Förbundskanslern och SPD:s ordförande Gerhard Schröder intygade att det socialdemokratiska partiet också i framtiden vill verka för att bevaka arbetstagarnas rättigheter. Oppositionspartiet Kristdemokraternas ordförande Edmund Stoiber sade sig tro på konsensussamhället: "inga konflikter med facket, arbetarnas rättigheter bör bevaras". Också de grönas ledare Fritz Kuhn besökte kongressen.

Nya tider, nya möjligheter

Nyvalde DGB-ledaren Michael Sommer, 50 ingöt mod i de 400 delegaternas barm genom att påminna om arbetsgivarlägrets "provokationer". Under IG Metalls strejk föreslog arbetsgivarna radikala försämringar i bl.a. strejkrätten.

Det här var, enligt Sommer, en "klar krigsförklaring".

Också i övrigt efterlyste den nye ordföranden en ny dynamik i den fackliga politiken och starkare enhet inom organisationen. På samma linje gick devisen "Nya tider, nya möjligheter".

I många anföranden efterlystes en större jämlikhet regionerna emellan. Enandet av Tyskland måste slutföras också socialt, menade också bl.a. Sommer.

– De forna östtyska provinserna får inte hamna på efterkälken, sade han.

Arbetslösheten, i synnerhet de nästan en miljon unga arbetslösa, bekymrade kongressdelegaterna. Men också den totala europeiska arbetslösheten medför särskilda problem för Tyskland.

En arbetstidsförkortning efterlystes. I slutdokumentet slog inte DGB fast några kvantitativa krav men efterlyste en flexibel förkortning av arbetstiden. Heldagsvård för barn efterlystes också. En sådan reform skulle avsevärt förbättra de tyska kvinnornas ställning, både i hemmet och på arbetsmarknaden. Dagvården får ändå inte vara så dyr att kvinnor inte har möjlighet att utnyttja den.

HILKKA JUKARAINEN