– Nyheterna är populära liksom lokalradion. De yngre väljer Radio Extrem medan de äldre pejlar in Radio Vega. Men det bästa med radion, som vi fick för tre år sedan, är att nu använder nästan alla hörselskydd, konstaterar huvudförtroendeman Harry Holmström, också arbetarskyddsfullmäktig tills för fyra år sedan då Leif Nyberg tog över och Harry trappade ned till vice.

Harry kan arbetarskyddshistorien på Tammet på sina fem fingrar men så kom han också hit redan 1970.

– Rostdamm och rök från dieseltraktorerna som kördes här inne var ett elände. Först på 90-talet fick vi igenom bättre ventilation och sådant slaggutsugar. Bullret var högt, öronen tog stryk, det visar kollen hos företagshälsovården som i dag fungerar väl. Då hörselskydden kom var de enkla och dämpade inte lika bra som dagens, konstaterar han och berättar att arbetstagarna står för hälften av kostnaden för radion, ca 250 mk.

Skyddsutrustningen byggdes ut efterhand. Egna handskar, som användes då trådringar bands med plåtband för hand, ersattes av arbetshandskar. Arbetshalarna kom i mitten på 90-talet, de hyrs och tvättas på företagets räkning. Här på Tammet får arbetstagarna två skyddsskor av arbetstagaren, de tvingas inte som på vissa företag bekosta den ena skon. Skyddsglasögon med egen skärpa fås efter besök hos optiker. Munskydd finns att få också med ventilation.

Bengt Friberg, vävare och maskinskötare på skaksållningsavdelningen och nyvalt skyddsombud, ställer på begäran upp och förevisar all den skyddsutrustning han har idag. Likaså nyvalda skyddsombudet, inköparen Jan-Erik Malmén, gör en snabb kalkyl och kommer fram till att Bengts hela utrustning går på ca 120 euro, exklusive hyrhalaren.

– Utrustningen får godkänt men andningsskyddet är jobbigt . Det kan jag inte använda hela tiden, säger Bengt som drabbats av astma och just nu får utrett om den kan anses vara en yrkessjukdom. Bockmaskinen såg han därför gärna att försågs med punktutsug.

Att kombinera skydd lyckas heller inte alltid. Hörselskyddet fick han tidigare ta av sig då det inte gick ihop med skyddsglasögen vid svetsning. Nu har han nya glasögon.

Arbetsmiljö med kontraster

Men skydden är bara en del av kakan. Det väsentliga är att skapa en god arbetsmiljö, så säger redan lagen. Leif Nyberg berättar att Tammet satsat rejält på att skapa en bättre miljö de senaste åren, speciellt då på dammutsugningen. Ventilation och ergonomi prioriteras i arbetarskyddsprogrammet, liksom bullerbekämpning.

Maskinparken förnyas efter hand, då bullerskydd på äldre maskiner visat sig vara problematiska. Mellanväggar för att få bort buller i de stora hallarna är inte ändamålsenliga här då en arbetare ofta sköter två, tre maskiner. Också gamla rör ses över för att förbättra ventilationen. Som bäst kartläggs ergonomin kartläggs. En riskanalys har gjorts men åtgärderna är än så länge på hälft.

– Metallindustrin är ju i sig rätt smutsig och tung. För oss är det största problemet vid galvaniseringen. Mycket har gjorts och görs som bäst men problemet med rök, sot och koldamm kvarstår, konstaterar Leif.

Jan-Erik guidar runt i hallarna. Invid galvaniseringsbaden känns luften ändå relativt lätt att andas. Gunnar Bäckman tycker inte ens att andningsskydd behövs då här skett en rejäl förbättring de senaste fem åren.

– Tidigare var här mycket rök, verkligt dålig luft, säger Gunnar som är rejält utrustad för att klara stänk från galvaniseringsbaden med en temperatur på 455 grader: en specialhalare, CE-märkta handskar och skyddsskor med röd nitrilbotten. Men ingen utrustning är perfekt, det visar ett runt brännhål på byxbenet.

Dörrslussen invid baden stoppar upp draget från vinterkylan.

Dragpulvret kring dragmaskinerna är ett problem modell större. Den nyaste dragmaskinen är dock helt intäckt och susar endast svagt. Ett andningsskydd hänger nonchalant på ett rör – är det överflödigt?

Jan-Erik öppnar dörren till bullermarodören nummer ett. Ett öronbedövande oljud på 105 decibel gör en diskussion med Taisto Kainulainen vid stansmaskinen omöjlig. "Använd hörselskydd" uppmanar en plåt på maskinen – och det gör Taisto.

Kontrasten till den nya portavdelningen är totalt. Dagsljuslampor lyser över metallmaskinmekaniker Kim Lindgren som kapar och fräser metalldelar. Då kapmaskinen kör igång slås punktsugen automatiskt på: en skyddskåpa sänker sig över bandet och suger upp metallspånorna.

– Svetsglasögonen mörknar automatiskt, hörselskydden med radio är fina. Hela utrustningen är bra och jag använder den flitigt. Hälsan är viktig, konstaterar Kim, 25, som själv städar runt sin maskin.

Men benen blir stumma då man som Kim står hela dagen på ett cementgolv. En matta som tål stänk av smält aluminium står högt på önskelistan.

Skydden — arbetsbromsar

Så arbetarskyddsfullmäktig han är tvekar inte Leif att kalla de personliga skydden för arbetsbromsar. Ofta är de i vägen. Bekväma att använda är de definitivt inte. Den som jobbar svettas och här hjälper inte ens de utbytbara svettringarna i hörselskydden.

Skydden sitter på ibland, då miljöpåverkan är värst. En del använder dem flitigare än andra.

– Att påpeka att skydd bör användas hjälper en tid. Det är ju trots allt rent dumdristigt att inte använda skydd, säger Leif.

Arbetarskyddschefen Olof Nyström inflikar att man försöker få fler skyddsombud på avdelningarna. Avsikten är att skyddsutrustning först ska diskuteras med dessa. Nyanställda får en basuppsättning skydd men arbetarskyddschefen är föga imponerad av ungdomarnas skolkunskaper i arbetarskydd, trots att de villigare använder skydden. Som bäst utbildas personal som ska informera nyanställda om just de här frågorna.

– Bullret är vårt största problemet. Här hjälper endast att förnya maskinparken på sikt. Viktigt är också att få bukt med dammet i drageriet, metalldamm och natriumpulver. Rökutsugar på maskiner har visat sig fungera bra. Luftkvaliteten har inte mätts på fyra år men en mätning görs i år då arbetsmiljön förändrats.

Trots miljösatsningar och skydd sker olycksfall. Här spelar också felaktiga arbetsmetoder in. Obekväm arbetsställning och tunga lyft hör till det som tär på fysiken.

– Skadorna är rätt lindriga, finger kläms i maskinerna, trådändor ger sticksår, någon stukning, kanske något fall. Fyra årliga fall av sjukfrånvaro på mer än tre dagar i året, inklusive lindrigare fall 10-12. Men målet är nolltolerans och vi försöker minska sjukfrånvaron med 15 procent i året, tillsammans med försäkringsbolagen, betygar arbetarskyddschefen.

Huvudförtroendeman Harry är besviken över att UUA med gymnastik, också paus sådan, samt simning inte lockar folk. Orkar man inte eller har man för bråttom hem?

Vilket betyg ger arbetarskyddsfullmäktige Harry och Leif arbetarskyddet och arbetsmiljön på Tammet? Svaret kommer rappt.

– Ganska bra idag, lite över medeltalet. Men alltid finns det brister som kan förbättras. Det mest positiva är att arbetsgivaren på senare år blivit bättre på att lyssna och varit villig att göra rätt stora satsningar.

INGEGERD EKSTRAND