2002 bröts
trenden från 1990-talet och de offentliganställda fick en högre löneökning än de
privatanställda i Sverige. Utfallet blev 4,3 procent för de offentliganställda och 3,3
procent för de privatanställda. För arbetare inom den offentliga sektorn var ökningen
i genomsnitt 4,4 procent medan den för tjänstemännen var 4,3 procent.
Det visar LO:s undersökning av löner och löneutvecklingen mellan 1994 och 2003 som
presenteras i rapporten Löner år 2003.
Mellan 1994 och 2002 ökade månadslönen med i genomsnitt 39 procent. En uppdelning
mellan arbetare och tjänstemän visar emellertid att arbetarnas löner endast ökade med
35 procent, medan tjänstemännens löner ökade med 41 procent. Lönegapet mellan
arbetare och tjänstemän har därigenom ökat så att tjänstemännen nu har 43 procents
högre lön för tjänstemännen.
Oansvarigt ledarskap bakom lönegapet
Det vidgade lönegapet mellan arbetare och tjänstemän oroar LOs avtalssekreterare Erland
Olauson som menar att det kommer av ett oansvarigt ledarskap inom svenskt näringsliv
och exempellösa löner och förmåner för de högsta cheferna.
Lönegapet är inte resultatet av några dåliga avtal utan av arbetsgivare som
inte tar ansvar för lönebildningen. Vår ekonomi hotas inte om våra löneökningar
hamnar någon tiondel över omvärldens utan när löneskillnaderna blir så stora att de
inte längre accepteras av löntagarna.
Arbetsgivarna varnar alltid för att våra lönekrav hotar samhällsekonomin,
men samtidigt tvekar de inte att dela ut förmåner, ersättningar och pensionsavtal till
vissa utvalda. Ska lönebildningen fungera så krävs det två ansvarsfulla parter och då
måste storbolagsdirektörerna leva upp till sin roll som arbetsgivare, säger Erland
Olauson.