SVT-
och annan drama
TRISS PÅ HANDEN
 Vet inte hur det är med er, men för mig har "SVT
Drama" alltid hört till honnörsbegreppen i tv-sammanhang. Och då syftar jag inte i
första hand på såpor och situationskomedier i stil med "Rederiet" och
"Svensson, Svensson".
Nej, vad jag tänker på är alla dessa
välskrivna, välproducerade och avgjort välspelade miniserierna där man skippat den
tråkiga, statiska studioestetiken till förmån för filmiskt mera inspirerade
lösningar.
Var det någon som nämnde "Det
nya landet", förra årets i särklass bästa och mest spännande serie (en repris,
tack)? Eller thrillermässigt mättade saker som "Radioskugga",
"Insider" och "Bekännelsen"?
Så var är biffen, hemligheten?
Varför är den rikssvenska dramaproduktionen överlägsen den inhemska? Jag ställde en
gång den frågan till Jan-Olof "Jankku" Svarvar, den österbottniska
klippargurun som jobbat på båda sidor av potten.
"Det handlar långt om pengar, man
satsar mera på underhållning i Sverige" löd svaret. Missförstå inte karlen. Vad
han säger är inte nödvändigtvis att man i Svedala gör i sig dyrare (och finare)
produktioner, att arbetet som sådant är dyrare.
Vad han menar är att SVT Drama
hans mångåriga arbetsgivare har helt andra personresurser. Det vill säga att det
finns mera folk på jobb när det gäller. Det betyder att folk trivs bättre och, gör
ett bättre jobb. Så inte hos oss:
"I Finland anställer man hälften
för lite folk och så driver man skiten ur dom innan man är klar. Alla är trötta och
arga och slåss med varann, bara för att de är så utpumpade."
Låter det bekant?
***
Nu var det inte alls min mening att
racka ner på finländsk teve, tvärtom. Måhända är vi inte av förekommen
anledning riktigt lika duktiga på det här med drama. Men i det stora hela klarar
vi oss bra i jämförelsen.
Tror ni inte på mig så lyssna på en
förståsigpåare, amerikanen Adrian Blake som fördjupat sig i det här med public
service-teve. Och han menar att de finska rundradio-kanalerna håller utomordentligt hög
klass. Kvaliteten och mångsidigheten är tryggad.
Och vad bättre; genom att hålla
ribban högt har public service-kanalerna "tvingat" också de kommersiella
kanalerna att hålla sig på mattan (jmf. med svenska TV3 och TV4 som var och varannan dag
trampar i klaveret). Det ni, olyckskorpar som tycker att det
inte-kommer-nånting-bra-på-tv-idag-heller.
Återstår faktum: vi gör mycket
och ibland t.o.m. bättre för mindre pengar (läs: bemanning). Och just
därför blir man ju så förbaskat orolig inför den digitala "revolutionen",
med allt vad det innebär av nya kanaler och, ännu mera programtid att fylla ut.
Vem ska göra programmen,
byggnadsarbetare från Pärnu? Mera pengar finns nämligen inte att tillgå, varje nybakad
shilling går till den nya tekniken. Och inte lär det direkt bli bättre när
rundradio-kanalerna obönhörligen tappar tittarandelar och mobben kräver att
licensavgifterna avskaffas.
Det där med licensavgifter är
visserligen en politisk fråga. Men som bekant är "politik" ett fult ord i den
enda rätta vägens Mao-Tse-Lipponen-Finland. Marknaden vet bättre.
KRISTER UGGELDAHL
TRISS PÅ
HANDEN
DOKUMENTÄR
"Semestern börjar på motorvägen", dokumentär av Arn-Henrik Blomqvist,
måndag 16/4 i TV2
Sirius hör definitivt till de mera spännande teatergrupperna i ankdammen, och
när de drar ut på en två månaders Europa-turné från Reykjavik till Krakow
torde det vara skäl att hänga på. Räkna med en rejäl portion dårskap &
inspiration, trötthet & frustration.
REPORTAGE
"gogo", finlandssvenskt ungdomsmagasin med eld i baken,
måndagar i TV2
när gogo är dåligt så är det verkligt skit, men när det är bra så
lyfter det skyhögt över Böle-himlen. Se här ett program som vågar ta risker, som
skjuter först och frågar sen. Fräscht och uppkäftigt om unga finlandssvenskar och
deras liv, här och nu.
TV-FILMEN
"Laura", amerikansk thriller från 1944, Fyran 28/4
som mor Stina skulle säga: de gör inte filmer som det här mera. Just det,
Otto Premingers "film noir"-deckare om en sprlöst försvunnen societetsskönhet
är en sann klassiker: spännande, intrikat och gåtfull.
Löntagaren 2.4.2001 nr
3/01 |