Den senaste tidens arbetskonflikter i pappersfabrikerna runtom i landet förebådar att de stora koncernernas högsta ledning kommer att pressa landsortsfabrikerna allt hårdare, säger Jouko Ahonen, 49, ny ordförande för Pappersförbundet.

– Det är ytterst svårt att komma överens om något överhuvudtaget på det lokala planet och förhandlingsrelationerna i fabrikerna börjar vara inflammerade.

Ahonen medger att den utdragna lågkonjunkturen svider i skinnet på både branschens herrar och arbetare, men han ser också förändringar i arbetsgivarnas sätt att agera.

– När man hittills har minskat personalen i pappersfabrikerna har det följts av investeringar i modernare teknik och i produktionen överlag.

– Nu däremot hotar man med uppsägningar i både Myllykoski och Gerknäs i Lojo utan att några investeringar är på lut.

– Det här leder till att arbetsbördan för dem som blir kvar på fabriksgolvet blir allt tyngre och det kan vi inte stillatigande acceptera.

Ahonen säger att hans förbund har förhållit sig positivt till att öka produktiviteten om man därigenom har fått mer att dela på för bägge parter. De aktuella uppsägningshoten, av vilka de värsta ännu är att vänta från UPM, rubbar den här balansen till arbetsgivarnas fördel.

– Under de senaste tjugo åren har strukturerna ändrats radikalt inom branschen. Ännu i början av 1980-talet hade vi tiotals pappersföretag, idag har vi kvar fyra stora koncerner som klavbinder fabrikerna järnhårt.

Handsken sitter som gjuten

Jouko Ahonen har inte under sina fem år som facklig funktionär förlorat mycket av fabriksarbetarens identitet. Den nye fackledaren är stadigt förankrad i rötterna.

Ahonen förespår däremot inga större förändringar i Pappersförbundets politik.

– Vi fortsätter vår hårda linje i intressebevakningen och vi gör det på det sätt som våra medlemmar kräver av oss, säger Ahonen.

– Jag lärde mig tidigt att man aldrig får något resultat med "jag skulle önska"-linjen när man har emot sig ett stort kapital och en bunt med hala jurister.

Ahonen är nöjd med att förbundet fortfarande har en image som ett hårt förbund.

– Trots att vi går igenom ett stort generationsskifte i förbundet är organiseringsgraden lika hög som tidigare. Också de nya förtroendevalda vill utbilda sig med sådan iver att Kiljava-institutet knappt kan svälja dem.

– Vi får till förbundet en hel del telefonsamtal från folk från andra branscher som vill ansluta sig till Pappers. Då känns det trist att förklara att vi inte har möjlighet att börja driva deras intressen.

EERO KOSONEN