Vardagens arbete ger oändligt mycket stoff för att skapa konst och vice versa. Att skapa konst ger det vardagliga arbetet ett nytt innehåll och nya perspektiv.

Så här är det i bästa fall. Men det är inte alltid samverkan mellan konst och vardagligt arbete fungerar friktionsfritt.

– Ibland blir det stressigt att på sätt och vis utföra två arbeten. Dessutom är jag något av en perfektionist så finputsande finns det gott om, konstaterar metallaborant Asko Salminen som arbetar på Metso Lokomo Steel i Tammerfors.

Metallaborant Asko Salminen gör materialexperiment som ger konstnären Asko Salminen idéer till målningar och materialtips till installationer. Arbetet och konsten stöder alltså varandra. Stöder såtillvida att metallaborantens lön finansierar konstnärens arbete.

– En annorlunda syn på konsten ger också ett nytt perspektiv på det normala jobbet, materialexperimenten känns inte alltid som att bara bearbeta olika material, de ser ibland ut som delar av konstverk. Det ger en glädje i själva arbetet.

När det gäller konstnär Asko Salminen kan man knappast längre kalla honom amatör. Så pass seriöst och skickligt utför han sitt konstnärskap.

Utställningarna viktiga

Asko Salminen har redan länge varit med i Metallarbetarförbundets kulturkommitté. Tiotalet år har han suttit i den arbetsgrupp som sammanställer den årliga konstutställningen i Murikkainstitutet. Sommarens utställning har bestått av konst och hobbyarbeten från Tavastland och Birkaland — målningar och skulpturer. Utställningen pågår ännu hela september månad. Nästa sommar är det savolaxarnas tur.

Enligt Salminen vittnar många av arbetena, i synnerhet skulpturerna, om att människor är skickliga på att arbeta med sina händer. För amatörerna är det också viktigt att få ställa ut sina arbeten. Murikkas sommarutställningar försvarar väl sin existens. Institutets bibliotek har gott om väggutrymme för målningar och skulpturerna kommer till sin rätt ovanpå bokhyllorna.

– I sommar satte vi för första gången ut priser på arbetena. Två arbeten har funnit köpare. Naturligtvis kunde ju fler gå åt.

– Jag tycker att förbunden borde köpa arbeten av sina medlemmar. Förbunden har ju behov av gåvor i olika sammanhang och kontorens och institutens väggar kunde gott prydas med konst som de egna medlemmarna har producerat, menar Salminen.

Tilltalande form

– Varje år är det lika svårt att välja ut arbeten för utställningen men arbetsgruppen har alltid lyckats komma överens. Vi vill ge så många som möjligt en chans att ställa ut. I år har vi fler skulpturer än vanligt, bland dem finns en del riktiga pärlor, konstaterar Salminen.

– Min absoluta favorit är Martti Leppänens Sfinx, den har en utmärkt pose. Där har konstnären sett formen redan i materialet. Trädets gren har formen av ett resligt huvud med kropp. Trädets fibrer och sprickor följer armens och benens form.

– Den här formen tilltalar åtminstone mig, säger Asko Salminen och smeker varligt över sfinxens yta.

Leppänen har arbetat mycket i trä och hans gårdsplan är en formlig skulpturgård.

Av målningarna tilltalar särskilt Martti Ylimäkis känsliga, personligt gjorda ganska stora målningar.

Asko själv ställer ut med "en god svetsfog" som han själv beskriver sitt arbete, kallat Punainen (Röd). Arbetet är en fullkomlig förening av det vardagliga värvet och konsten.

AINO PIETARINEN

Mera frekvent besöker metallarna terrasser och pubar, idrottsarenor och travbanor och andra masstillställningar. Också biblioteken besöker de ofta.

Idrottsevenemang och terrass- och krogbesök hör mer till männens fritidsnöjen än till kvinnornas. Kvinnor besöker oftare teater och konserter.

Det finns också regionala skillnader. I Helsingfors och Nyland går man på bio oftare än annanstans men däremot mera sällan till biblioteken. Egentliga Finland och Satakunda ger en grogrund för konsertbesök men inte så ofta för idrottsevenemang.

I Kymmene och Savolax-Karelen är det terrasser och idrottsarenor som lockar medan biblioteksdörren förblir stängd. I Vasa och Mellersta Finland träffas man mera sällan på krogen men oftare i religiösa sammanhang. I Uleåborg och Lappland åter besöker metallarna bibliotek oftare än i någon annan del av landet.