Lågkonjunkturen blir kortvarig, landet
står väl rustat för en tillfällig nedgång, lyder den officiella liturgin. Det är
viktigt att upprätthålla optimismen och framtidstron. Väl så. Men det kan också vara
klokt att förbereda sig på en längre och djupare dalgång än väntat. För alla
eventualiteter.
Oroväckande många indikatorer pekar neråt samtidigt. De flesta stora ekonomierna i
Europa och världen visar avstannande tecken. Exporten backar. Företagens förväntningar
domineras av pessimism, strategin är avvaktande och personalrekryteringen har stannat av
eller förbytts i nedskärningar. Raden av företag där man förhandlar om förkortad
arbetsvecka, permitteringar och uppsägningar växer. När sysselsättningen backar kommer
människornas konsumtionsiver att dämpas.
Så visst är det bra att
det finns reserver att ta till; i statsfinanserna och i buffertfonderna som inrättades
på fackets tillskyndan för att kompensera devalveringsinstrumentet, som föll bort i och
med medlemskapet i EUs valutaunion. Men vi skulle också behöva ett ansvarsfullt
handlande av företagen. Och vi behöver aktivitet i regeringen. |
|
"Som
företagen
bäddar nu
ligger de när
konjunkturs-
vackan är
över" |
Det är slående hur skränandet om arbetskraftsbrist på ett tag
tystnat. De som är hetast på gröten visar redan yrkesfolk på porten. Tyvärr är det i
Finland alltför lätt att ta till massuppsägning av personal. Man hänvisar till
ekonomiska och produktionsmässiga skäl och saken är biff. Minskad vinst tycks räcka
som grund för kollektiv uppsägning. Samarbetsförfarandet är ett sätt att mana till
eftertanke, men är ett tandlöst vapen mot kortsynta och hänsynslösa arbetsgivare.
Det skulle vara på sin plats med några manande ord från högsta arbetsgivarhåll. En
maning om besinning för att upprätthålla arbetsmarknadens trovärdighet. Som företagen
bäddar nu ligger de när konjunktursvackan är överstånden och yrkesfolket igen
behövs. Företag som låter bli att lättvindigt permittera och avskeda anställda kan
gå stärkta ur lågkonjunkturen. Att nu satsa på personalutbildning och utveckling är
att satsa klokt för framtiden.
Regeringen kan inte bara två sina händer och säga att man redan stimulerat ekonomin.
Det behövs mer aktivitet för att hålla hjulen igång. Offentligt byggande,
bostadsproduktion, förbättringar av ban- och vägnätet är beprövade metoder för att
hålla ekonomin igång. Stimulansåtgärder försenas lätt för att
beslutsfattarna tvekar. Så låt det nu bli drag under galoscherna!
HANS JERN
Löntagaren 10.12.2001 nr
10/01