Ett EU-toppmöte förbereds i Göteborg. Det kunde vara WTO, Nato, ett stort multinationellt bolag. Mönstret är det samma. Sakfrågorna tenderar drunkna i medierapporteringen om demonstrerande ungdomar, tillresta från alla världens hörn.

På samma sätt får rapporteringen om huliganernas våldsamma slagsmål övertag över de idrottsliga prestationerna när det gäller en fotbollsmatch.

Dokusåpagenren har nått nya, tidigare otänkbara, höjder i och med dygnet runt direktsändning av verkliga situationer via Internet, varvid porr, våld och annan förnedring står högt i kurs.

Den absoluta höjdpunkten i detta frosseri i mänskliga misslyckanden var på väg att förverkligas i och med en videoinspelning av Timothy McVeighs avrättning. Till all lycka segrade förnuftet denna gång, dock fick offrens anhöriga enligt uppgift bevittna det hela.

Med mera, med mera. Det mediala tvåtusentalet har startat i en anda som endast kan betecknas som i hög grad primitiv. Återgången till medeltiden är mera än uppenbar.

Under medeltiden begicks rättegångar offentligt. Publiken deltog aktivt i domsluten. Impopulära domar kunde resultera i fula tillmälen och rent våld mot beslutsfattarna. Där var det klart att den allmänna opinionen påverkade domsluten. En impopulär person löpte större risk att dömas än en populär dito. Avrättningar och spöstraff var rena folknöjen.

I västvärlden år 2001 har massmedierna en likartad roll. Dopingfallen i Lahtis är ett bra exempel. Medierna publicerar än de ena uppfattningen, än den andra och allmänheten får tillfälle att fälla sina domslut på förhand.

Till slut vet givetvis ingen vad som är den egentliga sanningen. Om det finns någon.

Journalisterna är inte orsaken till detta, de skriver bara det som krävs av dem. Man kanske kunde skylla på chefsredaktörerna och mediemogulerna, men det är också fåfängt. De producerar bara det vi vill köpa.

Det är oss det är fel på. Det är den mänskliga blodtörsten. Det djävulska och ofullkomliga i oss.

Nu är det dags att köpa dagens kvällstidning eller möjligen hyra en tvivelaktig film, tänker herr O, öppnar sin börs och konstaterar att pengarna är slut. Börskrasch… äsch.

Mikael Forss

Löntagaren 2.7.2001 nr 6/01