Då syftar jag inte nödvändigtvis på de intellektuellt stimulerande käbblet om svenska folkpartiet och den heliga anden eller Ulla-Lena Lundbergs bokpärmar. Funderar snarare på radiokulturdebatten som råddaktör Hans Johansson drog igång i Radio Vegas eftermiddagsmagasin, "Direkt".

I ett desperat försök att sätta sprätt på programmet gick han ut med att Hbl initierat en sammanslagning av Radio Vegas och finska kollegan Yle Ykkönens kulturredaktioner — då det egentligen handlade om frilansaren Ann-Christine Snickars inlägg.

Till saken hör att radiokolumnisten Snickars ingalunda förespråkade en sammanslagning utan ett utökat samarbete — som alternativ till förestående sammanslagningen av Vegas och Radio Extrems kulturredaktioner.

Men varför låta sanningen gå före en go' juttu, resonerade Johansson, som bjudit in ett gäng uppenbarligt icke-läskunniga kulturpersonligeter (med Jutta Z i spetsen ) till studion. Sen läste de kolumnen som fan läser Bibeln och bad Snickars att i språkpolitikens namn dra så långt pepparn växer.

Det om det. Poängen är att denna soppa-på-spik-debatt i sin tur gett upphov till en ny radiokulturell brottningsmatch som eventuellt kunde sammanfattas på följande sätt: Radio Extrems kulturbevakning (egentligen hela redaktionella linje) är så till den grad pubertal och dasshumoristisk att varje "vegan" med självaktning borde hålla sig på betryggande avstånd.

Jag kan hålla med om mycket av det där. Alltför ofta har "extremisterna" — i det journalistiska nytänkandets namn — en tendens att gå under ribban med allt vad det betyder av dåligt pålästa redaktörer, platt dunka-dunka-musik (maskiner gör sig bäst i en fabrik, för tusan) och barnsligheter i parti och minut.

Att det inte behöver vara så bevisas av "Extrem Talk", det bästa och det mesta aktualitetsprogrammet där herrar som Peter Nyman, Stan Saanila och Peter Lüttge visar var skåpet skall stå.

Här finns också något av den attityd, fräschör och uppkäftighet, som undertecknad — i egenskap av evig, överårig yngling — alltid saknat på Radio Vega.

Vega gör ett bra och seriöst jobb, visst, men ibland blir det nästan för tryggt, städat, korrekt, gubbigt, tantigt. Det gäller inte endast kulturbevakningen — som i för sig har en fantastisk förmåga att fuska bort det mesta vad heter populärkultur — utan på kanalen som helhet.

Vega är säkert helt okej ifall man dras med ischias. För då kan man alltid ratta in radiodoktorn. Ifall man sett en gädda gå på två ben ligger man också bra till. Det är bara att slå en signal till djurdoktorn eller naturväktarna. Så finns ju vegakrysset, båtradion och kaffekvarnen m.m.

Bra så — om man har åldern inne eller annars bara är lillgammal. Men tänk om man inte snöat in sig på ny baltisk lyrik, om man inte äger en haltande hund, segelbåt eller har kramp i lilltån; om man istället föredrar film, Rolling Stones eller, gudförlåtemig, bilar. Vad tar man då till?

Tja, behärskar man engelska kan man ju alltid lyssna på "Cartalk", en amerikansk bilpratshow som Radio Peili kör ut på söndageftermiddag vid 12-tiden. Vilket ös! Vilket humör! Vilken uppfriskande nu-struntar-vi-i-sunda-vanor-och-pli-och-hyfs-och-förbannade-insändarskribenter-attityd.

Krister Uggeldahl