla fram bra avtal.
– Vi ska också vara så starka att vi är trovärdiga för arbetsgivaren. Om
merparten är oorganiserad minskar vår styrka. Men inte sjutton ska en borgerlig regering
lyckas sänka organisationsgraden därför att man försämrar
arbetslöshetsförsäkringen. Vi ska vända den utvecklingen. Ett delmål är att nå 75
procent till kongressen 2012, säger LO-ordföranden beslutsamt.
Lätt blir det inte om regeringen lyckas gifta ihop sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringen så att arbetslöshetsförsäkringen inte längre är en
medlemsförsäkring utan allmän och obligatorisk.
– Det är inte bara ett fackligt egenintresse. Det är ett samhällsintresse om vi
ska kunna behålla modellen.
LO satsar på att hålla kvar gamla medlemmar men också rekrytera nya, med hjälp av
sociala medier, fackets hjälptelefon som fungerar året om och satsa också mer på den
gamla metoden, att gå ut i skolor och arbetsplatser. Kanske måste vi också vara beredda
att diskutera lägre medlemsavgifter för dem som är nya på arbetsmarknaden.
Rekryteringen stärks av ett nystartat organiseringsråd, direkt underställt LO:s
styrelse.
– Förbunden kunde ställa upp ett mål för organiseringsgraden, t.ex. 75 procent
vid kongressen 2012, säger Wanja Lundby-Wedin som då fyller 60 och faller för
åldersstrecket. Men hon tänker inte sluta arbeta till nytta för medlemmarna, utan jobba
lokalt och i olika projekt, t.ex. engagera sig i arbetet för hemlösa i Stockholm.
– Jag behöver inga pengar, jag har ju min pension, ler hon.
LO år 2025
Wanja Lundby-Wedins framtidsvision är att LO bidragit till att det år 2025 är
självklart för löntagare att gå med i facket, därför att man ser nyttan med idén.
– Varje individ är fri att fatta egna beslut. Vi ska använda kollektiv kraft att
frigöra individer. LO ska vara en organisation som välkomnar alla.
– Vi lever på medlemmarnas pengar och måste vi visa dem att de bestämmer över
organisationen.
– Vi ska visa medlemmarna att vi blir som bäst när vi blir bredare än att bara
titta till medlemmar.
– När vi ser till ungdomarna, när vi ser till nya svenskar som kommit in på
arbetsmarknaden, när vi engagerar oss i de papperslösas villkor, då blir vi som bäst!
Text: INGEGERD EKSTRAND
Foto: MIKAEL SJÖBERG
