Mäkinen, som arbetar på
Byggnadsförbundet, analyserar hur introduktionen fungerar i dag och frågar huruvida
facket kunde förena sina kunskaper och krafter. Hon betonar att introduktionen omfattar
betydligt mer än att bara vägleda människor i deras nya arbetsuppgifter.
Introduktionen blir aktuell då nya arbetstagare kommer s.a.s. utifrån, från
arbeten utanför fackföreningsrörelsen eller direkt från skolbänken. De känner inte
till de fackliga värderingarna eller beslutsgången och har inte anammat fackets
verksamhetsprinciper, konstaterar Mäkinen.
Hon betonar att facket mer än tidigare måste konkurrera om den nya arbetskraften med
andra arbetsgivare. De unga är i högre grad än sina föregångare grund- och
yrkesutbildade men den samhälleliga och ideologiska förankringen är svagare. Just här
är introduktion av nöden, en introduktion som omfattar attityder, organisationsinsikter,
verksamhetskultur och värderingar utöver de tekniska färdigheter arbetet ifråga
kräver.
Gemensam modell
I samband med sitt slutarbete frågade Sissi Mäkinen FFC:s medlemsförbund om de
använde sig av någon särskild introduktionsmodell. Inom de flesta förbunden har man
överhuvudtaget inte satt sig in i problematiken särskilt noggrant. Mäkinen förundrar
sig över att man ännu inte har insett hur viktig inskolningen är.
Sover facket och drömmer att allting fortsätter som förut? Att det
automatiskt dyker upp fullärda aktörer redo att stå till förbundets tjänst så fort
någon går i pension? Räknar man med att den "tysta kunskapen" och
fackföreningsrörelsens filosofi förmedlas till de nya utan vidare eller kanske sitter
där från början, frågar Mäkinen.
Hon menar att det nu är hög tid att besluta om t.ex. centralorganisationen kunde
erbjuda FFC-fältet en introduktionsmodell som omfattar utbildning för nya funktionärer
inom personaladministration och andra arbetsfält inom organisationen. Mäkinen föreslår
t.o.m. att en särskild person anställs för att planera och koordinera
introduktionsprogrammet.
Samgång gör ont
Kontorist Pirkko Wahlberg från Trä- och Specialbranschernas förbund gjorde
sitt examensarbete om fusionen mellan Träarbetarförbundet och Lantarbetarförbundet år
1993. Wahlberg har studerat hur fusionen påverkade byråfunktionärernas arbete. Hon
konstaterar att det är en ytterst smärtsam process att slå samman förbund och att det
tar lång tid att repa sig. Inom Trä pågår processen fortfarande.
I samgångsprocessen är relationen mellan förman och underordnad i
nyckelställning. Fusionens följder för det egna arbetet skrämmer de anställda även
om inga uppsägningar är aktuella. "Vi har alltid gjort på det här sättet"
är en seglivad attityd.
Som bot föreslår Wahlberg ökat personalinflytande på själva förändringsprocessen
och att kortleken blandas väl.
Vid omställningar håller människor fast vid sina gamla uppgifter med händer
och tänder. För att samgången ska lyckas vore det ändå bättre att förändra
arbetsuppgifterna radikalt.
Bättre service
Nina Vainio som arbetar på Pappersförbundets arbetslöshetskassa gjorde sitt
slutarbete om A-kassans kundtjänster. Hon gjorde en postenkät med 18 frågor och
svarsprocenten var mycket god: 70,8 procent. Pappersförbundets a-kassa fick skolbetyget
8,7. Trots att betyget var gott kom det en rad förslag om vad kassan kunde förbättra.
Vainio själv stärktes i sin uppfattning att A och O i a-kassans verksamhet är att
servicen fungerar.
Man förstår ändå inte alltid att a-kassans uppdrag är att erbjuda service
och förbunden uppskattar inte alltid a-kassans arbete, konstaterar Vainio.
De som besvarade enkäten efterlyste främst information om hur man söker dagpenning,
om dagpenningsbeslut och arbetslöshetspension. Av förbättringsförslagen genomförs
redan ett: Pappersförbundets medlemstidning publicerar info om avvikande
utbetalningsdagar och om aktuella frågor. Utöver telefonservice utvecklar man sina
tjänster också på webben. Vainio menar att a-kassan också borde ha en enhetlig,
gemensam e-postadress.
Hjälp på gräsrotsnivå
FFC:s projektsekreterare Sirpa Ilola presenterar i sitt examensarbete Finlands
Flyktinghjälp, som FFC är medlem i. Flyktinghjälpen grundades 1965 och organisationens
främsta uppgifter är att informera, utbilda och skaffa medel. Organisationen bedriver
för närvarande biståndsprojekt i Liberia, Uganda, Bosnien och Kosovo.
Flyktinghjälpens idé är att finna hållbara lösningar för flyktingarna och för
dem som återvänder hem. Organisationen arbetar på gräsrotsnivå: största delen av
projektet rör sig om utbildning, att lära människor läsa och skriva och att lära sig
ett yrke. I fjol inledde man experiment med småkrediter. Krediten kan beviljas exempelvis
grupper som har deltagit i de kurser Flyktinghjälpen arrangerar.
PIRJO PAJUNEN
Sissi Mäkinen,
Pirkko Wahlberg och Nina Vainio presenterade sina examensarbeten vid en
information strax före julen. De säger unisont att det är tufft men givande att studera
vid sidan om arbetet.
Pirkko Wahlberg erkände att hon sviktade i tron många gånger, i synnerhet då det
kom fram att hennes ämne var känsligare än hon anat. En extra bonus för Wahlberg var
att hon avancerade från kontorist till funktionär.
Sissi Mäkinen betonade att studierna kändes särskilt meningsfulla eftersom de
berörde det egna jobbet. Å andra sidan är det intressant att lära sig helt nya saker.
Personaladministration hade jag ingen tidigare erfarenhet av, berättar hon.
Nina Vainio gjorde sitt slutarbete om kvällarna efter jobbet trots att
examenskommittén rekommenderar att arbetstagarna får tio dagar avlönad ledighet för
att göra sina slutarbeten.
Det jobbigaste var enligt Vainio att göra upp enkäten.
Det var svårt men lärorikt att presentera slutarbetet inför publik, säger
hon.
För närvarande studerar 78 personer för den fackliga funktionärsexamen, av dem
arbetar 47 som funktionärer medan 31 är kontorister. De som studerar nu får 60 poäng
eller 30 studieveckor. Den examen som gäller från och med början av detta år omfattar
bara 15 studieveckor. Studietiden har varit i snitt fyra år, medan den snabbaste har
fått studierna klara på ett år.