Den snabba utvecklingen av webbaserade kommunikationer har bland mycket annat medfört
att det har blivit allt svårare att censurera och hemlighålla kunskap. Det betyder att
hemlighetsmakeri och spridande av falsk information i propagandasyfte inte längre kan
förbli ett maktmedel på samma sätt som förr.
Lögner riskerar nämligen alltid att avslöjas, och nya sanningar kan spridas med
vindens hastighet. Den nya informationen behöver tyvärr inte vara sann den heller, men
öppenhet och fri yttranderätt gör att det numera bör vara mycket svårare än förr
att sprida direkta lögner offentligt.
Detta är en i alla bemärkelser revolutionär utveckling, för under hela den kända
historieskrivningens tid har så gott som alla makthavare använt sig av mera eller mindre
sofistikerade propagandametoder och falsk information. Redan farao Ramses II av Egypten
överdrev kraftigt sina framgångar under fälttågen mot hettiterna på tolvhundratalet
f.Kr. Nittonhundratalsdiktatorerna Hitler, Stalin och Mao var som känt veritabla mästare
på området.
Wikileaks-avslöjandena och de delvis därav följande händelserna i bland annat
Tunisien, Egypten och Libyen visar vad de nya medierna är i stånd att åstadkomma. I
Kina försöker många, kanske tiotals miljoner medborgare lyfta på webbgardinen, medan
statsmakten ännu gör allt för att hålla den nerdragen.
Detta blir en näst intill omöjlig sits för den moderna diktatorn. Om man vill hänga
med i den tekniska utvecklingen måste man ge åtminstone några medborgare mera eller
mindre fritt tillträde till internet. Å andra sidan, om allt för många får det, vad
händer då?
Blir världen bättre av allt detta? På längre sikt troligen ja. Men på kortare sikt
kan det leda till en våg av våld och konflikter av den sort som vi just nu bevittnar i
Nordafrika. Vi har all orsak att bäva för vad som kan hända när dessa krafter släpps
fria i Kina, Nord-Korea, Burma osv.
Enligt en anekdot lär en dåtida kinesisk statsman ha sagt till president Kennedy att
det ännu är för tidigt att utreda konsekvenserna av franska revolutionen. Det må vara
en anekdot, men den innehåller ett stort mått av sanning, som blivit allt mera uppenbar
under senare tid.
För om vi vill kan vi se nutidens politiska turbulens som ett led i den process på
väg mot ett öppet demokratiskt samhälle som den franska revolutionen startade. Vi är
ingalunda klara med den saken här i västerlandet heller, vilket alla skandaler och
"härvor" nästan dagligen bevisar!
