 
Hem längs horgatan
 Efter att ha jobbat en vecka i Stockholm visste jag redan
titeln på mina blivande svenska memoarer: Hem längs horgatan. Jag syftar förstås till
den ökända Malmskillnadsgatan som är ett horrorexempel på den förstörelse som de
svenska talibanerna på 1950- och 60-talen åstadkom då de rev det gamla Klarakvarteret
och dess 1700-talspalats. Den fula och omänskliga arkitekturen passade väl ihop med den
nya Malmskillnadsgatans kändaste aktivitet, prostitution.
Varje morgon när jag promenerade till
arbetet såg jag dessa ungmör som av någon anledning alltid frågade vad klockan är.
Och efter arbetsdagen stod — eller hängde — dessa samma damer där, oftast
starkt nedknarkade.
På en natt försvann damerna,
tillfälligt. Vid midnatten årsskiftet 1999—2000 blev det straffbart i Sverige att
köpa tjänster från prostituerade. Sälja får man fortfarande. De tusentals svenskar
och utlänningar som under årtionden hade handlat på Malmskillnadsgatan blev plötsligt
kriminella. Polisen började filma eventuella könshandlare. Ytterst få har dock blivit
åtalade, ännu färre fällda. Häromdagen blev en hög diplomat från ett europeiskt
land kallad till utrikesdepartementet efter att polisen hade sett hur denne
besiktningschef hade tagit en känd prostituerad i sin bil på Malmskillnadsgatan. Vår
människovänlige diplomat förklarade att han bara ville ge skjuts åt den frysande
flickan. Antagligen har han redan lämnat landet.
Jag förstår väl att den ovannämnda
utlänningen kände sig lurad. Han har säkert börjat sin karriär på den tiden då
"den svenska synden" var ett känt begrepp i hela världen.
Denna sexualrevolution började på
1950-talet. Det promiskuösa landet med sin obligatoriska sexualundervisning för småbarn
blev världsberömt efter Time Magazine i april 1955 i sin larmrapport "Sin &
Sweden" berättade om Sveriges moraliska förfall. Landet fick epitet som "en
förkromad mardröm" och "en förmyndarstat i andlig misär".
Den moraliska upplösning som landet
råkat i blev grogrunden för ett nytt kristligt parti som bildades 1964. Den utlösande
faktorn var enligt partiets grundare Lewi Pethrus Vilgot Sjömans "smutsfilm"
491.
I början var det kristliga korståget
inte särskilt framgångsrikt. Stockholm var, åtminstone sett från Finland, den syndiga
staden med sin öppna prostitution och omfattande porrhandel. Vem minns inte de erotiska
pocketböckerna Kärlek 1—14 som sålde i hundratusental.
Sverige var faktiskt ett sexliberalt
land. Medan författarna så väl i Finlands som i Norge måste akta sig för alltför
vågade texter ägde det sista sedlighetsmålet mot en skönlitterär författare i
Sverige rum år 1896 och även då friades författaren, Gustaf Fröding. Annat var det
med Mykle i Norge eller Salama i Finland.
Vad har hänt med det sexliberala
Sverige? Under de senaste åren har landet upplevt en rejäl moralpanik. Väldiga
rubriker, patetiska politiska utlåtanden. Diskussionen som Lewi Pethrus startade för
närmare 40 år sedan tycks först nu ha nått offentligheten. Pornografi, sexklubbar,
gatuprostitution, oanständig konst har blivit första rangens frågor på den politiska
agendan. Sverige har plötsligt fått Europas strängaste prostitutionslagstiftning, som
man vill skärpa ytterligare.
Sex är bokstavligen ett sexigt tema.
Både politiker och journalister vet nog hur man fångar massornas intresse. Tidningarna
säljer bra, den nypuritanska moralpaniken säljer bra — och flickorna på
Malmskillnadsgatan säljer bra — igen.
Men när de frågar vad klockan är,
är det säkrast att inte svara. Polisen filmar.
Tapani Suominen
Löntagaren 2.4.2001 nr
3/01 |
