Arbetsmarknadshösten börjar med nyheten om att arbetsgivarförbunden tänker gå samman. Industrins och Arbetsgivarnas TT och Servicearbetsgivarna PT ska alltså snart ha ett nytt namn. Jag vågar gissa att översättningen till svenska blir bra, förutsatt att beslutsfattarna förstår att utnyttja den kompetens de utmärkta översättarna på PT besitter. Hur TT i många år har kunnat klara sig utan en översättare är en annan fråga. Den frågan kan tyvärr också ställas till FFC.

Hur det går när de centrala arbetsmarknadsorganisationerna inte håller sig med yrkeskunniga översättare får vi se i det synnerligen brokiga utbudet svenska texter. Ibland borde citattecken sättas ut om "svenska". Utan kunskaper i finska är en del texter mer eller mindre obegripliga. Det är tyvärr inte så att för att en människa är tvåspråkig i tal, är hon det också i skrift.

Det kan alltså behövas ljus i höstmörkret som i dessa dagar blir allt tätare. Men det gäller att komma ihåg att slå om från helljus (kaukovalot) till halvljus (lähivalot) när det kommer bilar emot på vägen. Och det gäller också om det kommer cyklister och fotgängare. Du kommer väl ihåg att använda reflexbricka också då det finns vägbelysning — många fackförbund har riktigt snygga reflexer. Samtidigt kan du göra reklam för ditt förbund.

Väl inne på fordon kan jag inte låta bli att nämna att det som på finska heter mönkijä på svenska kallas terränghjuling.

Har ni annars märkt att ordet dejour har blivit gammalmodigt? Många av oss har minnen från den gamla folkskolans tid då dejouren hade i uppgift att torka tavlan, blöta svampar, öppna och stänga fönster och se till att det fanns kritor vid svarta tavlan. Den sistnämnda var för övrigt grön under hela min skoltid.

Nu talas det om jour och att ha jour, inte dejourera. Visst går våra gamla ord också, men de låter lite gammalmodiga, i synnerhet i rikssvenska öron. Varför inte gå in för de kortare orden?

Därmed inte sagt att vi ska ta efter allt svenskarna säger och använder. Svensk polisprosa får nog många av oss att dra på munnen, hur ledsamma än orsakerna till att vi fått lyssna till den har varit. Jag tycker att det är rejälare att tala om "den gripne" än att tala om "den införda". Och varför får man inte tro, tycka och anse utan måste "göra en bedömning"?

Till sist en precisering. Det går naturligtvis att kalla vispad grädde för vispgrädde också i matlistor, t.ex. bärkräm med vispgrädde. Sedan är det en annan femma att hålla reda på vispgrädde, kaffegrädde, lättgrädde, mellangrädde och vad allt det nu finns i burkarna på mjölkhyllan i butiken.