 Hyttstädarens vardag:
Män tafsar och kaller henne
hora
| Det
hör till Terttu Katilas uppgifter att ta emot passagerarna och hjälpa dem att hitta sina
hytter. Någon vill ha en kudde till och en annan ber om ett extra täcke. Redan innan
fartyget kommer i hamn tas lakanen bort i hytterna och nya sätts in. I det här skedet
är somliga resenärer i farten så till den grad att värdinnan inte kommer in i hytten,
blir skuffad, påskälld, ja vissa passagerare går t.o.m. till handgripligheter. |
 Att bli påtafsad och daskad på stjärten, att få
förslag om sex och bli kallad hora hör till hyttstäderskans vardag. Våld har
förmodligen alla råkat ut för. Ja, det finns sannerligen en hel del plats för
förbättring i fulla passagerares uppförande. Men visst är största delen av
passagerarna helt trevliga, säger Terttu Katila, hyttstäderska på Finnjet.
På sommaren blir det åter lugnare,
när Finnjet flyttar från Tallinnlinjen till Tysklandslinjen. Då är det familjer med
barn som reser, och det är på allt sätt fridfullare ombord.
På Finnjet används fortfarande titeln
hyttstädare, men på andra linjer görs samma arbete av hyttvärdinnor. Terttu har
arbetat på Finnjet från mitten av 1980-talet.
Sexuella förslag och
handgripligheter
– Den oangenämaste tiden är
kvällarna. Då bes det om mera handdukar och annat till hytterna och när man sedan
kommer med dem haglar förslagen. Det gäller att hitta en kvinna, för pengar om inte
annat. Ibland blir det rent av farligt. Nattstäderskorna, som rör sig ensamma på
natten, råkar ut för de farligaste och mest skrämmande situationerna.
– Om vi hör ett förskräckligt
oljud i en hytt går vi inte ens in och tittar utan kallar direkt på säkerhetsmannen.
Särskilt motbjudande är det enligt
Katila att driva ut babblande fyllon i ankomsthallen så man snabbt hinner städa hytten
och bädda åt nya passagerare.
– Det är jobbigt att reda upp
oredan i hytterna och särskilt att få rätsida på eventuella ersättningar. Vi meddelar
alltid infon, som stänger hytten, om där är grisigt eller något är söndrat. Då blir
passagerarna tvungna att komma och redogöra för saken.
Prat och humor
– Nyp, ovälkomna kramar och
påträngande förslag hör till ordningen för dagen i det här arbetet. I allmänhet
klarar vi oss med humor, genom att tala och dra gränser för passagerarna. En nykomling i
branschen hajar till, för vi har inte utbildats på något sätt för att möta de här
situationerna. Det bara inte finns beredskap för det, konstaterar Terttu Katila.
– De som är mycket känsliga och
lätt tar illa upp stannar inte i branschen. Här gäller det att härda sig.
– I mässen talas det ibland om
intermezzona och de gås igenom. Det är klart att det behövs mera information om hur man
ska gå till väga med berusade och numera också allt mer drogpåverkade passagerare.
– Fast obehagliga situationer
kommer ändå alltid på något sätt överraskande. I efterhand inser man att det fanns
tydliga tecken men man har inte kunna "läsa dem".
Larmknappar i hytterna skulle enligt
Katila öka säkerheten, men passagerarna borde inte kunna komma åt dem. Problematiska
är också de väldigt trånga hytterna.
– Ofta tänker man att om arbetet
var rena rama städningen så skulle det vara lätt! Officiellt gör vi inte socialarbete
och sådan kompetens borde man inte ens behöva här. Men verkligheten är helt
annorlunda, säger Terttu Katila.
AINO PIETARINEN
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 2.4.2001 nr
3/01 |
