Servicefackets bil ambulerar mellan vårliga
skidcentrum. Många friar till pistvakterna
Kaffe lockar nya medlemmar
 Solen strålar och drivorna gnistrar lockande när
Servicefackets bilpatrull har nått Jämsä och tar av på vägen till Himos skidcentrum.
Servicefacket rycker ut tre man starkt. Vid ratten i husbilen sitter
organisationssekreterare Tarmo Viitaluoma och som sällskap har han
områdesförmannen för mellersta Finland Viljo Manninen och områdesombudsman Lassi
Ojanen från Uleåborg. Ojanen och Viitaluoma tänker under vårens lopp kolla alla
viktiga skidcentrum, turistentreprenörer och upplevelsearrangörer mellan mellersta
Finland och det bortersta Lappland.
Målet är dels att skaffa nya
medlemmar, dels att ge de anställda vid programföretagen ett eget kollektivavtal.
Männen medger att det råder konkurrens om organiseringen i dessa tillväxtbranscher. I
samma vatten fiskar bl.a. FTFC:s tjänstemannaförbund för specialbranscherna ERTO.
Pistvakterna kunde finna en naturlig tillflykt under Servicefackets vingars skugga, för
Servicefacket organiserar redan hotell- och restaurangpersonalen i skidcentrumen. Det är
också plats för arbetstagare på programföretag.
– Vi tänker bli nummer ett när
det gäller att organisera personalen på skidcentrum och företag som jobbar med turism
och upplevelser, säger Tarmo Viitaluoma självsäkert.
Branschen sysselsätter ca 20
000—30 000 arbetstagare, varav 60 procent är fackanslutna.
Arbetsgivaren tar det lugnt
– Himos är en välskött
arbetsplats, det är ordning och reda på arbetarskyddet och det råder inga större
konflikter mellan arbetstagare och arbetsgivare, förklarar Lassi Ojanen när männen
stiger ur bilen för att se sig omkring. Lassi Ojanen ska också säga hej åt
pistvakternas förman.
På alla håll står det inte lika bra
till som i Himos. Oklarheter i lönebetalningen eller nonchalans i arbetarskyddet är
typiska. Ett allmänt problem i branschen är visstidsanställningarna, men dem har
fackförbundet en viss förståelse för.
– Det här är ju ändå
säsongarbete, säger Tarmo Viitaluoma.
Omsorgen om turismnäringen delar
facket med arbetsgivarna. Därför kallar man inte arbetsgivaren motparten utan mer
neutralt avtalsparten, förklarar männen. I Himos tar ägaren det lugnt när fackets bil
kör in. Enligt Tarmo Viitaluomas erfarenhet är det i huvudstadsregionen man finner de
mest avoga arbetsgivarna.
Förtroendeman behövs
Tarmo Viitaluoma parkerar nedanför
västpisterna intill restaurangen. Pistvakternas skyddsombud har varskotts i förväg.
Förtroendeman finns det inte på Himos, för den förra förtroendemannen, som var
visstidsanställd, fick inget nytt avtal. De fackliga ombudsmännen misstänker att
förtroendeuppgiften var åtminstone en delorsak till att anställningen inte
förlängdes.
– Det är mycket illa om det inte
finns förtroendeman på arbetsplatsen, intressebevakningen försvåras betydligt, ondgör
sig Viitaluoma. Ett av trions mål är att Himos åter ska få en förtroendeman.
Hannu Jokinen, som har verkat
fyra år som arbetarskyddsfullmäktig, övertalas att bli medlem av en arbetsgrupp som
reviderar pistvaktslönerna. Den outtalade förhoppningen är att mannen senare kanske
blir intresserad av förtroendemannauppgiften. Jokinen är en av tio ordinarie
Himosanställda som arbetar året om. På Himos arbetar 40 pistvakter och centrumet har
sammanlagt 130 anställda.
Vill inte vara framfusiga
Dörren till Servicefackets bil står
inbjudande öppen under arbetarnas kafferast och doften av färskt kaffe sprider sig i
omgivningen. Ändå är det ingen trängsel, och fackförbundets män vill inte vara
framfusiga.
– För en oorganiserad arbetare
är tröskeln till bilen ganska hög, säger Tarmo Viitaluoma.
Att ambulera mellan arbetsplatser och
äventyr är kallt på vintern och varmt på sommaren. Viitaluoma, Manninen och Ojanen är
nästan lika varmt påklädda som slalomåkarna och hett kaffe tankas flitigt. Tarmo
Viitaluoma beräknar att det går åt en kanna kaffe om dagen.
Servicefacket har sina bästa
erfarenheter av bilkontoret från olika massevenemang. Bilen har besökt både Seinäjoki
tangomarknad och Pori Jazz och i sommarens planer ingår folkmusikfestivalen i Kaustinen.
Var bilen rör sig, det informerar man
alltid om i de lokala medierna och bilen har fått en hel del publicitet. Också den här
gången är den lokala tidningen i antågande för att göra ett reportage.
– Bilen är väldigt bra reklam
för förbundet, så jag kan varmt rekommendera den för andra också, säger Tarmo
Viitaluoma.
Jour ända till kvällen
Servicefackets representanter pratar om
ditt och datt med arbetarskyddsfullmäktige Hannu Jokinen och slutligen kollar man på den
bärbara datorn vad bolaget som äger Himos har för resultat. Uppgifterna vittnar om en
tämligen bra lönsamhet.
– Många arbetstagare har
nuförtiden föga intresse för det företag som betalar lönen, men åtminstone för dem
som har förtroendeuppdrag är det viktigt att veta hur det går ekonomiskt för
företaget. Därför har vi denhär servicen, motiverar Tarmo Viitaluoma.
Det kvällas. Viitaluoma, Manninen och
Ojanen fryser om tårna men beslutar ha jour en stund till. Det har varit lugnare än
väntat på pisterna och pistvakterna har varit färre, men männen vill se om
djungeltelegrafen har fått mera folk i rörelse. Senare på kvällen kör de till
hotellet och nästa dag vänds nosen mot Tahkovuori i Nilsiä.
Lassi Ojanen följer skyddsfullmäktige
Jokinen till liften. Tarmo Viitaluoma gissar att männen diskuterar på tu man hand om hur
viktigt det skulle vara att de 40 pistvakterna på Himos fick en egen förtroendeman.
PIRJO PAJUNEN
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 2.4.2001 nr
3/01 |
