| Det går vilt till på de
små byggnadsföretagen. Förmåner uteblir. Förtroendeman saknas
Ärligheten försvann med
90-talskrisen
 Alla är inte skojare. Men någonting måste det vara fel
på när den fackliga ombudsmannen nästan dagligen måste ingripa i brott mot
kollektivavtalet. Ofta är det fråga om ett litet företag, som försöker minimera sina
utgifter. Det är någonting som har förblivit obetalt.
Orsakerna kan också vara
arbetstagarnas inställning till sina egna intressen.
– Huvudparten av vår medlemskår
arbetar på små företag, berättar regionsekreterare Ismo Mansikka på
byggnadsförbundets regionbyrå för Satakunda.
Enligt Mansikka ägde en brytning rum i
och med depressionen på 1990-talet. Då försvann de medelstora byggnadsföretagen.
– De var i huvudsak hyfsade firmor
som tog hand om sina arbetare och skötte sina angelägenheter. Det behövdes mer än en
liten konjunktursvacka för att de skulle gå till uppsägningar. Arbetarna kunde planera
sitt liv på längre sikt än i våra dagar.
Högkonjunkturer har medfört små
byggnadsföretag och det har blivit andra tag.
Mansikka efterlyser äkta kontakt med
dessa företag.
– Det största problemet är att
de små besättningarna inte väljer förtroendemän. Arbetsplatsen är en så värdefull
vinning att det är lätt att glömma grundläggande förmåner som facket har nått genom
långvarig kamp: arbetarskydd, företagshälsovård, personalrum m.m.
Så Mansikka kräver att arbetarna ska
rycka upp sig. Att välja förtroendeman också på små arbetsplatser skulle bringa reda
i situationen. De vilda fasonerna leder till problem. Oklarheter behandlas dagligen på
regionkontoret. Övertids-, rese- och semesterersättningar är obetalda, löne- och
arbetsintyg har inte skrivits ut.
– Sedan kommer man hit med
skrynkliga papper och förklarar att man har arbetat hos en sådan där Matti som kör med
en gul Transit. Ofta är vi inte ens helt på det klara över vem det är som vi ska
kräva på obetalda löner och ersättningar.
– Ofullständiga papper vållar
också gråa hår på arbetslöshetskassan när den försöker fastställa
arbetslöshetsersättningen.
Regionbyrån följer med den
byggnadsverksamhet som äger rum och inleds på dess område med hjälp av
arbetsplatsbesök och uppgifter i tidningen Rakennustutka. Också samarbetet med
arbetarskyddsdistrikt som inleddes för ett år sedan har medfört en lindring i
situationen.
– Vi får kopior av alla
anmälningar om öppnade byggnadsarbetsplatser, men de täcker inte hela fältet. Alla
anmäler inte, eller så kommer anmälan för sent.
Mycket beror helt enkelt på okunskap.
Regionsekreterare Ismo Mansikka kräver att småföretagaren ska få mer utbildning, som
leder till ett slags företagarkörkort.
– Nu för tiden ska man verkligen
vara kapabel att prestera ordentliga skriftliga arbetsavtal och löne-, arbets- och
permitteringsintyg. Och naturligtvis ska arbetstagarna också kräva dessa.
För en granne eller en
bekant...
Björneborgskontoret i Åbo och
Björneborgs arbetarskyddsdistrikt ombes ideligen att granska arbetsförhållandena på
företag.
– Tyvärr ger den som ringer inte
alltid sitt namn, utan han eller hon ringer på en grannes eller en bekants vägnar. Då
vidtar vi i allmänhet inga åtgärder om det inte osar tydligt bränt, förklarar
arbetarskyddsingenjör Timo Naukkarinen.
Enligt Naukkarinen är
arbetsförhållandena på små företag sämre än på stora.
– Ofta är förhållandena något
ditåt, men visst kan man också hamna in i rena rama djungeln. Arbetarna drar sig för
att berätta sådant för oss, för fruktan för att förlora jobbet är stor.
Så arbetarskyddsdistriktet söker
kontakt med företagarna på ett nytt sätt. I samarbete med företagarorganisationerna
och kommunerna har distriktet anordnat kommunveckor, under vilka man har försökt besöka
varje företag inom området.
– Vi har satt ihop ett infopaket
för småföretagare och det har vi delat ut under kommunveckan. Erfarenheten har visat
att information verkligen behövs. Mottagandet har varit i huvudsak positivt, fast några
har hotat flytta sina verkstäder till Estland.
– De största bristerna i
arbetsutrymmena har ofta att göra med luftens kvalitet och personalrummen. Också i
företagshälsovården har försummelser kommit i dagen.
Det är värt för arbetstagarna att
flitigare informera arbetarskyddsdistriktet om arbetarskyddsfrågor. Då skulle distriktet
säkert få färre anmälningar av nuvarande typ.
– Ett allvarligt arbetsolycksfall
ska alltid rapporteras till oss. Vad som är allvarligt är naturligtvis en
bedömningsfråga. Vi har i alla fall avtalat med larmcentralen att vi alltid får
anmälan om ambulansen rycker ut till en arbetsplats. Det händer varje vecka, och vill
det sig illa tre gånger om dagen.
– Det är naturligtvis inte alltid
enbart fråga om små arbetsplatser.
"Vilken är den lägsta
lönen?"
Inspektör Erkki Nurmi på
arbetarskyddsdistriktet säger att det dagligen kommer flera förfrågningar om
arbetsvillkoren.
– Företagarnas vanligaste fråga
är: "Vilken är den lägsta lön som jag kan betala?"
– På arbetstagarsidan har vi de
oorganiserade arbetstagarna på vårt ansvar. De övriga hänvisar vi till förbundet i
fråga.
Fackförbunden ber också
arbetarskyddsdistriktet om officiell hjälp. Arbetskraftsbyrån är en betydande
samarbetsinstans för distriktet.
– Ett av villkoren för
arbetslöshetsersättning är att lönen har betalats enligt kollektivavtal. Om så inte
har skett spårar vi upp arbetsgivaren, även om arbetstagaren inte kräver det.
På byrån är man bekymrad över en ny
sorts avtalskultur. På sista tiden har det blivit allmänt med arbetsavtal enligt
modellen "kom vid behov".
– Sådana avtal är numera inte
på något sätt sällsynta. Karens, arbetets varaktighet och möjligheten att vägra
utföra arbetet vållar problem. Arbetena kommer helt slumpmässigt och i korta stumpar.
– Och så kommer de hit för att
reda ut hur barnavården ska ordnas och hur det ligger till med semesterersättningar och
anställningsskydd. Det verkar som om man ville pressa in den mångomtalade flexibiliteten
på alla ställen. Ändå har flexen sin givna plats, vars villkor är tydligt angivna i
avtalet, understryker inspektör Erkki Nurmi.
Större osäkerhet i
arbetslivet
Timo Naukkarinen och Erkki Nurmi har
följt med utvecklingen av arbetslivet från första parkett. Osäkerheten i arbetslivet
har ökat. Och de har ett klart budskap till arbetarna.
– Människorna borde förstå
betydelsen av facklig anslutning.
MARTTI SUURINIEMI
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 2.4.2001 nr
3/01 |
