Publiken jublar
och Hannu Kilkki myser när Jori Mikkonen från Imatra som siste man på
stocken vinner FM i stockrullning och Jaakko Saaristo från Eno spektaklar
stockflottarens ed på den hala stocken.
Skogshuggaren Kilkki, 56 står inte vid Lusto
skogsmuseums sjöstrand i Punkaharju för första gången. Ja, knappast ens för tionde
gången.
Lusto har under de senaste tio åren utvecklats till ett skogshuggarnas Mecka. Museets
skogsdagar samlade detta år nästan femtusen skogsvänner för att se slantvinning,
stockbilning, geniala karelska tjärmilor, glatt droppande brännvinspannor och
pärthyvling eller beundra en ultramodern skogsprocessor, stor som en skördetröska.
Min pappa var i tiderna duktig på att springa på stockbråtarna och jag själv
började min skogskarriär med knippesflottning, men dagens stockflottare är nog mera
sådana som är med för showens skull, stamanställda i armén eller skogshuggare,
berättar Kilkki.
Själv är han med i Lusto för att få träffa gamla vänner på Träfackets
sommarfest,som arrangeras samtidigt men framför allt för att än en gång få delta i
mästerskapstävlingen i hantering av motorsåg.
Trefaldig mästare
Kilkki räknar ut att han och hans motorsåg har deltagit i tävlingen minst tjugofem
gånger.
Veikko Poikolainen från Konnevesi och jag har gjort det här redan
länge, Veikko antagligen ännu längre än jag, berättar Kilkki.
Esa Tumelius från Elimä blir årets segrare. Han jobbar vid UPM liksom Kilkki
och Poikolainen.
Det är fjärde gången Esa vinner och medalj har han tagit åtta gånger, vet
Kilkki på rak arm. Själv skördade han liknande framgångar för tjugo år sedan, bl.a.
tre guld.
Fällningen fällde
Årets tävling fick en snöplig start då Kilkki misslyckades redan i första
momentet, trädfällning. De nästan hundra minuspoängen skulle ha varit omöjliga att ta
igen i de fyra följande momenten.
I allt högre utsträckning har motorsågningen blivit en tävlingssport som vanliga
skogshuggare har svårt att hänga med i.
Man borde träna målmedvetet. Och så har vi ju blivit lite till åren komna,
Veikko och jag
Att bara arbeta i skogen ger inte längre samma träning som tidigare,
eftersom skogsprocessorerna fäller de största träden. Dessutom minskar avverkningarna.
Det handlar mer om att vårda, röja sly och plantera.
Jobbet måste intressera
Sommartävlingarna ger varje år omväxling till det normala vardagsslitet.
Men en god placering ger nog inga lönetillägg. Nyttan är att man följer med
hur branschen, redskapen och metoderna utvecklas.
En god sågare är alltid intresserad av sitt jobb: varje rörelse måste vara
noga övervägd och ergonomiskt riktig och verktygen ska vara av senaste modell, funderar
Kilkki som är arbetarskyddsfullmäktig i UPM:s sydöstra anskaffningsområde.
EERO KOSONEN