So far so good. Det här resonemanget stämmer ganska bra när det gäller färdigt utvecklade relativt enkla produkter i dagligvaruhandeln som t.ex. bröd, tandkräm eller tvättpulver. Men också i dessa fall suddas mönstret ut av reklam och märkesvaror och åtminstone skenbar produktutveckling som binder "onödiga resurser", åtminstone ur konsumentsynvinkel sett.

De verkliga problemen uppkommer när konkurrensbegreppet ska tillämpas inom branscher där det passar dåligt eller inte alls.

Orsaken till att vi alltid måste ha en betydande monopoliserad offentlig sektor är att det finns saker som kräver gemensamma, kollektiva beslut. Smith nämnde själv i sin berömda bok Wealth of Nations bl.a. landsförsvaret, utbildningen och lagstiftningen men det finns mängder av andra exempel. Den offentliga sektorn svarar redan i sig för mera än hälften av BNP, till detta kan man lägga allt det som den privata sektorn lägger ut på marknadsföring, märkes- och produktutveckling med mera.

Vi kan t.ex. lätt tänka oss fall där sjukhusen slåss om att få ta hand om enskilda vårdfall, med allt vad det skulle kunna innebära för patienten. Eller fall där 50 firmor parallellt tävlar om att ta fram ordbehandlingsprogram som ändå i slutändan är ganska lika. Lätt leder konkurrensen till att ett par firmor överlever medan resten frustrerade får konstatera att de jobbat i onödan.

Vårdsystem, trafikförbindelser, telekommunikationer, produktutveckling o.s.v. är goda exempel på fenomen där en totalt fri konkurrens snarare kan vara till skada än till nytta och där konkurrensmedlet således borde övervakas och noggrant behärskas.

Ja, man kunde nästan vända på steken och säga att den del av ekonomin där konkurrenslagarna fungerar bra är så pass liten att den nästan saknar betydelse.

Om det är så åstadkommer konkurrensen troligen mera skada än nytta för samhället. I de allra flesta situationer är då ett välfungerande samarbete överlägset ett konkurrensläge. Det finns ytterligare argument. Konkurrens föder misstankar, tvivel, hat, avund och illvilja. Samarbete föder fri information och insyn, självförtroende, sympati, solidaritet och god vilja. Eller "lyckon tå an får arbeit ilag", för att citera Lars Huldén.

Mikael Forss