Timo Räty, 36, som har basat för bil- och transportarbetarna i ett halvt år, kommer inte att vara först ute med att förnya förbundets avtal.

Räty uppskattar att det inte går att sia något om livet efter det inkomstpolitiska avtalet som går ut i början av år 2003 förrän nästa höst, alltså helt i normal marschordning.

Ett kapitel för sig är på vilken nivå nästa avtal sluts.

För Räty duger det inte med ett brett inkomstavtal som styr bara löneutvecklingen.

– Det måste finnas andra förenande faktorer såsom en hord av arbetsgrupper eller långsiktsprojekt i ett helhetsavtal. Det nu gällande inpoavtalets räddningsplanka var att man kollektivt lyckades pressa fram en förbättring av arbetslöshetsskyddet, säger Räty.

De två senaste breda inkomstpolitiska avtalen har kritiserats hårt också i FFC:s led för de stela löneuppgörelserna. I det ledet har också Bil- och transportarbetarförbundet stått och den nye ordföranden avviker inte från sina föregångare.

Rum för textförändringar

Timo Räty som grunnar över inpotröskeln ur sitt förbunds perspektiv vill gå längre än till själva lönefrågan.

– Vi måste sträva efter spelrum för textförändringar också i kollektivavtalen inom ramen för helhetsavtalen. Inte kan förbunden år efter år behöva bära stentavlor på sin rygg.

– Facket ska skaffa sina medlemmar den bästa utkomst som är möjlig. Det är den ena sidan av saken. Lika viktigt är det att våra medlemmar har det så bra som möjligt på sina arbetsplatser.

Arbetslivsförändringarna måste på något sätt avspegla sig i realtid på villkoren för att arbeta, menar Räty.

Före nästa avtalsomgång vill AKT-basen ha en ordentlig utredning av varför lönernas andel av nationalprodukten har ramlat ner till samma nivå som i början av femtiotalet.

– Är företagens förmåga att skapa resultat och dela det så stor, ger den moderata lönelinjen allför mycket spelrum för ägarnas andelar och är det inte då på plats med en viss justering, kastar Räty fram.

Han säger samtidigt att det naturligtvis inte är självskrivet hur den mångomtalade nationalproduktens kaka delas.

– Men när kakan har pöst upp så mycket samtidigt som lönernas bit av den inte hart gjort det måste det ju vara symptom på något, säger Räty.

Servicearbetsgivarna spelar dubbelt

Med sina 19 avtal är AKT med i inpon som löper ut i slutet av januari 2003. Det breda avtalet kördes i hamn rätt in i förbundets olika avtal, långt innan Räty tillträdde som ordförande i april, och däcken har sjungit på landets vägar sedan dess utan att behöva bromsa.

– På arbetsgivarens initiativ, närmast som en del av principen om fortlöpande förhandlingskontakt, har man nu skissat tillämpningsramar för tankbilstrafiken och arbetstiderna i hamnarna. Finslipningen ska vara klar under höstens lopp.

En många gånger svårare fråga än de här avtalstekniska finjusteringarna anser Räty transportmarknadens hyreskuskhandel vara. Också AKT:s styrelse och fullmäktige, som i juni dryftade den närmaste framtidens utmaningar, fördömde kraftigt bruket av inhyrd arbetskraft inom transportbranschen.

Räty säger att det inte finns några verkliga orsaker att ge ut arbeten i branschen. Däremot förefaller det att hänga desto mer samman med att branschen gynnar den grå ekonomin.

AKT-basen kritiserar skarpt de arbetsgivarföreningar, som representerar firmor som hyr ut arbetskraft, för att öppet ge medlemmarna råd om hur de kan kringgå bestämmelserna om hyrd arbetskraft i den nya arbetsavtalslagen.

– Här är jag mest förvånad över Servicearbetsgivarnas dubbelspel. Samtidigt som organisationen ger bilden av att vara en seriös centralorganisation som respekterar arbetsmarknadens spelregler, välsignar den det mullvadsarbete som dess medlemsorganisationer gör för att skrota avtalsskyddet och gynna den grå ekonomin, dundrar Räty.

Närmare medlemmen

Vid sitt möte i juni beslöt AKT:s högre organ också om förbundets tyngdpunkter. Samtidigt startade programarbetet inför förbundskongressen nästa år.

Bland de viktigaste besluten var att skjuta förbundets tyngdpunkt närmare medlemsfältet.

Regionombudsmännen har fått mera tid för medlemmarna då Helsingfors tagit över mera av avtalsverksamheten.

– I synnerhet lastbilssidan kräver mera omvårdnad inom förbundet. Då branschens företag är små och ofta företagsekonomiskt svaga, då arbetstagarna ständigt ligger ute på vägarna vägen runtom i landet och ägarchaufförernas antal är uppe i 7 000—8 000 krävs det höga varv av organisationsmotorn, säger Räty.

Den nya transportbasen har under sitt första halvår också infört en ny arbetskultur på förbundsbyrån. Projektet med att utveckla förbundsbyråns arbetsgemenskap pågår synbarligen fram till kongressen i juni.

Timo Räty kommer ursprungligen från Kuopio. Som jurist är han ganska långt en teoretiker. På sin hemorts dialekt vränger han ändå till något om att simma lär man sig inte genom att läsa, i vattnet ska man. "Lukemalla ee uimaan opi, vetteen se on mäntävä"

Så under det första halvåret har han rest runt i landet, träffat aktiva och medlemmar i den takt kallelserna har ramlat in.

– Inte har jag kommit objuden, jag har inte försökt att profilera mig väldigt högt och jag hade aldrig ens i början för avsikt att dra ut på segertåg genom Finland. Jag kommer ut i offentligheten när jag har något att säga men jag föredrar att verka i bakgrunden, förklarar AKT:s nya kvast sitt sätt att sopa.