Resultatet av WTO-mötet blev ur löntagarsynpunkt en besvikelse men det var vi nog beredda på. Våra krav på att de fackliga grundrättigheterna måste beakta i WTO-avtalet fick föga gehör i slutdokumentet. Det konkreta kravet, att WTO ska samarbeta med den internationella arbetsorganisationen ILO, gick inte igenom.

Meningslöst var det fackliga deltagande ändå inte. Fackliga grundrättigheter debatterades flitigt.

Doha-mötet beslutade starta en omfattande ny förhandlingsrunda i WTO.

Mötet beslöt även att bekräfta rätten att bryta patent i fall av nationellt nödläge (HIV/Aids etc.) och att tillmötesgå u-ländernas krav på särbehandling.

Förhandlingarna om handel och miljö är speciellt viktiga för facket. Där behandlas nämligen relationerna mellan WTO och internationella miljöavtal. I princip är det samma grundläggande frågeställning som mellan WTO och ILO beträffande fackliga grundrättigheter.

WTO-mötet i Doha tog inte ställning till slutresultatet utan nu gäller det att öppna en ny förhandlingsrunda, som borde kunna avslutas inom år 2004. Så snabbt kommer det knappast att gå.

Moralkakor biter inte

För facket gäller det nu att arbeta vidare. Vi bör mer än tidigare betona de ekonomiska argumenten vid sidan av de moraliska. Vi måste visa varför det är ekonomiskt meningsfullt att eliminera barn- och tvångsarbete, förbjuda diskriminering och garantera fackliga fri- och rättigheter. De internationella organisationerna, de stora företagen och finansministrarna lyssnar inte på moralkakor men nog på ekonomiska argument.

De multinationella företagen är globaliseringens motor. Genom att påverka dem kan vi effektivt påverka globaliseringen . Ifall de multinationella företagen — t.ex. för att skydda sin image — tar ett samhällsansvar är det i allra högsta grad även i fackets intresse. För att de ska göra det krävs påtryckningar från aktiva konsumenter, investerare (pensionsfonder!) samt facket samt myndigheter.

Ifall de multinationella företagen tar sitt samhällsansvar kommer de som nu motsätter sig arbetstagarnas rättigheter i WTO att märka att de inte kan komma ifrån frågan genom sin vetorätt. Investeringar i odemokratiska länder blir mer riskfyllda och minskar. U-ländernas företag kommer att möta alltfler uppköpare som förutsätter att de följer etiska regler. Då inser exportföretagen att det är i deras eget intresse att fackliga grundrättigheter beaktas i deras hemland.