. vane.jpg (302 bytes)
flimmer.jpg (3605 bytes)

SVT- och annan drama

TRISS PÅ HANDEN

Krister Uggendahlpune.gif (67 bytes)  Vet inte hur det är med er, men för mig har "SVT Drama" alltid hört till honnörsbegreppen i tv-sammanhang. Och då syftar jag inte i första hand på såpor och situationskomedier i stil med "Rederiet" och "Svensson, Svensson".

Nej, vad jag tänker på är alla dessa välskrivna, välproducerade och avgjort välspelade miniserierna där man skippat den tråkiga, statiska studioestetiken till förmån för filmiskt mera inspirerade lösningar.

Var det någon som nämnde "Det nya landet", förra årets i särklass bästa och mest spännande serie (en repris, tack)? Eller thrillermässigt mättade saker som "Radioskugga", "Insider" och "Bekännelsen"?

Så var är biffen, hemligheten? Varför är den rikssvenska dramaproduktionen överlägsen den inhemska? Jag ställde en gång den frågan till Jan-Olof "Jankku" Svarvar, den österbottniska klippargurun som jobbat på båda sidor av potten.

"Det handlar långt om pengar, man satsar mera på underhållning i Sverige" löd svaret. Missförstå inte karlen. Vad han säger är inte nödvändigtvis att man i Svedala gör i sig dyrare (och finare) produktioner, att arbetet som sådant är dyrare.

Vad han menar är att SVT Drama — hans mångåriga arbetsgivare — har helt andra personresurser. Det vill säga att det finns mera folk på jobb när det gäller. Det betyder att folk trivs bättre och, gör ett bättre jobb. Så inte hos oss:

"I Finland anställer man hälften för lite folk och så driver man skiten ur dom innan man är klar. Alla är trötta och arga och slåss med varann, bara för att de är så utpumpade."

Låter det bekant?

***

Nu var det inte alls min mening att racka ner på finländsk teve, tvärtom. Måhända är vi inte — av förekommen anledning — riktigt lika duktiga på det här med drama. Men i det stora hela klarar vi oss bra i jämförelsen.

Tror ni inte på mig så lyssna på en förståsigpåare, amerikanen Adrian Blake som fördjupat sig i det här med public service-teve. Och han menar att de finska rundradio-kanalerna håller utomordentligt hög klass. Kvaliteten och mångsidigheten är tryggad.

Och vad bättre; genom att hålla ribban högt har public service-kanalerna "tvingat" också de kommersiella kanalerna att hålla sig på mattan (jmf. med svenska TV3 och TV4 som var och varannan dag trampar i klaveret). Det ni, olyckskorpar som tycker att det inte-kommer-nånting-bra-på-tv-idag-heller.

Återstår faktum: vi gör mycket — och ibland t.o.m. bättre — för mindre pengar (läs: bemanning). Och just därför blir man ju så förbaskat orolig inför den digitala "revolutionen", med allt vad det innebär av nya kanaler och, ännu mera programtid att fylla ut.

Vem ska göra programmen, byggnadsarbetare från Pärnu? Mera pengar finns nämligen inte att tillgå, varje nybakad shilling går till den nya tekniken. Och inte lär det direkt bli bättre när rundradio-kanalerna obönhörligen tappar tittarandelar och mobben kräver att licensavgifterna avskaffas.

Det där med licensavgifter är visserligen en politisk fråga. Men som bekant är "politik" ett fult ord i den enda rätta vägens Mao-Tse-Lipponen-Finland. Marknaden vet bättre.

KRISTER UGGELDAHL

TRISS PÅ HANDEN

DOKUMENTÄR
"Semestern börjar på motorvägen", dokumentär av Arn-Henrik Blomqvist, måndag 16/4 i TV2
– Sirius hör definitivt till de mera spännande teatergrupperna i ankdammen, och när de drar ut på en två månaders Europa-turné — från Reykjavik till Krakow — torde det vara skäl att hänga på. Räkna med en rejäl portion dårskap & inspiration, trötthet & frustration.

REPORTAGE
"gogo", finlandssvenskt ungdomsmagasin med eld i baken, måndagar i TV2
– när gogo är dåligt så är det verkligt skit, men när det är bra så lyfter det skyhögt över Böle-himlen. Se här ett program som vågar ta risker, som skjuter först och frågar sen. Fräscht och uppkäftigt om unga finlandssvenskar och deras liv, här och nu.

TV-FILMEN
"Laura", amerikansk thriller från 1944, Fyran 28/4
– som mor Stina skulle säga: de gör inte filmer som det här mera. Just det, Otto Premingers "film noir"-deckare om en sprlöst försvunnen societetsskönhet är en sann klassiker: spännande, intrikat och gåtfull.

 

Löntagaren 2.4.2001 nr 3/01

hava500.jpg (350 bytes)

lt-back.jpg (825 bytes)lt-ylos.jpg (843 bytes)

marne.gif (45 bytes)