Väg- och gatubyggare råkar ut för arbetsolyckor
fem gånger så ofta som t.ex. industriarbetare. Utöver den fara som den förbi ilande
trafiken medför är också buller-, damm- och avgasskador vanliga. Dessutom är de
maskiner som används en riskfaktor.
Som om det inte räckte med detta kommer ytterligare en fara med i
bilden: den kringtrafik som vägbygget för med sig. Ju flera arbetsgivare som är
inkopplade på arbetet desto större är risken för interna och yttre olyckor. Ju mer
arbetets planering, förverkligande och övervakning liksom arbetarskydd är splittrade,
desto svårare är det att behärska säkerheten — och det märks.
Vägverkets modell stadsanpassas
De ovannämnda riskfaktorerna har varit utgångspunkten då Tammerfors stad började
vidta åtgärder för att göra gatubyggandet säkrare. Staden strävar till att utbilda
hela sin gatubyggnadspersonal före utgången av år 2005. Staden samarbetar med Statens
tekniska forskningsanstalt VTT och projektet finansieras av Arbetarskyddsfonden.
Modellen har lånats från Vägverket, som redan har genomfört motsvarande utbildning,
också den i samarbete med VTT. Tammerforsprojektet har för sin del väckt intresse i
andra kommuner och städer, bl.a. Helsingfors, Vanda och Tammerfors grannkommuner.
– Det här är en lång historia för projektet inleddes redan i december 2000.
Vägverkets modell är bra i princip men den går inte att tillämpa direkt på
stadsförhållanden. Då gatuavdelningens och hela den tekniska sidans ledning gick in
för projektet helhjärtat fick vi möjligheter att göra om modellen för
stadsförhållanden, berättar tekniska verkets arbetarskyddsfullmäktige Markku
Kivistö.
På arbetsplatsnivån finns det tre olika handledningspaket som ger alla de inblandade
tillräckliga insikter. Här finns olika varianter för dem som arbetar konkret med
gatubyggande, för dem som dirigerar och planerar trafiken och för arbetsledarna.
Kivistö själv har deltagit i Vägverkets utbildning så hans insats för anpassningen
av modellen till stadsförhållanden har varit betydande. Nu har projektet kommit så
långt att alla delar är färdiga och man har påbörjat tillämpningen av den nya
informationen på det praktiska arbetet. Man har grundat stora arbetsgrupper för de olika
delområdena. Det handlar om utbildning, trafikarrangemang, att behärska den omgivning
där vägbyggnaden försiggår och att arrangera arbetet.
Engagemang och växelverkan
Kivistö påminner om att det ligger flera faktorer bakom hela projektet. Bland dem
finns statsrådets beslut (nr 629) om säkerheten på byggnadsarbetsplatser och den nya
arbetarskyddslagen.
– Det viktigaste är ändå hur arbetarna själva har förhållit sig till
projektet och hur vi kan driva igenom det i gatuavdelningens organisation. Om utbildningen
ska lyckas och m.a.o. säkerheten i arbetet öka kräver det att arbetarna själva
förbinder sig till målsättningen, det kräver en öppen diskussion och växelverkan
mellan alla de berörda parterna. På byråkratin kan man inte förlita sig i sådana här
projekt, säger Kivistö.
Utöver stadens olika organisationer, VTT och Arbetarskyddsfonden bör också alla
utomstående entreprenörer som verkar inom gatubyggandet vara med som fullvärdiga parter
i projektet. Också stadens förtroendeorgan, närmast tekniska nämndens välsignelse,
behövs för att utbildningen ska lyckas.
– Det har varit en verklig utmaning för arbetarskyddet att klara av en situation
där personalen har minskats med 250—300 personer sedan mitten av 80-talet samtidigt
som gatunätet har byggts ut och arbetena blivit allt mer tekniska. Arbetarnas
genomsnittsålder är nästan 50 år, vilket också det medför vissa krav. Nu har vi dock
fått allt fler unga på jobb, berättar Kivistö.
Ett villkor för att säkerhetsprojektet ska lyckas är att arbetarna på förhand kan
påverka sitt arbete så mycket som möjligt. Ett liknande villkor är att responsen
fungerar. Enligt Markku Kivistö har Tammerforsmodellen lyckats på bägge punkterna.
– Hittills har ungefär 80 arbetare genomgått utbildningen. De frågor och
förslag de har kommit med har lett till förbättringar i utbildningen. Just en sådan
växelverkan har vi hoppats på, säger arbetarskyddsfullmäktig Markku Kivistö.
Modellen väcker intresse
Gatuarbeten omfattar en ofantlig mängd olika saker, så det är nödvändigt att
samordna den praktiska kännedomen om alla delområden och helheten. Det handlar om
själva gatubyggandet och underhållet men dessutom om rör- och kabeldiken, grävande,
stöttande, fördämningar och sprängningar och så all den maskin- och
anläggningsteknik som hör till.
– Också datatekniken har kommit med i gatubyggandet så också kunskapen om och
utnyttjandet av den är en viktig del av säkerhetsutbildningen. När man lär sig
behärska allt detta underlättas bl.a. planeringen av arbetet. Också ur
säkerhetssynvinkel är det viktigt att det är staden som behärskar helheten även om
man redan länge har använt utomstående maskinentreprenörer. Också de ska delta i
utbildningen, säger Markku Kivistö.
Han vill tacka VTT för dess roll som samarbetspartner liksom också Vägverket och
Tammerfors stad.
Forskare Simo Sauni från VTT:s avdelning i Hervanta har varit med i bägge
utbildningsprojekten och han säger att förbättringarna har gjort att både
gatuarbetarnas och de övriga trafikanternas säkerhet har ökat.
– När olyckor och yrkessjukdomar minskar påverkar det också hela samhällets
kostnader. Vi forskade egentligen inte i Vägverkets utbildningsprojekt men responsen har
varit god och säkerhetsutbildningen har omfattats av hela organisationen. Det betyder att
utbildningsmodellen har blivit verklighet, säger forskare Simo Sauni.
Kommunförbundet, Helsingfors, Joensuu och Esbo är intresserade av modellen och på
flera håll har man redan gått in för att börja tillämpa den. Sauni har också besökt
Tammerfors grannkommuner för att berätta om projektet, så man kan vänta sig flera
utbildningsbeslut i framtiden.
HANNU OITTINEN
Översättning: ASTRID NIKULA
