. vane.jpg (302 bytes)
herro.jpg (2671 bytes)

forss2.jpg (11026 bytes)MBT!

pune.gif (67 bytes)  Förr i världen fanns det inte så mycket av allting som nu. Men ett hade man rent av mera av, nämligen tid att skapa en bitande folkhumor. I min hemtrakt Purmo fanns en andelsaffär vars namn var Purmo Andelshandel mbt. Mbt står för "med begränsad tillskottsplikt", vilket betyder att medlemmarna kunde hamna att betala ur egen ficka om andelshandeln råkade i ekonomiskt trångmål.

Eftersom det ibland faktiskt var knapert med kapitalbalansen, slog folkhumorn förstås obarmhärtigt till. Mbt blev "Med börsen tom". En mera oskyldig tolkning var då "Mot Batas till", som kom sig av att andelshandelns trevliga funkisfasad riktade sig mot just "Batas".

Purmo var självständig kommun och den lokala idrottsföreningen IF Standard var en fin sammanslutning med stolta traditioner in bl.a. löpning och skidåkning. Mycket byggde på talko och eldsjälar med äkta bygdepatos.

Sedermera försvann andelshandeln i en våg av fusioner och av den finns inget kvar utom en rad byggnader som nu är i annan användning. Magasinet där jag och mången annan (oftast olovligen) lekte som barn revs helt nyligen och gav "Lebensraum" åt ett radhus.

Av kommunen finns ej heller något kvar, utom namnet och ett för sin tid riktigt ståtligt kommunhus. Kommunen ingår numera i Pedersöre.

Också idrottsföreningen fusionerade delvis sin verksamhet med en större förening. Inom IF Standard finns ändå en del verksamhet kvar som t.ex. fotboll.

Att vi nu går mot en allt mera egotrippad individualism är ett ordentligt steg bakåt.

Det kallas utveckling, rationalisering och effektivitet och är i och för sig okej. Bara att acceptera, inte mycket att göra åt, alltså. Det som jag däremot ändå har svårt att förlika mig med är att vi kastar ut barnet med badvattnet när vi försöker bygga vårt effektivitetssamhälle. Ett annat sätt att uttrycka detta är att effektivitetssamhället sågar av den gren det själv sitter på.

Utan idealism kan något bestående samhällsbygge ändå aldrig fås till stånd. Att vi nu går i motsatt riktning mot en allt mera egotrippad individualism är ur denna synvinkel att ta ett ordentligt steg bakåt. Om utvecklingen och effektiviteten för oss framåt för alltså individualismen oss samtidigt ett steg bakåt. Vad slutsumman är törs jag inte ens gissa.

Var blev således den gemenskap och den idealism som skapade folkkulturen under förra århundradet? Den som var närvarande i ungdomsrörelsen, andelsrörelsen, idrottsrörelsen och inte minst i den politiska rörelsen på alla kanter. Nyckeln till det hela tycks stå att finna i marknaden och dess makt att locka till sig individer via professionalisering, konsumentskap och allmän kommersialisering.

Det är ett faktum att nästan alla helt ideella rörelser tycks få kämpa med svårigheter, och att dessa svårigheter ganska långt sammanhänger med att rörelserna kommersialiserats i en utsträckning som gör att den lokala idealismen fått ge vika. Att några rörelser räddat sig till namnet genom att kommersialisera sig (produktförsäljning eller aktieägande) förändrar förstås inte detta faktum utan förstärker det.

Det slag av idealism som behövs för att bygga folkrörelser är att individen lägger sina egna personliga intressen åt sidan och ger uttryck för kollektiv gemenskap. Ett annat ord som väl lämpar sig i sammanhanget är solidaritet, eller varför inte nästankärlek.

Att marknadskrafterna arbetar i motsatt riktning vet vi alla. Det är därför som de idealistiska rörelserna i många fall är mbt, med börsen tom, om det sen gäller att bygga gemensamma idrottsanläggningar, hålla igång föreningshus, hjälpa U-länderna eller bistå de svältande barnen i Afghanistan.

Det skroderas i TV-insamlingarna med hur hjälpsamma vi är när vi avstår från några smulor. Samtidigt vet vi nog alla att en ens tillnärmelsevis rättvis fördelning av världens resurser skulle gripa så pass djupt i nästan alla västlänningars plånböcker att den sortens solidaritet inte räcker särskilt långt.

Ändå är allt så enkelt, ja rent av simpelt. Det handlar bara om något så pass vardagligt som närande mat, hela och rena kläder, rent, snyggt och varmt husrum samt fysisk och psykisk trygghet. Enda kruxet är att det kräver solidaritet.

Jag har en dröm. Jag längtar efter den dag när jag får uppleva "Världens andelshandel MBF". Vad MBF står för får läsaren själv gissa.

Mikael Forss

Löntagaren 10.12.2001 nr 10/01

hava500.jpg (350 bytes)

lt-back.jpg (825 bytes)lt-ylos.jpg (843 bytes)

marne.gif (45 bytes)