Vid årsskiftet togs ett arbetssäkerhetskort i bruk i Finland.
Målet är att höja säkerheten på s.k. gemensamma arbetsplatser, där bristande koordinering och okunskap lätt blir en olycksrisk.

FFC:s arbetsmiljösekreterare Raili Perimäki varnar för att tro att kortet löser alla problem. För att få ned antalet arbetsolyckor behövs kunskap. I dag besitter ofta arbetarskyddsfullmäktige större kunskap än arbetarskyddscheferna.

- Också arbetsgivarsidan måste behärska arbetarskyddet. Både kompetens och utbildning borde stadgas i lag och övervakas av myndigheterna. Arbetssäkerhetskortet varken ska eller får ersätta det lagstadgade introduktionen på varje arbetsplats.

Kortet har tillkommit för storindustrins behov. Banbrytare i Finland är Uleåborgs universitet som tog fram ett lokalt kort för fem år. Det nya kortet är rikstäckande och det har utarbetats av en arbetarskyddskommitté underställd Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund OFF. FFC representeras i kommittén av Raili Perimäki och Juha Pesola från Metall.

– Kortet är OFF:s och arbetsmarknadsparternas modell, några myndigheter är inte inblandade. Det är en frivillig verksamhetsform som vi kommit överens om tillsammans, understryker Perimäki och drar en parallell till eldarbetskortet.

Endagskurs för kortet

Perimäki tippar att kortet kan bli obligatoriskt inom kanske fem år, d.v.s. att det krävs kort av underleverantörerna innan de släpps in på fabriksområdet. Det är beställaren, t.ex. industrin, serviceentreprenörerna och underhållet, som har ansvaret och kan ställa krav på att arbetarskyddet behärskas.

– Intresset har varit stort. Folk har frågat mig var man får kortet och många småföretagare har velat veta om kortet kan bli en konkurrensfaktor.

Utbildningsmaterial på finska bör bli klart i dessa dagar. När det svenska kommer är däremot tillsvidare oklart. Kortet förutsätter deltagande i en endagskurs, som är uppdelad i fem enheter: hur avvärja olyckor, allmänna direktiv om hur röra sig, ordning och personliga skydd, främsta riskfaktorer som maskiner, brandfara, el och fall, samarbete och hur förhålla sig vid olyckssituationer. Lunch och skriftlig tent ingår. Vem som helst kan delta och några förkunskaper behövs inte.

Ett drygt hundratal utbildare har godkänts av OFF:s kommitté. Kortet torde i framtiden kunna fås på t.ex. Siikaranta och Kiljava. Perimäki anser att kortet gott kunde kombineras med grundkurser i arbetarskydd eller med yrkesutbildningen.

Kort och raket välkomna

Kortet ger också möjlighet att kontrollera vem som befinner sig på t.ex. en byggarbetsplats, att inte svart arbetskraft anlitas.

Hannu Routula, byggjätten NCC:s distriktsarbetarskyddsfullmäktig i Åbo, tycker det nya arbetssäkerhetskortet är en bra sak.

– Visserligen har alla fått en viss grundkunskap men kortet förpliktar var och en att se till att kunskaperna visavi arbetarskyddet hålls ā jour, säger han.

Inom byggnadssektorn haltar också företagshälsovården rejält, inte i större företag men nog i de små. Routula ser splittringen i branschen som ett stort problem. Underleverantörerna är många, typ far och son och en paketbil, ibland kanske någon anställd därutöver. Arbetshälsan blir en kostnadsfråga.

–Arbetarskyddsdistrikten är tyvärr rätt dåliga på att övervaka. Det vore skäl att redan i beslutsskedet, då ackorden görs upp, granska att avtal om företagshälsovård har gjorts upp, föreslår Routula.

I januari 2002 togs Raketti i bruk. Det är ett uppföljningsregister för företagshälsoundersökningar som upprätthålls av LEL Arbetspensionskassan (KAPL). Registret upptar drygt 56 000 byggnadsarbetare, som regelbundet påminns per brev om att inställa sig till hälsokontroll. Enligt systemansvariga Tia-Riikka Somppi är det för tidigt att ännu dra slutsatser men i slutändan ska systemet garantera att arbetsförmågan bibehålls så länge som möjligt.

Hannu Routula var först kritisk till "raketen". Skulle den ändra något i de små problemföretagen? Nu har han ändrat åsikt.

– Med Raketti kan vi påvisa att verkliga problem existerar, att det brustit och brister i de regelbundna hälsokontrollerna. Problemet är att vi byggnadsarbetare ofta byter arbetsplats.

INGEGERD EKSTRAND