
CAISA
internationell träffpunkt
som blivit modell
för hela värden
Rättvisa kan inte skipas så här i Afghanistan
Vill du se världen i ett nötskal då skall du
besöka Caisa, Helsingfors stads internationella kulturcentrum. Nyligen var det mässa
där och under några dar kunde man smaka på all den mångfald och färgprakt som finns
på vår jord. Man kunde bl.a. se danser från Senegal, Indien eller Grekland, lyssna på
äkta argentinsk tango, afghansk eller rysk folkmusik och äta kurdisk mat i Café
Exotic.Ja, jag träffade t.o.m. utlänningar som bildat ett internationellt
finlandssvenskt kulturforum, I-FISK.
Vi är 7887 utländska
studenter, flyktingar eller invandrare som har svenska som huvudspråk, berättar
projektets eldsjälar, Gerd-Peter Löcke och Ali Saiyar, som nu bl.a. via
Internet vill skapa kontakter också inom facket mellan alla som är svensktalande
utlänningar i Finland.
Modell för världen
Det bor cirka 90.000 utlänningar från 160 olika nationaliteter i Finland. En
tredjedel bor i huvudstadsregionen, berättar Caisas informatör Ahmed Akar som är
hemma från Tunisien.
Därför kom Caisa till 1995 som en mångkulturell träffpunkt. Det
rådde kris i Finland och det var svårt för utlänningar att bo här eller få jobb.
Rasismen var på frammarsch.
Men här fick vi utrymme för våra kulturer och möjlighet att via studier
finna stigen in i samhället, påpekar Akar.
I fjol hade vi 250 000 besökare, av vilka hälften var finländare, som är
nyfikna på andras kulturer. Men den största rollen spelar Caisa när det gäller att
integrera invandrare i det finländska samhället. Vi har bl.a. en öppen studiecentral
som får stöd av EU, berättar Akar.
Caisas framgång har varit enorm, numera har det blivit en modell för
mångkulturella träffpunkter världen runt.
Alla skrattar åt samma saker
Caisa utbildar också olika slags finländska yrkesgrupper i att arbeta mångkulturellt
- bl.a. gränsvakter och poliser. Akar hoppas här på samarbete med FFC.
Vi kommer gärna ut till olika slags arbetsplatser, påpekar han.
Men Caisa är som sagt också till för nyfikna finländare. Vill man lära sig
spanska, lettiska eller japanska eller kung fu och tai-chi, då är det bara att anmäla
sig till en kurs i Caisa.
Otaliga vänskapsföreningar håller också till här.
Det verkliga dragplåstret i fjol var vårt bidrag till Helsingfors kulturår
vi ordnade kvällar kring temat: Vad skrattar man åt i världen? Och det visade
sig att humorn verkligen är det gemensamma världsspråket somalier, finnar eller
ryssar alla skrattar de åt samma saker...
Bygga broar mellan religioner
Ahmed Akar är muslim och för honom är det viktigt att idag också bygga broar mellan
världens olika religioner. Om USA utvidgar attackerna till andra muslimska länder än
Afghanistan är han rädd för att det blir ett krig utan slut.
Det finns 1,2 miljarder muslimer i världen och den islamiska kulturen är l600
år gammal. Akar påpekar att den stora majoriteten av muslimerna är mot terrorism och
rasism. Många, som är hemma från u-länderna, har i Caisa undrat varför det i Finland
inte ordnades en tyst minut när folkmordet skedde i Ruanda, eller för att minnas alla
oskyldiga som dött i Mellanöstern under 50 år, eller i Irak för tio år sen.
Akar anser att man skall förhålla sig objektivt till alla religioner och påpekar att
det gör Caisa: två gånger om året ordnas det träffar mellan kristna och muslimer,
liksom paneldebatter.
Och alltid kommer det fram att vi har mera gemensamma värderingar än sådana
som skiljer oss åt.
CHRISTINA
NORDGREN-SIIVONEN
Hamed
Shafae Normand:
Rättvisa kan inte
skipas så här i Afghanistan
För mig har Caisa betytt mycket. Jag flydde från
Afghanistan för nio år sen, först till Iran, sen till Finland, berättar Hamed
Shafae Normand. Han är vice ordförande för den internationella afghanska
organisationen för mänskliga rättigheter, som samarbetar med Amnesty International.
Idag arbetar han på Caisa som kulturell rådgivare.
Den första tiden satt jag hemma, passiv och isolerad. Men så hittade jag
Caisa, träffade andra människor, blev aktiv och fann vägen ut ur hopplösheten. Jag
lärde mig finska och fick jobb här.
Idag är Normand något av en kändis i tv och tidningspress för han nu
afghanernas talan i Finland. Det bor 600 afghanska flyktingar här som med oro följer med
vad som händer i hemlandet. Normands ögon är fulla av allvar och smärta när han
berättar om sitt land.
I 23 år har det pågått krig i Afghanistan. Majoriteten av folket fördömer
talibanernas regim: de etniska minoriteterna, barnen, kvinnorna, alla de som idag inget
har att säga till om.
Själv måste han fly för sitt liv därför att han kämpade för mänskliga
rättigheter. Han godkänner inte heller USA:s bombningar av hans land.
Blod kan inte tvättas med blod, säger ett afghanskt ordspråk. Rättvisa kan
inte skipas med bomber, inte så här.
Han vill ge det afghanska folket rätten att själv bestämma. Han hoppas på att FN
skulle bli aktivare i konflikten. FN är för honom den enda part som först kunde ta
över landet, skapa lugn och ordning och så småningom möjligheter för demokrati och
fria val.
Den Nordliga alliansen är ingen lösning, eftersom den består av tadjiker och
uzbekistaner, medan majoriteten av afghanerna hör till pashtubefolkningen som då skulle
lämnas utanför. Det behövs en samlingsregering med alla folkslag representerade,
påpekar han.
Den afghanska exilkungen Mohammad Zahir Shah är nog en tillfällig lösning,
men han är för gammal. Under en övergångsperiod skulle han dock kunna vara den
samlande kraften, säger han.
Normand, som är hemma från Kabul, har inte hört någonting från sin bror och sina
två systrar på över ett halvt år. Oron för vad som hänt dem ökar allteftersom
bomberna faller.
CN-S
Löntagaren
5.11.2001 nr 9/01 |