Förra gången det hände var visst när den finlandssvenska situationskomedin, Falkenswärds möbler, rullades ut med buller och bång. Av det blev ju inte mycket. "Den roliga halvtimmen" var alldeles för trög, långsam och välartad för att lyfta.

Delvis handlade det om hantverket, om regi, manus och skådespelararbete. Men personligen har jag för mig att också den kulturella bakgrunden spelade in. Att finlandssvenskar innerst inne är för snälla och välkammade för att slänga käft på det sätt som krävs i en "sitcom".

Då jag bänkar mig framför världens första finlandssvenska talkshow, Randström & Co, slås jag av samma sak. Ibland blir det helt enkelt för snällt och beskedligt för att det ska slå gnistor om det hela.

Trots allt bygger ju pratshow-konceptet på att hålla låda, att ta ut svängarna med varandra. Tja, vi behov även ta strid (om än med glimten i ögat). Först då blir det spännande och explosivt. Underhållande.

Sen gäller det också att som showvärd sätta sig själv i blöt, att våga vara lite kaxig. Se bara på en Jay Leno i Tonight Show eller arvprinsen Conan O´Brien. Det är inga blyga och anspråkslösa gossar.

Kanske är det något av det här som jag saknar när Randströms kollega, Bettina Sågbom, möter resegurun och "kvinnotämjaren" Folke West. Hon gör sig på tok för snäll, finlandssvensk och "Rundradio" för att ge killen en ordentlig match.

Inte för att studiopubliken bryr sig. Den sitter tyst som i kyrkan och vänder snällt andra kinden till. Säga vad man vill om de skräniga amerikanerna, men åtminstone vet de hur ett "buuuu" låter.

Sen är det ju det här med gästerna. Vad en barnrumpa som Tumppi Hollfast — han med de lillgamla Bellman-vitserna — gör i en talkshow har jag fortfarande inte lyckats luska ut.

Betydligt bättre lyckas Randström med "Drakarna över Helsingfors"-stjärnan Emil Lundberg, kanske för att farsgubben Sixten finns med på ett hörn. Som gammal skådis förstår han att hålla ångan uppe. Och som bekant är det ju inte så mycket vad man säger, utan hur man säger det som räknas på estraden.

Okej, samtidigt ska det medges att Randström & Sågbom också lyckas vända det sakliga och finlandssvenska till sin fördel. De låter smart nog bli att fuska bort mera seriösa ämnen, och ibland blir det faktiskt sådär klädsamt mysigt. Morjens.

Det kan man inte säga om Bettina Sågboms intervju med Linda Lampenius. Då faller plötsligt alla pusselbitar på plats. Sågbom drar sig inte för att sätta sig själv, sin kvinnlighet, på spel. Därför lyckas hon också vinna Lindas (oss emellan) förtroende, varpå de spännande, "förbjudna" frågorna faller i god jord.

Och fröken Lampenius, en artist ut i fingerspetsarna, är ju inte den som låter bli att ge svar på tal. Tammetusan, här vankas det tjejsnack för hela slanten, talkSHOW. God underhållning. Varken mera eller mindre.

Mera sånt, tack. Ska vi säga nästa tisdag — i TV2. Den gamla goda analoga.

Krister Uggeldahl

RADIO
Nils Torvalds utrikeskrönikor i Radio Vega och TV-Nytt
– varje dag utan en Torvalds-rapport från krisens Amerika (tidigare var det Ryssland) känns otrygg, full av osäkerhet. Vilket perspektiv, vilken empati och inlevelseförmåga den karlen har.

TV-FILMEN
"Donnie Brasco", brottsdrama med Al Pacino och Johnny Depp, Fyran 9/11
– Pacino är den åldrande maffiahantlangaren, Depp snuten som vinner hans förtroende. Ett av 90-talets bästa brottsdramer, en sorgmodig och gripande sak om vänskap, svek och dubbla lojaliteter. Lysande skådespeleri.