– Vi är 7887 utländska studenter, flyktingar eller invandrare som har svenska som huvudspråk, berättar projektets eldsjälar, Gerd-Peter Löcke och Ali Saiyar, som nu bl.a. via Internet vill skapa kontakter också inom facket mellan alla som är svensktalande utlänningar i Finland.

Modell för världen

– Det bor cirka 90.000 utlänningar från 160 olika nationaliteter i Finland. En tredjedel bor i huvudstadsregionen, berättar Caisas informatör Ahmed Akar som är hemma från Tunisien.

– Därför kom Caisa till 1995 — som en mångkulturell träffpunkt. Det rådde kris i Finland och det var svårt för utlänningar att bo här eller få jobb. Rasismen var på frammarsch.

– Men här fick vi utrymme för våra kulturer och möjlighet att via studier finna stigen in i samhället, påpekar Akar.

– I fjol hade vi 250 000 besökare, av vilka hälften var finländare, som är nyfikna på andras kulturer. Men den största rollen spelar Caisa när det gäller att integrera invandrare i det finländska samhället. Vi har bl.a. en öppen studiecentral som får stöd av EU, berättar Akar.

– Caisas framgång har varit enorm, numera har det blivit en modell för mångkulturella träffpunkter världen runt.

Alla skrattar åt samma saker

Caisa utbildar också olika slags finländska yrkesgrupper i att arbeta mångkulturellt - bl.a. gränsvakter och poliser. Akar hoppas här på samarbete med FFC.

–Vi kommer gärna ut till olika slags arbetsplatser, påpekar han.

Men Caisa är som sagt också till för nyfikna finländare. Vill man lära sig spanska, lettiska eller japanska eller kung fu och tai-chi, då är det bara att anmäla sig till en kurs i Caisa.

Otaliga vänskapsföreningar håller också till här.

– Det verkliga dragplåstret i fjol var vårt bidrag till Helsingfors kulturår — vi ordnade kvällar kring temat: Vad skrattar man åt i världen? Och det visade sig att humorn verkligen är det gemensamma världsspråket — somalier, finnar eller ryssar — alla skrattar de åt samma saker...

Bygga broar mellan religioner

Ahmed Akar är muslim och för honom är det viktigt att idag också bygga broar mellan världens olika religioner. Om USA utvidgar attackerna till andra muslimska länder än Afghanistan är han rädd för att det blir ett krig utan slut.

– Det finns 1,2 miljarder muslimer i världen och den islamiska kulturen är l600 år gammal. Akar påpekar att den stora majoriteten av muslimerna är mot terrorism och rasism. Många, som är hemma från u-länderna, har i Caisa undrat varför det i Finland inte ordnades en tyst minut när folkmordet skedde i Ruanda, eller för att minnas alla oskyldiga som dött i Mellanöstern under 50 år, eller i Irak för tio år sen.

Akar anser att man skall förhålla sig objektivt till alla religioner och påpekar att det gör Caisa: två gånger om året ordnas det träffar mellan kristna och muslimer, liksom paneldebatter.

– Och alltid kommer det fram att vi har mera gemensamma värderingar än sådana som skiljer oss åt.

CHRISTINA NORDGREN-SIIVONEN

– Den första tiden satt jag hemma, passiv och isolerad. Men så hittade jag Caisa, träffade andra människor, blev aktiv och fann vägen ut ur hopplösheten. Jag lärde mig finska och fick jobb här.

Idag är Normand något av en kändis — i tv och tidningspress för han nu afghanernas talan i Finland. Det bor 600 afghanska flyktingar här som med oro följer med vad som händer i hemlandet. Normands ögon är fulla av allvar och smärta när han berättar om sitt land.

– I 23 år har det pågått krig i Afghanistan. Majoriteten av folket fördömer talibanernas regim: de etniska minoriteterna, barnen, kvinnorna, alla de som idag inget har att säga till om.

Själv måste han fly för sitt liv därför att han kämpade för mänskliga rättigheter. Han godkänner inte heller USA:s bombningar av hans land.

– Blod kan inte tvättas med blod, säger ett afghanskt ordspråk. Rättvisa kan inte skipas med bomber, inte så här.

Han vill ge det afghanska folket rätten att själv bestämma. Han hoppas på att FN skulle bli aktivare i konflikten. FN är för honom den enda part som först kunde ta över landet, skapa lugn och ordning och så småningom möjligheter för demokrati och fria val.

– Den Nordliga alliansen är ingen lösning, eftersom den består av tadjiker och uzbekistaner, medan majoriteten av afghanerna hör till pashtubefolkningen som då skulle lämnas utanför. Det behövs en samlingsregering med alla folkslag representerade, påpekar han.

– Den afghanska exilkungen Mohammad Zahir Shah är nog en tillfällig lösning, men han är för gammal. Under en övergångsperiod skulle han dock kunna vara den samlande kraften, säger han.

Normand, som är hemma från Kabul, har inte hört någonting från sin bror och sina två systrar på över ett halvt år. Oron för vad som hänt dem ökar allteftersom bomberna faller.

CN-S