 Fem miljoner arbetsdagar går årligen
förlorade i Finland på grund av alkohol. Det innebär två och en halv arbetsdag per
löntagare. I vart femte olycksfall som kräver läkarvård är alkoholen en bidragande
faktor, det gör 12 000 fall i året. Alkoholen är orsak i tre procent av fallen som
leder till invalidpension
Trafikverket kör med
egen vårdmodell
 Helsingfors trafikverk har utvecklat en egen vårdmodell
för att identifiera och åtgärda rusmedelsproblem. I den här modellen har
arbetsgivaren, arbetarskyddet, facket, stödpersonerna och företagshälsovården slagit
samman sina krafter.
– Tystnadsplikten höll tidigare
de instanser som arbetar med klienten åtskiljs, och klienten kunde manipulera dem efter
förgottfinnande. Det går att ingripa i problemet först när alla parter på
arbetsplatsen vet vart man är på väg, säger HST:s rusmedelsombudsman Hannu
Kärkkäinen, som har varit med om att bygga upp vårdmodellen.
När Kärkkäinen grubblade över den
nya vårdmodellen kom han till att det skulle finnas en enda rusmedelsombudsman som är
förmedlare mellan arbetstagarna och arbetsgivaren. Sedan mötte han den karga
verkligheten: ingendera parten skulle ge rusmedelsombudsmannen några uppgifter. Av det
här drog Kärkkäinen den slutsatsen att det behövs två rusmedelsombudsmän som
samverkar: den ena representerar arbetstagarna och den andra arbetsgivaren.
För att identifieringen av
rusmedelsproblem och vårdhänvisningar skall fungera skapades modellen med
arbetarskyddsfullmäktige, stödpersoner, fackföreningsrepresentanter, arbetsgivaren och
företagshälsovården.
Steg för steg
Det första skedet är att
rusmedelsombudsmannen efter att ha märkt problem, diskuterar saken med personen i fråga
på tu man hand. Snacket stannar dem emellan.
Men om situationen fortsätter som
förr och samtal inte är till hjälp är varje part skyldig att föra saken framåt.
Sedan förs ett formellt samtal med missbrukaren.
Det här gör alltid arbetarnas och
arbetsgivarens rusmedelsombudsman tillsammans. Diskussionen sätts till papper, som
undertecknas av både arbetstagaren och rusmedelsombudsmännen.
Alla som deltar i stödpersonarbetet
har tystnadsplikt.
En kopia av formuläret sänds till
arbetsgivaren, skyddsombudet, fackets huvudförtroendeman, stödpersonen i enheten och
företagshälsovården. Missbrukaren har två veckor på sig att ta kontakt med
företagshälsovården.
Envar själv ansvarig
Företagshälsovårdsstationen gör en
bedömning, men skickar inte uppgifter vidare åt något håll.
– Då kan missbrukaren inte spela
ut exempelvis företagshälsovården och arbetsgivaren mot varann, såsom det var förr.
Den som söp hade bollen. I vårdmodellen går man vidare. Om missbruket blir värre förs
ett nytt formellt samtal. Då föreslår man rehabilitering och klargör att arbetsgivaren
har rätt att häva anställningsförhållandet om missbrukaren inte går med på detta.
– Allt är helt frivilligt.
Missbrukaren besluter själv om det är arbetet eller avsked som gäller.
Raikulit som alternativ
Målet för vårdhänvisningen är
också att stöda den som återvänder från vård., och hjälpa dem hitta meningsfull
fritidssysselsättning. Därför har HST:s anställda bildat föreningen Raikulit, som har
som mål att utveckla fritidsverksamhet utan rusmedel. Föreningen leds av Kärkkäinen.
Det inte är fråga om någon
knapphandel när man talar om kostnaderna för missbruk.
– Om vi tar en arbetsplats med 1
000 personer och uppskattar att ungefär 10 procent av de anställda har alkoholproblem
som leder till frånvaro, sjukkostnader eller olycksfall så vållar det arbetsgivaren en
årlig kostnad på 6 miljoner.
HST har ca 1 200 personer på
lönelistan.
RISTO
KYRÖLÄINEN
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 2.4.2001 nr
3/01 |
