– Det handlar inte direkt om själva pengarna, vi gör ämnet till slantarna. Bankerna och myntverkstäderna stämplar dem sedan till riktiga betalningsmedel.

– För oss är de helt vanliga föremål som produceras var som helst inom metallindustrin. Ibland känns det förstås bra att påpeka att man "gör pengar".

Outokumpus fabriker i Björneborg lämpar årligen ut cirka en miljard myntämnen i världen. Det är ämnen för 10,20 och 50 cents mynt. Ämnena tillverkas av en blandning kallad Nordic Gold som Outokumpu har utvecklat.

– Blandningen är nickelfri brons. Hänsyn har tagits till nickelallergikerna, förklarar produktchef Aarne Siikarla.

– Vår blandning används också av de övriga euromynttillverkarna. Vi "fick" donera den för fritt bruk av alla. Nå, vi fick förstås ändå äran för den.

I framtiden tillverkar man i Björneborg också ämnena till mynten av valörerna 1 och 2 euro som präglas i dubbelmetall. Siikarla säger att Outokumpu har cirka sju procent av hela marknaden för tillverkningen av euroämne.

– Mynttillverkningen ser så lätt ut när maskinen spottar ut dem i jämn takt. Men skenet bedrar. Ämnenas tolerans är knapp. Vikten får variera med högst en procent. När det gäller myntets tjocklek handlar det om en noggrannhet på någon hundradels millimeter. Dessutom skall förstås diametern och kanterna fylla givna krav.

Kvinnor är ju erkänt noggranna. Nästan alla trettio euromynttillverkare är kvinnor.

– Kvinnor är samvetsgrannare, noggrannare, mera pålitliga, har bättre syn, flinkare fingrar och står bättre ut med de monotona skedena av arbetet, berättar produktchef Aarne Siikarla med glimten i ögat.

Ritva Viipuri arbetar som ämneskontrollant. Hon instämmer i att arbetet kräver precision och ansvarskänsla.

– Man måste komma utvilad till jobb. Det är viktigt att alltid vara observant och veta vad man gör.

Kvalitetskontrollen börjar med detsamma när materialet som skall bearbetas kommer från valsverket.

– Här kontrollerar vi att ämnets elektriska konduktivitet är den rätta. Efter det granskas varje skede av processen. Innan förpackningarna sluts till tar vi ännu stickprov av varan. Först när alla krav är uppfyllda går ämnena iväg till beställaren.

På sluten avdelning

När det handlar om pengar är också säkerheten rigorös. Myllymäki och Viipuri upplever ändå inte att de vore under någon särskild uppsikt.

– Vår avdelning är inte öppen för normala besök. Dörrarna är givetvis låsta hela tiden, men några särskilda kontroller görs inte när vi lämnar jobbet.

– Förtroendet måste vara ömsesidigt.

Också anställningsintervjuerna följer normal praxis. Man gör inga särskilda efterforskningar i människors bakgrund.

– Man har betonat att inte ett enda ämne får upptäckas utanför huset. Någon gång har man kunnat se av dem i t.ex. pajazzospel, men det har inte varit så vanligt under den senaste tiden.

Vardera är nöjda med sitt nuvarande arbete. Marika Myllymäki är utbildad för metallbranschen.

– Jag gick en metallformarutbildning som Outokumpu arrangerades tillsammans med yrkesinstitutet. Färdig blev jag 1997 och har arbetat här sedan dess. Hos oss roterar arbetsuppgifterna och de ger variation på dagarna. Jag jobbar också ibland som kontrollant.

– Eftersom maskinerna gör det mesta är arbetet sist och slutligen ganska lätt. Vid den stora stansmaskinen, som kör ämnena till 50 cents slanten, ansträngs ändå kroppen mycket när man hela dagen flyttar undan 1 000 kilos kärl från maskinen med pumpkärra. Åtminstone om man använder sådana här kärror med skaft på drygt 1,5 meter.

Ritva Viipuri är ännu kontrollantpraktikant och hon vill gärna fortsätta i det här arbetet.

– Vi arbetar i tre skift men det gör ingenting. Bara morgonturerna är litet svåra.

– Visst vore det fint att kunna säga att man tillverkar euromynt. Inte ens alla björneborgare vet om att vi gör "pengar" här.

Automaterna upptäcker skojare

Dagens markslantar lönar det sig inte att spara för framtida automater.

– Euroslantarna skiljer sig alldeles tillräckligt från de nuvarande mynten. De fungerar helt enkelt inte i euroautomaterna, konstaterar Aarne Siikarla.

Också i övrigt är det svårt att lyckas lura de moderna automaterna.

– Metallblandningen som används till mynten har en alldeles egen elektrisk konduktivitet som automaterna känner igen. Så det lyckas nog inte om man försöker använda någon vanlig plåtbit i lagom storlek.

MARTTI SUURINIEMI