Det handlar om välfärdspolitiken — den nordiska modellen. I Danmark förlorade socialdemokraterna en långvarig regeringsmakt i ett val där man inte lyckades fokusera på de egna frågorna utan fick val på en invandringspolitik man inte velat ha på agendan. Med tanke på hur den danska regeringen nu far fram i välfärdspolitiken finns det ändå gott hopp för sd att komma igen i nästa val.

Värre ser det ut i Norge. Regeringsmakten gick förlorad i en blandning av inre split och politisk klantighet. Arbeiderpartiets välfärdspolitik uppfattades inte som trovärdig. Väljarnas misstro har nu föst ner partiet till 14 procents nivån i opinionsmätningarna. En ofattbart låg nivå i ett nordiskt land.

I Sverige går socialdemokraterna i rakt motsatt riktning. Partiet och Persson är populärare än på mannaminne. Med 45 procent i opinionsstöd börjar man inför valet i höst närma sig fornstora dar då socialdemokraterna ensamma bildade majoritetsregering. Det är resultatet av en mycket konsekvent välfärdspolitik. Persson har, i nämnd ordning, sanerat Sveriges finanser, pressat tillbaka arbetslösheten, reparerat de skador krisen åsamkade välfärdssystemet och kan nu utlova nya sociala reformer.

Med detta framstår han, ursäkta Paavo Lipponen, som den nordiska socialdemokratins och välfärdspolitikens främsta ledargestalt. Han har visat att klassisk välfärdspolitik är både möjlig och hållbar. I Sverige har nyliberalismen med eftertryck trängts ut i marginalen — i Finland påverkar den regeringspolitiken.

Lipponens regeringar har också med fast hand lyckats sanera statsfinanserna — ur ett mycket svårare utgångsläge än fallet var i Sverige. Men arbetslösheten har bitit sig fast på tioprocentsnivån och det överskott som uppstått i samhällsfinanserna har de välbeställda lyckats roffa åt sig medan fattigdomen breder ut sig och välfärdssystemet sviktar. Reformpolitik ter sig fortfarande som något mycket avlägset. Det finns inte ens tydliga ansatser att lappa sprickorna i välfärdssystemet.

Lipponens grundmurade position rubbar detta knappast. Han skär sina lagrar i EU-kretsar. Men nog skulle det kännas tryggare för småfolket här hemma om Paavo hade mera av klassisk nordisk välfärdspolitik med i bagaget till Bryssel.

HANS JERN