 |
SMÅ FÖRETAG
Väl och ve i små
företag |
|
Lätt organisation,
livlig diskussion och medinflytand den lilla arbetsplatsens trumf
Japan gillar finskt hantverk
  Kontrasten mot den lite
nedslitna fabriksbyggnaden i rödtegel är slående då dörren öppnas: färggranna plagg
i poppana hänger i rader i en ljus, luftig och modern lokal. Genom de stora fönstren
skymtar Pyhäjärvi. Här i f.d. Suomen Trikoos anrika lokaliteter på Pyynikkiåsens
sluttning i Tammerfors producerar företaget Unica Fashion allt från ytterplagg till
festblåsor.
- Vi tar fram över 100 nya modeller i
året, främst i poppana men också t.ex. sammet, 200 äldre modeller hänger ännu med.
Totalt har det blivit över 2 000 modeller sedan jag plockade in en vävstol i sovrummet
1981, vävde, sydde och marknadsförde plaggen, berättar VD Liisa Pikkujämsä.
Efter ett år anställde hon några
vävare och sömmerskor, byggde upp företaget långsamt tills en annons 1994 väckte
intresse i Japan med sin kimonotradition. Men finsk skulle designen vara och finskt
hantverk är plaggen allt igenom. I dag går 90 procent av företagets produktion på
export, 70 procent enbart till Japan. Omsättningen är 10 mmk.
Totalt 12 personer, inklusive VD:n
jobbar i hallen, räknas vävare och hemmasömmerskor in är de ca 30.
- Vi har försökt ha en låg
organisation. Inga arbetsledare finns, teamet svarar för arbetet, delar upp arbetsskedena
mellan sig, personalen kan rotera. Tidtabellen för leveranserna brukar hålla, säger
Liisa Pikkujämsä.
Hon håller hårt på att problem ska
kunna lösas genom diskussion. En annan princip är att inga nyanställningar görs utan
att personalen godkänner aspiranten.
- Personkemin måste fungera. Det är
hemskt om det uppstår klickbildning i ett så här litet företag, rena giftet för
arbetsgemenskapen. Går det snett har jag som arbetsgivare liten möjlighet att rätta
till det. Jag tycker vi lyckats ganska bra.
Arbetsmotivationen tillbaka
Men säg den arbetsplats där det inte
finns problem. Systemet med lika lön för alla arbetstagare fungerade inte längre då
personalen utökades. Arbetsmotivationen sjönk, det blev en mindre kris.
- Vi förhandlade i sju månader, alla
fick komma med sina synpunkter och från årets början togs ett poängsystem i bruk.
Arbetsskedena definierades, poängsättningen gäller antalet arbetsuppgifter,
yrkesskicklighet, hastighet, kvalitet, berättar arbetarskyddsfullmäktig Pirjo
Nieminen, som representerade arbetstagarna vid förhandlingarna, både de som hör
till Textil- och beklädnadsarbetarnas förbund och Teknikerförbundet. Alla här är
fackanslutna.
Någon förtroendeman finns inte men
Pirjo Nieminen tycker att förhandlingarna nog tangerade arbetarskyddsaspekten. Det
gällde ju själva jobbet, t.ex. rotation för att minska belastningen på skuldror och
nacke som jobbet att foga samman plaggen och sömnaden ger.
- Alla vill inte rotera, i praktiken
är vi bara några stycken som gör det. Visst borde vi få igång rotationen men för det
krävs att man behärskar arbetsskedena. Saknas yrkeskunskap blir processen bara
långsammare. Då är rotation onödig, säger hon och berättar att det finns mappvis med
instruktioner att glutta i för den som så vill. Nyanställda lärs upp av
arbetskamraterna.
När lönerna ficks i skick - de
granskas var sjätte månad - kom arbetsmotivationen tillbaka. Vill man nu få upp sin
lön är det bara att sätta igång och lära sig nya och flera arbetsskeden.
Mycket fungerar väl på den här
arbetsplatsen, främst just för att den är liten, konstaterar Pirjo Nieminen.
- I princip kan vi diskutera allt,
både med arbetsgivaren och med varandra. Varje vecka har vi möte där vi diskuterar
eventuella problem, får information om kommande beställningar o.s.v. Vi kan också dra
Liisa i ärmen då hon går förbi. Andan är bra, vi hjälper varandra i jobbet.
Atmosfären är öppen, ibland talar vi kanske rentav för mycket, skrattar hon och
berättar att man går ut tillsammans efter jobbet, åker på kryssning o.s.v.
Egna initiativ
Att kunna ta egna initiativ är
allmänt uppskattat, de nya luftiga lokalerna likaså. I de förra i Tammela var det lågt
till tak och syret ville ta slut sommartid.
Företagshälsovården kontrollerade
nyligen ergonomin, speciellt med tanke på belastningen av skuldror och nacke. Nya stolar
och hjälpbord i rätt höjd beställdes. Tillskärarna får lätt problem med benen då
de står hela dagen, en gummimatta ger lite studs och ingen ser snett på den som går en
runda i hallen för att mjuka upp musklerna.
Företagshälsovården har varit uppe
till diskussion. Arbetsgivaren har svårt att se det förnuftiga i att betala 300 mk då
hälsocentralen tar 50 mk av privatpersoner. Den lagstadgade vården fungerar, i övrigt
söker sig arbetstagarna till hälsocentralerna i sina respektive hemkommuner. Att komma
enkom för det till Tammerfors vill heller inte alla.
Alla här är kvinnor, medelåldern
ligger kring de 50. Så kallad kvinnlig avundsjuka har Pirjo Nieminen inte sett till, den
fanns det gott om på hennes tidigare arbetsplats med ca 200 anställda. Och andan är som
sagt god.
- Visst kan vi någon gång fräsa åt
varandra. Aha, hon har en dålig dag, tänker de andra. Allt är OK igen innan dagen är
slut. Om vi var flera kunde det uppstå gängbildning, det slipper vi nu, tack och lov.
Krista Savolainen, yngst med
sina 30 år, trivs bra, men ser ett problem med en liten arbetsplats: möjligheterna att
avancera är små eller inga. - Men lönen, den kunde förstås vara bättre, säger hon
och de andra mumlar instämmande.
Ulla Teitto, nestorn i gänget,
har jobbat i företaget i 16 år - och trivts. Men om hon var yngre skulle hon nog byta
bransch.
- Hur blir det i framtiden? Här i
Tammerforstrakten har många textilföretag fått sätta lapp på luckan och en hel del
produktion förläggs till billigare länder.
Ulla, liksom Anja Kivelä
uppskattar särskilt den flexibla arbetstiden. Är det lågsäsong kan man göra kortare
dagar eller ta ut en ledig dag. Timmarna arbetas in då det är rusch. Pirjo Nieminen
håller med, men skulle gärna se en lite jämnare tidsanvändning: då arbetsplatsen är
liten kan det bli svårt att hålla leveranstiden om den är kort.
- Produktionstoppen infaller just under
semester, tidigare har det varit lite si och så men ifjol höll vi stängt två veckor.
Då var det kaos efter, hoppas vi lärde oss något så det går bättre i år.
INGEGERD EKSTRAND
Foto: MATTI YLIROTU
Löntagaren 2.4.2001 nr
3/01 |
